Barnsidan - Barnsidan
Meny

Barnsidan

Vanliga misstag föräldrar gör

När barnen var små låg allt mitt fokus på att ta hand om dem praktiskt. Bära dem, trösta dem, krama dem, natta dem, byta blöjor, laga mat, snyta dem, vagga dem, tvätta dem och städa upp efter dem osv. Jag sov när jag kunde och bad till högre makter att slippa väckas av kasadkräks eller nattskräck. Varje middag var hetsätning med en bebis vid bröstet och en tvååring ståendes i barnstolen. Ibland fick jag för mig att snabbduscha medan storasyster var upptagen med pussel och lillebror sov nån av sina mikrosömnar, vilket förövrigt ofta slutade med att storasyster "råkat" väcka lillebror genom att stoppa pusselbit i örat/ögat på honom och duschen fick vänta. Och mellan varven krascha i soffan för att "ha vuxentid" när barnen äntligen knoppat in.

Ja, ni hajar. Fokuset var kort, en dag i taget. Det gällde att klara sig från en dag till en annan, dagarna försvann in i varandra. Jag älskade barnen gränslöst och gjorde allt för dem, men nån egentligen tanke om fostran eller långsiktig plan för mitt föräldraskap hade jag inte. Jag satte på plåster när det blödde, köpte glass när de var trötta efter dagis, läste böcker om bollar, prinsessor och traktorer, lekte lekar med dinosaurier, flygplan och nallar, provsmakade på sandkakor och plockade upp alla duplobitarna när leken och energin var slut.

I takt med att mina barn (nu 13, 12 och 6 år) blivit mer självständiga och mindre beroende av oss vuxna har jag funderat på vad man som förälder ska ge sina barn för att de ska klara sig långsiktigt och trivas med sig själva och livet.

Ju större barnen blir desto mindre är ens möjligheter att göra dem lyckliga och trygga. Och ändå försöker vi, vi älskar dem ju så och vill att inget ont ska hända dem. De vill inte bli tröstade med glass, men de vill ha pengar till konserter, fester och kläder. De vill inte längre att man leker med dem, men vill ha skjuts och bli hämtade i ur och skur dygnet runt.

Kanske för att vi inte provsmakade nog med sandkakor och de där åren gick så rasande fort så står vi nu här snopna och liksom tomma på att vara praktiskt behövda. Vi ger dem allt och förbereder dem på allt - allt utom att livet faktiskt kan vara fördjävligt ibland (kanske för att vi själva förnekar det faktumet?).

Ingen går inte igenom ett liv utan att behöva kämpa i motgång, få sitt hjärta krossat, förlora hoppet, se vänner försvinna i sjukdomar eller känna ångest och oro. Ändå övar våra barn inte på de sakerna om vi konstant ser till att skydda dem från svårigheter och besvikelser. I själva verket hämmas deras utveckling i att klara av livet och sig själva om vi täcker upp för livets dalar. 

Det låter ju enkelt kanske, att förbereda sitt barn på livet - vägen. Och inte tvärtom. Men det är ju det föräldraskap handlar om - förutom allt det praktiska råddandet. Här är några av de misstag jag och föräldrar idag gör eller bör bli medvetna om och försöka undvika.

Avgudar sina barn

Älska dem, hjälp dem, prata med dem och lär känna dem. Men låt dem inte styra hela tillvaron och bli ditt universums centrum. Det ger barnet en konstig syn på sig själva och världen och kan göra barnen ängsliga och osäkra när hela världen dansar för deras pipa och allt det gör beskrivs med superlativ trots att barnet kanske inte ens ansträngde sig. Hur ska man klara en dag i verkligheten när man hemma alltid fått höra hur himla bra, unik och fantastisk man är oavsett vad man gjort?

Jämför och tävlar i föräldraskap

Föräldaskap är ingen tävling, men vi föräldrar jämför oss gärna och våra barn med andra för att få ett mått på hur "bra" föräldrar vi är eller hur välartade barnen är. Förmodligen gör vi detta för att vi är rädda för att eventuellt vara "sämre" än nån annan. Att ha välartade barn som lyckas i skolan är en viktig statusmarkör.

Man kan jämföra sina barn och sitt föräldraskap med andra, om syftet är att utvecklas, lära sig och få nya idéer. Men om man i jakten börjar nedvärdera andras föräldraskap eller snacka skit om andras barn för att framstå som bättre själv är man ett dåligt föredöme. Det visar barnen att det är ok att "gå över lik" för att vinna och komma först.

Barn behöver lära sig att jobba hårt för sina drömmar och inte att vinna är det viktigaste. Det kan få dem att börja ta genvägar eller ta till fula knep för att vinna och få fördelar.

Missar barndomens under
Vi vill våra barns bästa och vill gärna peppa och pusha dem framåt till nästa steg. Hur många gånger har man inte tänkt framåt för att orka med vardagsslitet som småbarn innebär? Fantiserat över hur skönt det blir när de sover hela nätter, när de är stora nog att vara hos barnvakt, när de klarar sig utan blöja och när fönstren inte är kletiga av handavtryck!

Den här superfina dikten har ett av mina barn i sin pärm från dagis.

Den påminner mig om hur underbara, gulliga och speciella barnen är när de är små. Snuttefiltar, sparkdräkter, övertrötta skrattanfall, konversationer med nallar, hålla handen hem från dagis och morgonfrisyrer.

Allt det där gör mig så sentimental, men glad och tacksam. Jag var där, jag såg allt och missade inget.

Barndomen ska fyllas av lek och upptäckter och vara fri från stress och press. Om vi rusar för fort och inte låter dem ha kul och växa i sin egen takt hinner de inte upptäcka sina intressen och vilka de är. Jag tror att många med mig tycker barndomsåren gick för fort (kanske för att man bara såg framåt till nästa framsteg eller fas) och får lite ångest och dåligt samvete för man vet att den magiska tiden aldrig går i repris.

Tror att deras barn är perfekta

Ditt barn är inte perfekt utan kommer göra bort sig, få svårt med något och helt enkelt inte hålla måttet alla gånger. Ju mer öppen du som förälder är för detta, desto lättare är det att se problemet OCH lösningen. Och ju tidigare man bryter mönster och tar tag i sitt barns problem, desto lättare är det att få barnet i rätt riktning igen.

Vill vara barnets bästa kompis

Du kommer göra ditt barn besviket, du kommer göra honom fly förbannad och gå mot hennes vilja flera gånger. Det ingår att ta fajter i föräldrajobbet eftersom det är du som leder barnets utveckling att bli en självständig individ. Om du strävar efter att få ditt barns gillande i allt underminerar du din ledarroll och kommer få svårare att få barnet dit du vill.

Vill att barnen ska uppfylla drömmar

Nästan alla föräldrar ser sina barn som miniversioner av sig själva, bara smartare och med bättre förutsättningar. Och nästan alla föräldrar tror att deras egna erfarenheter och intressen även ska uppskattas och delas av barnen. Men barnen vi får är ju sina egna individer, med egna syften, drömmar, ambitioner och sinnelag.

Ditt barn kan inte uppfylla drömmar som du fått krossade. När gränserna mellan vad barnet vill och vad du vill suddas ut är det lätt att deras lycka blandas ihop med vår lycka. Barn ska göra saker de vill och brinner för och inte göra saker för du vill det eller brinner för det.

Så istället för att tvinga våra val och drömmar på dem ska vi hjälpa dem att hitta sitt syfte, hjälpa dem i deras ambitioner och förstå dem för att kunna påverka deras väg fram i livet.

Tror att barn gör som man säger (moahahaha)

Föregå med gott exempel. Barnen kommer aldrig göra som du säger om du inte också själv gör som du säger. Monkey see, monkey do. Så enkelt är det.

Dömer andra föräldrar och barn

Visa förståelse och empati istället för att fördöma andras val och liv. Du kanske tycker andra gör konstiga eller till och med felaktiga val, har problem eller beter sig underligt. Inse att du inte vet något om deras situation och därför inte kan sätta dig på höga hästar och fördöma. Är du orolig - ta kontakt och erbjud din hjälp!

Framgång är inte "tur"

Ju yngre barnet är desto sämre är de på att förstå begreppet tid. De vill ha godis nu, att vänta till lördag är oöverstigligt svårt. De förstår heller inte samband och konsekvenser. De vill titta på TV, att först behöva städa rummet går inte att förstå utan ses bara som ett straff. Men barn behöver lära sig att planera och tänka långsiktigt och förstå att framtiden går att styra om man gör aktiva val och handlar därefter. Att nå framgång kräver ibland (oftast!) hårt arbete, uthållighet och tålamod. De som är allra bäst på något har lagt ner minst 10.000 timmar på att nöta, öva, träna och jobba stenhårt. Det är alltså inte "tur" som gör en Zlatan, en Charlotte Kalla eller en Markus Persson (Minecraft).

För mig betyder uttrycket "Man är sin egen lyckas smed" att jag oavsett situation alltid kan agera istället för att passivt se på när saker händer åt mig.

Skyddar barnen från besvikelse och kriser

Om barnen ska få karaktär, självförtroende, motståndskraft och en stabil plattform måste vi utsätta dem för svårigheter och olika typer av problem och situationer. Vi ska inte vara där och sopa banan för dem, de har inbyggd kraft att bygga upp den styrkan själva. Om vi låter dem försöka. När de mött höga hinder, problem och svåra situationer och klarat av dem så bygger de självförtroende, självkänsla och tillit till sig själva.

Men även om de försöker och gör sitt allra bästa så kommer de misslyckas ibland. De kommer göra bort sig, sumpa chanser, missa tåget, ta fel beslut och göra dumheter. Och vi ska låta dem göra det, utan att lägga oss i eller försöka mildra fallet. Det kommer vara för deras eget bästa, i alla fall i långa loppet.

Läs också: Lori Gottlieb (mamma och psykolog) skriver om hur vår besatthet av barnens lycka kanske gör dem till olyckliga vuxna.

Skrivet av: Barnsidan
taggar
..  föräldraskap  
Postat 2014-03-22 23:34 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Varför man inte vill vara ett sexobjekt

Här är veckans viktigaste videoklipp.

Caroline Heldman berättar om vad sexuell objektifiering är och varför vi får lära oss att sträva efter att bli perfekta (objekt) i andras ögon när det tvärtom kan skada vår självkänsla, sexualitet och mentala hälsa.

Skrivet av: Barnsidan
taggar
sexobjekt  TEDTalks  
Postat 2014-03-04 19:51 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook