Internetberoende? Inte jag inte! Eller..?

Internet kom in i mitt liv för drygt 7 år sedan, och det är här för att stanna.
Har funnit vänner via nätet, letar alltid info via nätet, diskuterar och debatterar via nätet, får råd och stöd via nätet...

- När BVC-sköterskan kommer med ytterligare ett av sina luddiga svar på mina frågor är det på nätet jag frågar och hittar vägen till de svar jag behöver. (Men självklart ringer jag sjukvårdsupplysningen om det handlar om hälsa och är allvar!)
- När jag är nere och ledsen är det, förutom till maken och vänner irl, till mina vänner via nätet jag skriver. Jag är med på två fantastiska mailinglistor, en med mina tre närmaste vänner och en med ca 20 feminister. På båda kan jag öppna mig och ösa ut en del av själens svartare fläckar.
- Jag debatterar feminism så det stänker på en annan sajt i närheten :-), och det har lärt mig oerhört mycket om ämnet och har fått mig att slipa mina argument och åsikter många gånger om. Både genom att läsa andras kloka ord och genom att hitta argument i debatter.
- Via nätet skickar jag blommor, köper böcker och CD-skivor, beställer biljetter, hittar recept osv osv...

Det mesta är positivt. Men hur var det nu med beroendet?
Tja, innan internet så var jag en sådan som höll på och kollade telefonsvararen flera gånger om dagen, även när jag inte väntade att någon skulle ringa.
Och nu kollar jag alltså mail och ifall jag fått några svar på inlägg jag postat. Flera gånger om dagen. Många gånger om dagen. Och visst, det tar ingen tid alls - vi har bredband och det är ju bara ett klick eller två när jag går förbi... Men ibland undrar jag hur "sunt" det är.
Att jag ofta sitter en eller ett par timmar om kvällen ser jag däremot inte som konstigt, det är ju egentligen bara TV-soffan som bytts ut mot något mer interaktivt. Och speciellt som maken oftast sitter vid datorn brevid. :-)

Fast "kollandet" kanske är sunt? Att det handlar om bekräftelse kan ju vem som helst lista ut. Bekräftelse på att "här är jag och det finns andra som ser mig", typ. Och att vilja ha bekräftelse är hyfsat grundläggande som människa. Sedan kan jag villigt erkänna att jag vill ha/behöver mycket bekräftelse. Så trots att jag får det tonvis irl finns det ändå plats för lite till via nätet...

Så ibland skulle jag vilja ha en mall för hur många gånger om dagen som är sunt (5? 10? 15?) att kolla mail och svar på olika forum (två olika för mig) och var gränsen börjar gå för ett beroende...

Lämna gärna en kommentar!

E S (2004-11-23 19:36)
Hmm...
Oavsett om det är sunt eller ej så kan vi i alla fall konstatera att jag inte är ensam.
*s*

PappaPo (2004-11-23 14:14)
Va sjutton, kan man RINGA och boka biljetter? Det måste gå via nätet... Ok tjänsten verkar nere, då kan vi inte gå på bio... (Min i bland ologiska hjärna tänker så...)

Mimmi Forsberg (2004-11-22 22:40)
Hehehehe...i vår galna familj är alla it beroende OCH tv beroende....
Men jag anser att it är sunt och it är inget man blir dum av, det enda är väl i såfall mera lat eftersom man kan ibland sitta flera timmar...Annat var det förr då tv:n hade bara 2 kanaler och man sprang som en skållad råtta mellan utelek o de program man ville se....så undrar man nu hur folk kan klara sig utan it o datorer....

annika60 (2004-11-22 19:07)
Betyg: 4
Det var Ines ja. En odödlig kommentar... Och vem var det som sa "Vem behöver GSM? NMT funkar ju bra". JAg har definitivt också bytt TV mot internet och då tycker jag internet är mycket mer kreativt.

Christopher (2004-11-22 17:28)
Var det inte Ines Uusmann som talade om Internet som en övergående fluga? :-)
TV vet jag knappt vad det är nuförtiden. Jo, något man kan få barnprogram genom...