Gah! så trist med fasta läggtider, använda tandtråd varje dag, checka av todo-listor och att veckohandla.
Men jag har omvärderat detta genom åren när jag märkt hur mycket som faktiskt redan är vanor och att allt blir lättare om man har vanor som går på automatik. Numera älskar jag vanor! Inte för vanorna i sig utan för att man frigör mycket energi och faktiskt får mer tid att vara spontan och fri.
Nu har jag också nyligen läst boken "Atomic Habits" ("1%-metoden" som nu finns översatt till svenska) av James Clear. Hela bokens upplägg bygger på vetenskap om mänskligt beteende och allt är egentligen sunt förnuft. Men boken ger mer förståelse till vad som skapar vanor. Dessutom får man incitament till att både omvärdera tanken om att "rutiner är trist" men också försöka göra fler saker till vanor.
Tanken i boken är att man genom att bli bara lite bättre varje dag så har man med "ränta på ränta" förbättrat sig själv och sitt liv otroligt mycket till slut.
Resten av texten är både ett slags refererat av det jag tagit fasta på i boken men också en liten tillämpning av tankarna ur ett föräldraskapsperspektiv.
Man sparar otroligt mycket energi och tankekraft om man slipper fundera på om och hur man ska göra alla saker som man måste göra. Ta t.ex. att borsta tänderna, det gör man ju helt på rutin. Man frågar sig inte "ska jag borsta tänderna, vad är det för mening med det?" eller "hmmm.. hur gör man när man borstar tänderna, tar man tandkrämen innan eller efter man borstat?". Man frågor sig inte ens "när" man ska borsta tänderna - man bara gör det när det är dags - eller hur?
Ju fler vanor som går på automatik desto mer energi frigörs till annat. Genialiskt va?
Tandborstning är ju en enkel vana, men samma logik kan användas på alla handlingar.
Visst har du, som många andra, funderat över ditt "Varför?" här i livet och vem vill du vara? Oavsett var du är just nu så vill de flesta förbättra och utveckla sig för att nå framgång eller få ett mer gynnsamt läge. Att ha goda vanor är fundamentet. Har du till exempel som mål att ha ett välkomnande hem, en bra relation med dina närmaste och ha en stark och frisk kropp så behöver du jobba med de vanor som går i linje med det.
Med de vanor du har befäster du vem du är och vad du får får resultat. Om du bäddar sängen varje dag förstärker du bilden av dig själv som en som är ordningsam, äter ni middag tillsammans varje dag befäster ni bilden av en härlig familj osv. Och det funkar tyvärr tvärtom med de dåliga vanorna. Om du skippar att gå till gymmet varje dag befäster du bilden av en som struntar i sin hälsa och får barnen lägga sig när de vill befästs bilden av att nattsömn inte är så viktigt.
När du tillräckligt många gånger befäst bilden av dig själv som den du vill vara kan den identiteten hjälpa till att hålla igång en bra vana. Om man t.ex ser sig själv som en som en bokläsare kommer man se till att köpa böcker, läsa böcker, gå med i bokcirklar, prata om böcker och på andra sätt odla identiteten. Och tvärtom så kan även dåliga vanor befästa en identitet som man kanske inte eftersträvar. Ser man på sig själv som en slarver som inte tycker läxor och att passa tider är så viktigt så kommer man förmodligen göra läxorna i all hast i sista sekunden och fortsätta förlita sig på tur för att komma ihåg viktiga saker (fast en enkel grej skulle kunna vara att använda kalenderfunktionen i telefonen).
Först måste man få begrepp om hur vanor uppstår. Allt mänskligt beteende startar alltid med en signal som väcker en känsla eller ett behov. För att tillfredställa behovet utför man en handling som ger ett resultat. Blir resultatet tillfredställande kommer samma signal troligtvis att trigga samma beteende nästa gång. Ju fler gånger samma signal som följs av samma beteende får tillfredsställande resultat desto starkare befästs loopen - en vana har uppstått.
Denna cirkulära logik i fyra steg (signal, känsla/behov, handling, resultat) är en modell som James Clear har utvecklat från den ursrpungliga "The Habit Loop" som innehåller tre delar och först presenterades i boken "Vanans makt" (The Power of Habit) av Charles Duhigg.
Bilden visar upp de fyra delarna i loopen som bygger upp vanor. Modellen är fritt översatt från James Clears version som återfinns i Atomic Habits.
Oavsett om man delat upp det i tre eller fyra steg så gäller loopen för alla vanor, goda som dåliga.
Några exempel på loopar (som kan skapa en vana)
Ju yngre eller mer oerfaren man är desto färre loopar har man gjort och därmed är man mer formbar men också mer oförutsägbar eftersom man fortfarande testar sig fram för att nå tillfredställande resultat. (Det är en av de saker som gör det så jobbigt att vara förälder :))
För att sätta en vana krävs repetition och tillfredställande resultat, det kommer leda till att de neurologiska banorna för beteendet sätts och förstärks. För att förstärka en vana man anser är en god vana kan man använda dessa principer som förstärker varje del i loopen:
För att bryta en dålig vana kan man omvänt försöka störa eller kortsluta loopen. Ovanstående principer gäller alltså omvänt (se mer nedan).
Här handlar det om att synliggöra och förstärka signaler som kan sätta igång loopen. Exempel på signaler är något man ser, en plats, en doft, ett ljud, en tidpunkt på dagen eller andra människor. På förskolor jobbar man jättemycket med det visuella, t.ex. har man genomskinliga plastbackar för alla leksaker så barnen ser vad som är där i och kan bli leksugna. Den som gått förbi en 7eleven och känt doften av kanelbullar vet vilka känslor och handlingar som kan triggas av en så enkel sak som doft. Och för de flesta är ljudet från glassbilen en stark signal att gå ut och köpa glass.
Så kopplat till de goda vanor du vill få till så är det nog inte så svårt att klura ut vilka signaler du kan göra synliga både för dig själv och för ditt barn för att trigga igång en god vana.
När jag skriver den här texten har jag precis gjort ett superenkelt test hemma. Jag älskar när min son övar och spelar på sin gitarr och efter att ha läst bokens kapitel om Princip 1 ville jag testa och se om jag kunde få honom att spela mer än han gör nu. Så jag gick jag till hans rum och hämtade gitarren som stod bakom dörren och ställde den istället vid bokhyllan i vardagsrummet som man ser direkt när man kommer upp för trappan. Och jag lovar - detta är nästan skrattretande - första gången han gick uppför trappan så såg han gitarren, tog den och satte sig i soffan och började spela fast han egentligen var på väg till köket för att äta mellis.
En handling kommer inte utföras om motivation saknas - oavsett hur stor eller tydlig signalen är. Är man allergisk mot glass har man ingen motivation att äta glass och då kommer glassbilens melodi inte trigga igång beteendet att gå ut och köpa glass. Så här handlar det om att hitta de motiv som kan leda till handlingen.
En grundläggande motivator för människan är frihet och självbestämmande så alla handlingar som man känner att man väljer själv blir mer attraktiva än de man tvingas göra. Låt ditt barn få välja mellan olika saker (som alla leder till målet) så kommer barnet känna sig motiverat att göra handlingen.Jag har märkt att detta funkar enklast när barnen är yngre (och inte lika lätt kan förstå den vuxnes motiv) men även för äldre barn och tonåringar kan det funka.
Vid diskussion med tonåring om tid att vara hemma en fredagskväll (mål: tryggt få hem barnet i tid)
Förälder: Jag kan hämta dig kl 23.30 eller så tar du bussen 22.45.
Barn: Jag tar bussen!
Vid diskussion med 4 åring om val av kläder (mål: få barnet att klä sig lite fin inför kalas)
Förälder: Ska du ta den röda kjolen och Pippi-strumpbyxor eller klänningen med Hello Kitty på?
Barn: Jag tycker om Pippi Långstrump!
Eftersom vi är sociala flockvarelser är andra människors tankar och åsikter också en stark motivator för alla människor. Vi kommer alltid förhålla oss till vad andra gillar och lär oss önskade beteenden genom att iaktta och härma andra som betyder mycket för oss. Därför är det smart att omge dig och ditt barn med så många goda förebilder som möjligt befinna sig i miljöer som motiverar de goda vanorna.
Som förälder till yngre barn är detta lätt (och svårt på samma gång) då man är barnens främsta förebild och ens egna goda vanor kan verka motiverande för barnen. Om du läser mycket böcker eller spelar schack hela dagarna kommer barnen vara motiverade att läsa respektive gilla schackspel. Om du äter frukost varje morgon kommer det vara självklart att starta dagen med frukost även för ditt barn.
I takt med att barnen blir äldre så minskar den direkta påverkan som förebild och ersätts av kompisar och andra vuxna. Det betyder inte att du inte längre kan påverka eftersom du kan styra vilka miljöer och sfärer ditt barn rör sig i. Se till att välja en skola som passar era värderingar och hjälp barnen att välja aktiviteter där de goda vanorna ses som norm.
Den här principen går inte ut på att underlätta för barnet genom att göra handlingen åt dem utan att underlätta för barnet att själv göra handlingen. Ta bort hinder och kratta managen för att göra det så enkelt som möjligt för barnet att utföra handlingen.
Om du vill att barnet gör läxor och övar upp studievanan så se till att det finns en inbjudande och harmonisk plats att göra läxor på. Vill du att familjen äter mer frukt och mindre socker så se till att ha ett fruktfat stående framme och köp inte hem kakor, glass och godis annat än till speciella tillfällen.
Vill du att barnen spelar brädspel hellre än tv-spel? Ställ fram en trave brädspel och pussel på ett bord som är fritt från andra saker och lägg undan handkontrollerna till tv-spelet i en låda där de förvisso är tillgängliga men inte syns.
Detta sista steg i loopen är viktigt eftersom det avgör sannolikheten för att samma signal kommer leda till att vanan förstärks eller bryts. Blir resultatet positivt kommer sannolikheten för upprepat beteende att öka och tvärtom; om resultatet är negativt kommer sannolikheten minska.
Resultat av handlingar på kroppsliga behov som hunger, törst, trötthet, närhet mm brukar vara direkt och otvetydig. Det är lätt att avgöra att handlingen "äta chokladkaka" var positiv för det smakade gott och handlingen "dricka vatten" var positiv för nu är jag inte törstig längre. Andra handlingar som har mer abstrakta resultat behöver feedback utifrån för att sluta loopen.
Som förälder har man en stor makt över barnets upplevelse av resultatet av sin handling. När barnen är små har de i stort sett bara oss att sätta sina referensramar efter och ger vi dem positiv feedback på en handling som vi bedömer som bra så kommer det förstärka vanan mycket. Leenden, positiv glad röst, beröm, hyllningar, guldstjärnor och glada tillrop är viktiga för att få barn att etablera goda vanor. Du kan inte skämma bort ditt barn för mycket med positiv feedback så länge det du uttrycker är äkta och från hjärtat.
Ju äldre barnen blir desto mer har de lärt sig och kan avgöra om en handling gav bra resultat, och är inte i direkt behov av att få feedback från andra. Men människor i alla åldrar kan stärka sina vanor när upplevelsen av resultatet är positivt och effekten verkar stärkas när det positiva kommer utifrån. Detta är något som spelindustrin vetat om länge och som även plockats upp av andra, t.ex. appar för utbildning och träning men även sociala medier. För att förstärka redan positiva resultat har man lagt till olika typer av positiv feedback som är helt fiktiv. Mekanismen som kallas "gameification" (och får en att vilja fortsätta spela) ökar effektivt sannolikheten att handlingen blir en vana.
Bild: Exempel på hur positiv feedback i tre olika appar uppmuntrar en vana.
Rent generellt förordar jag förhållningssättet "plussa på det positiva" eftersom positiva känslor förstärker beteende och bygger självkänsla mycket starkare än vad negativa känslor gör. Så börja med att jobba på de goda vanorna och ta itu med de dåliga vanorna först när de börjar bli problematiska och de goda inte väger över.
För att bryta en dåliga vana ska man använda principerna tvärtom
Med lite uppfinningsrikedom kan du säkerligen själv tänka ut hur du kan använda principerna omvänt för din egen del och situation.
Jag rekommenderar alla som är intresserade av detta med vanor och rutiner att läsa boken "1%-metoden - Minimala förändringar, maximala resultat: ett revolutionerande system för att bli en procent bättre varje dag" och även att ta en närmare titta på James Clears webbplats "atomichabits.com".
Om du tyckte om den här texten så skriv gärna en kommentar så blir jag glad och kanske skriver mer i samma ämne. Tack för du läst ända hit :)
Skrivet av: Barnsidan
I den här banbrytande och kritikerrosade boken erbjuder neuropsykiatriken Daniel J. Siegel och föräldraskapsexperten Tina Payne Bryson 12 nyckelstrategier som stimulerar barnets emotionella och intellektuella utveckling och som leder till lugnare och gladare barn.
Författarna förklarar hur nervbanorna i barnets hjärna är kopplade och hur hjärnan mognar. Övervåningens hjärna, som fattar beslut och balanserar känslor, är inte färdigutvecklad förrän vid tjugofemårsåldern. Och särskilt hos små barn tenderar den högra hjärnhalvan med sina känslor att ta kommandot över den logiska vänstra hjärnhalvan. Inte undra på att barn får frispel, slåss eller sitter tysta och tjurar.
Genom att tillämpa de här upptäckterna i det dagliga föräldraskapet kan du omvandla varje utbrott, gräl eller rädsla till en möjlighet att integrera ditt barns hjärna och främja en positiv utveckling.
Boken finns att köpa i butik på Akademibokhandeln samt på nätet hos bl.a. Adlibris och Bokus från och med 14/6 - men går att förbeställa redan nu.
Förstå ditt barns hjärna - 12 banbrytande strategier som stimulerar barnets emotionella och intellektuella utveckling (länk till adlibris)
Du kan kan också läsa mer på bokens egen hemsida www.barnetshjärna.se
Där finns även ett par videor med övningar från boken som med fördel kan ses av både vuxna och barn: Hjärnan i handen och Höger och vänster hjärna.
“Siegel och Bryson visar att en integrerad hjärna med delar som samverkar på ett samordnat och balanserat sätt skapar en bättre förståelse för självet, starkare relationer och framgång i skolan - bland andra fördelar. Med illustrationer, diagram och till och med en praktisk "kylskåpslapp" har författarna gjort sitt yttersta för att göra hjärnvetenskap föräldravänlig.” - Publishers Weekly
Skrivet av: Barnsidan
Kodning och programmering är hett! Artisten Robyn är frontfigur för Teklafestivalen som vill få fler tjejer att börja intressera sig för teknik och programmering. Det talas bland politiska partier och opinionsbildare om hur viktigt det är att barn tidigt lär sig programmera och regeringen har bett Skolverket ta fram en ny strategi för att få mer programmering på schemat. Det ordnas kodstugor och barnhack runt om i landet och det sjuder i makerstudios och spelverkstäder. Det som förut var nördigt är idag ganska coolt.
När det inom en snar framtid kommer saknas 1 miljon programmerare och it-kunnigt folk så kommer kunskaper om datorer, internet, kodning och programmering även att vara hårdvaluta på arbetsmarknaden.
Och som talesättet går - "det som krokigt ska bli ska böjas i tid" - så kan du som förälder hjälpa ditt barn genom att väcka ett intresse som kan komma till mycken glädje och nytta framöver.
En interaktiv introduktion till informations- och kommunikationsteknologi för barn mellan 9 och 12 år. I boken förklaras hur en dator funkar, varför den gör som den gör och i boken finns också en första guide för att komma igång att skapa egen kod som styr datorn. Datorer och kodning inneåller massor av flikar att lyfta på för att hitta mer fascinerande fakta och roliga uppgifter, allt fint förpackat i färgglada bilder och lättssamt språk.
Läs mer och köp på adlibris.se
En spel- och lärmiljö där barn, helt utan förkunskaper, lär sig koda i ett riktigt programmeringsspråk.
Finns för hemmabruk, men är också (eller kanske mest) tänkt för barn i skolan.
Quirkbot är en svensk uppfinning och koncept för att stimulera barn att lära sig om mekanik och fysisk programmering av egenkonstruerade robotar. Man får testa, göra om, testa igen, modifiera, bygga till, testa igen och så vidare till man har konstruerat en helt egen robot! Quirkbot är lika mycket en leksak som ett läromedel. Företaget bakom Quirkbot håller också seminarier och träffar för att berätta om Quirkbotarna och tänket bakom. I somras fanns Quirkbots att testa på Tom Tits där jag fick vara med och pröva. En i sällskapet lyckades bygga den här otroliga manicken!
Fram till nu har Quirkbots inte gått att köpa, men snart släpps de även för konsumentmarknaden. Här kan du förbeställa.
Internetstiftelsen I Sverige (IIS / .se) ordnar sk. Barnhack där barn från ca 7 år får prova på att programmera och bygga egna små spel i Scratch. Kurserna är väldigt populära och platserna få. Anmäl dig till nyhetsbrevet för att visa ditt intresse och få info om när nästa barnhack är. Om man inte bor i närheten eller inte har möjlighet att gå på ett lärarlett barnhack kan man själv gå igenom samma material och köra kursen på distans.
Här är youtube-videos
Barnhack! Kom igång med Scratch
Barnhack! Fortsättningskurs i Scratch - Havet är djupt
Böcker att ladda ner och följa steg för steg
Scratch introduktion till objektorienterad programmering
Fyll gärna på med tips (i kommentar nedan) på roliga och lärorika leksaker, webbplatser, appar eller annat som främjar barns lust att skapa, koda, testa, hacka och lära sig mer om programmering, teknik och datorer.
Skrivet av: Barnsidan
Känns de nya betygen svåra att förstå sig på? Är ett E att jämföra med en etta? Känns det orättvist att betygen kan sänkas mycket från termin till termin? Vad var det för fel med betygsskalan G-VG-MVG egentligen? Du är inte ensam om alla dessa funderingar.
Här är en himla bra video från Pedagog Värmland om nya betygssystemet.
Du får svar på vad en relativ betygsskala är och hur man kan jämföra våra barns betygssystem med det vi hade (dvs system med betyg 1-5). Du får också svar på hur betyg kopplas till läroplan och hur bedömning av eleven sker. Vad är det till exempel för skillnad på ett "enkelt resonemang" och ett "välutvecklat resonemang"? Du får också svar på hur en elev med betyget A på en termin kan sänkas till betyg D.
Här har jag också skrivit en text om LGr11 och nya betygen
Skrivet av: Barnsidan
Här är veckans viktigaste videoklipp.
Caroline Heldman berättar om vad sexuell objektifiering är och varför vi får lära oss att sträva efter att bli perfekta (objekt) i andras ögon när det tvärtom kan skada vår självkänsla, sexualitet och mentala hälsa.
Skrivet av: Barnsidan
Ja, det är faktiskt sant. Från barn och väldigt onyktra personer kan man få höra saker som andra drar sig för att säga eller som helt enkelt inte blir sagda.
Häromdagen råkade jag på ett rasande och brutalärligt inlägg med råd till föräldrar från ett barn (eller nja.. en 18 åring... men mentalt fortfarande med barnperspektivet kvar).
Så jag tänkte jag skulle återberätta - för tipsen var galet briljanta
1. När du blir förälder är du inte längre jordens medelpunkt. Ditt barn är det. Även sedan de blir myndiga är det du som är vuxen och ditt barn är inte din jämlike lika lite som nån du kan ignorera. Finns där för ditt barn. Vill barnet prata, släpp allt du har och lyssna.
2. Om ditt barn mår dåligt eller har psykiska problem så betyder inte det att du förstår hur det känns. Inte ens om ni lider av samma sak. Säg inte att det är värre för dig som måste se sitt barn må dåligt, det ÄR inte värre än att faktiskt må dåligt och behöva hantera det själv.
3. Många problem kan enkelt lösas genom TYDLIG KOMMUNIKATION och att du är håller tyst och istället ser till att ditt barn känner sig trygg och bekräftad nog att våga berätta allt.
4. Ha tålamod och var vänlig. Ditt barn kommer möta dig som du behandlar hen. Om du bråkar ignorerar och beter dig som en skit mot ditt barn kan du räkna med att ditt barn antingen blir sårat och går sin väg eller blir sårat och för ett jävla liv om det. Innan du reagerar och tycker ditt barn beter sig illa ska du fråga dig själv vad du gjorde för att framkalla detta beteende.
5. Om du skriker åt ditt barn och ditt barn skriker tillbaka så är det du som gjort bort dig. Sänk rösten och be om ursäkt.
6. Så här ber du om ursäkt
7. Kränk aldrig ditt barn. Otroligt många föräldrar klantar sig ordentligt på den här punkten. Det borde vara enkelt att inte kränka eller behandla sitt barn dåligt om man tänker på att det här barnet är en helt fantastisk varelse som jag satt till världen. Det borde stoppa föräldrar från att göra sina barn illa, ledsna och känna sig som skit.
8. Visa intresse för ditt barns hobbies och vad hen tycker om att göra. Bry dig om att ta reda på vad den där nya grejen är eller för fascinera dig för boken/appen/whatever som hen är uppslukad av.
9. Berätta att du tycker om barnet. Visa din kärlek med handlingar och inte bara ord.
Inlägget i orginal kan du läsa här
Skrivet av: Barnsidan
För dagens barn och unga framgår det med all tydlighet att kroppen är en människas främsta tillgång. Och då pratar vi inte om hur kroppen kan ta en på äventyr i allt från djungler till frusna paradis och till vilda forsar.
Och vi pratar inte heller om hur man man kroppens hjälp kan susa nerför backar på skidor, trampa en cykels trampor så vinden viner i håret, mästra en jolles segel och känna sand mellan tårna på nåt strandhugg.
Eller uppleva smaker, dofter, ljud och synintryck från nya platser och i nya kulturer. Och inte ens de fantastiska tankar och fantasier en människas hjärna kan koka ihop räknas som en människans främsta tillgångar.
Nej, du Unge 2014; Din främsta tillgång är din yta, ditt skal - hur du ser ut på en #selfie.
Men om man som vuxen och förälder inte köper det här upplägget utan vill erbjuda sina barn allt det där andra så är det första man ska göra inte att komma med förbud och pekpinnar. Barn gör inte som man säger utan som man gör. Det är anledningen till att jag inte bantar och pratar inte om vikt eller utseende, varken med andra vuxna eller med mina barn. DET ÄR SÅ HIMLA OVIKTIGT FÖR MIG och jag vill verkligen inte använda min tid åt perifera saker. Man lever ju bara en gång, ska man ägna tid åt att böja ögonfransarna eller läsa böcker? Ska man verkligen vaxa bikinilinjen istället för att unna sig en sovmorgon? Eller genomlida svältdieter när det finns så mycket goda smaker att upptäcka?
Självklart inte.
Dessutom tror jag vuxnas prat om bantning och dieter sätter ett sjukt fokus på att uppnå "ideal" och det tär på ett barns eller en tonårings självkänsla att ständigt känna att ytan är det som mäter ens värde. I förlängningen kan det få förödande konsekvenser i form av destruktiva beteenden och ätstörningar.
Att utseende, vikt och yta är viktigt förstår varenda unge när mammor och pappor pratar om vikt och utseende i sina nyårslöften och inför sommarens bad. Eller går förbi tidningarnas löpsedlar på väg till skolan.
När barnen ser reklam i TV eller lyssnar på reklamradio där de får höra och se hur produkter kan få en att tappa vikt så man "blir sitt bästa jag" eller sitt "riktiga jag". Budskapet till barnen (och dig!) blir att den du är nu duger inte. Det finns alltid en smalare - och därmed bättre - variant av dig.
Eller varför inte bläddra i H&M-katalogen och se denna "plus size"-modell som ser väldigt frisk och sund ut, men som säkert skulle behöva banta för att bli sitt "bästa jag".
Alla vet att det inte är bra hälsan att vara överviktig och sakna muskler och smidighet. Därför tränar jag och rör mig mycket i vardagen och för att orka äter jag mycket och nyttigt. Som alla andra når jag inte heller hela vägen fram, det kan både bli middag på McDonald's och passiva perioder i soffan framför tv-serier eller filmer. Men aldrig att jag pratar om att straffa mig själv genom att låta bli att äta eller nyper mig i valkarna och konstaterar att det nog är dags att prova 5:2 som alla andra.
Jag tänker att det också är nyttigt att vila i både kropp och tanke ibland.
Den här bilden är fin tycker jag, den får knyta ihop detta blogginlägg.
Skrivet av: Barnsidan
Det finns heller ingen speciell sporthallsmobbing, bussmobbing eller fritidsgårdsmobbing. Men det finns mobbing, och mobbing finns på alla ställen där våra barn och unga är. Därför måste vi vuxna finnas på de arenor där barnen är, för att guida och tillrättavisa. Nätet är inget undantag, vi måste finnas där för att se till att ingen far illa och att inga farliga gränser passeras.
När de är små följer vi med dem till lekparken för att se att de inte dunkar spaden i huvudet på nån eller klättrar för högt. När de börjar skolan följer vi med dem dit varje dag i flera år innan de klarar trafiken och att komma i tid. Till och med när de är äldre/tonåringar följer vi med dem på övernattningsläger med laget, när de tar bussen till stan eller går på första konserten. Nätet är såklart inget undantag.
Tänk också på att nätet är mycket större och utvecklas hela tiden. Så det räcker inte att ge barnen en introduktion och sen låta dem härja fritt. Vår närvaro är kanske inte alltid önskad, men ack så nödvändig.
Det som trots allt är bra med mobbning som sker på nätet är att den lämnar spår. En taskig kommentar i matsalskön, nedsättande språk i omklädningrummet eller att aldrig få vara med på klassfester och annat syns ju inte på samma sätt. På nätet blir det väldigt tydligt när någon utsätts för kränkningar eller mobbas. Lär dina barn detta:
Om du eller nån annan blir kränkt på nätet:
Häromdagen hade jag förmånen att höra Christina Stielli föreläsa om barn och sociala medier i en föreläsning som hon kallar "Ett liv - två världar". Hon pratade om mobbingsproblematiken och mycket annat viktigt och intressant, det försöker jag nu återge i detta blogginlägg. Bland annat sa hon att det bästa sättet att skydda sina barn från mobbing, grooming och andra kränkande handlingar på nätet är att vara där och visa intresse för deras appar, spel och chattsidor. Det sämsta man kan göra är att tycka att det barnen gör där är trams eller oviktigt.
Visst kan det verka helt huvudlöst att skjuta fåglar på grisar eller titta på klipp på youtube där andra skjuter fåglar på grisar. Men det är bara att inse att det är sånt (och mycket annat så klart) som kidsen gör idag. Om man tänker efter är det kanske inte så mycket mer meningslöst än att samla på luktsudd, försöka lösa Rubiks kub, joja med fanta- eller cocacola-jojos eller ringa Heta Linjen (hallå.... hallå? Hallåååå). Och vad som är viktigare - det är så ungar idag umgås och hänger med varandra.
Det sämsta du kan göra är alltså att dissa hela deras värld genom att inte ens bry dig om att förstå den. För den dagen något händer (och det gör det!) så är det inte dig de kommer vända sig till om du inte visat intresse.
Tonåringar är av naturen är känsliga och utsatta. Bara för att de är tonåringar! Kanske du minns själv hur jobbiga tonåren var, med känslostormar, en kropp i förändring och ökande krav?
På grund av allt hormonbombardemang är man konstant supertrött som tonåring. Humöret och det psykiska välbefinnandet går upp och ner. Ena stunden är man stor, duktig och full av självförtroende. I nästa stund är man liten, svag och behöver tröst i knät på mamma eller pappa. Samtidigt lever unga i en kravfylld omvärld där det är viktigt att ha "rätt" grejer och kläder, vara populär och klara skolan bra.
Ganska körigt va? Med det i bakhuvudet kanske det faktiskt inte är hela världen om de har stökigt i rummet eller försover sig och glömmer läxor ibland..
Vi ser våra tonåringar som små vuxna, men de är inte klara än. I själva verket är deras empatiförmåga ganska dålig och de är mer riskbenägna. Så det är klart det kommer hända jobbiga och svåra saker - på nätet och AFK ("IRL" är ute, man säger Away From Keyboard nu 2013 :)
Nu kommer vi vidare till ett stort och svårt ämne - självkänsla.
Människan är en varelse som behöver få bekräftelse. Vi behöver bli sedda, behöver ha ett sammanhang där vi fungerar och kan interagera med andra människor. Då byggs vår självkänsla och integritet upp. Om vi inte fått närhet och omtanke eller blivit sedda och tagna på allvar när vi var små finns risken att självkänslan är låg. En person med låg självkänsla är ofta krävande, för sig själv och för andra.
Har ni sett Netflix serie "Orange is the new black?" En av de saker som även verklighetens fångar är rädda för är isolering, som används som ett effektivt straff i fängelser. Utelämnade till oss själva gröps självkänslan ur fort och vi bryts ner. Väl nedbrutna är vi enklare att omforma, den med låg självkänsla är mer benägen att anpassa sig och vara till lags. För att få vara med igen. Det är därför isolering är så effektivt.
Det är så mobbing funkar också. Även där spelar självkänsla en avgörande roll för de bakomliggande mekanismerna. Den mobbade fryses ut från gemenskapen, får höra hur dålig hen är och börjar tvivla på sig själv. Självkänslan sjunker i botten. Väl nedbruten gör man nästan vad som helst för att komma med i gemenskapen igen, man kanske till och med tar mer skit för att i alla fall få vara med. Den som blir mobbad kan vara vem som helst, men är ofta en som inte står upp för sig själv vid en kränkning. Som sväljer skiten hellre än säger ifrån. Den som däremot mobbar har låg självkänsla och behöver trycka ner andra för att hävda sig och känna sig bättre.
Med tonåringars dåliga empatiförmåga, riskbenägenhet och starka önskan att vara populära är det inte konstigt att en sån sak som "Instagram-målet" sker.
Unga är inte ensamma om att ha Instagram (i januari 2013 fanns över 90 miljoner konton) och Instagram i sig är ingen dålig app eller hatisk mötesplats. Det är tvärtom en simpel bilddelningstjänst som blivit populär på grund av sin enkelhet och de filter man kan använda för att snygga till vilken tråkig bild som helst (om du inte sett youtube-klippet Look at this Instagram - gör det :).
Vad Instagram har gemensamt med alla sociala media är att det finns funktioner för att kommentera, följa, dela och "gilla" vad andra gör. Det är just det som gör dem "sociala".
I tonåringens kravfyllda värld blir sociala medier ytterligare en arena att tävla och synas/bli sedd på. För vad tror ni mäter populäritet bättre än att få många likes eller ha många följare?
Som Christina Stielli berättade på föreläsningen jag var på (och som även uttrycks i denna artikel på Nyheter24) så blir jagandet efter likes och följare ännu viktigare för den som inte är trygg i sig själv (dvs har låg självkänsla). Det är lätt att hamna i en fälla där andras bekräftelse behövs för att känna att man är värd något.
Jakten på likes och bekräftelse i den formen är självklart bedrägligt när det kommer till att bygga självkänsla. En människa behöver bekräftelse och jakten på ny slutar inte förrän man kan bekräfta sig själv och det kan man göra om man har bra självkänsla.
Vill du hjälpa ditt barn att stärka sin självkänsla tänk på dessa saker
Läs mer på barnperspektivet.se
Skrivet av: Barnsidan
Mina stora barn (11 och 12 år) är på seglarläger och har det säkert jättekul. Fast egentligen vet jag inte det för hela lägret har mobiltelefonförbud och en policy att bara ringa hem en gång i veckan (om inget allvarligt händer eller barnet verkligen BEHÖVER sin förälder).
Det är en ovan och konstig känsla att inte veta att inte veta vad de gör. Jag är absolut inte orolig eller tror att de har det hemskt. Det är bara en väldigt skum känsla av att inte veta vad de gör och hur de har det, för jag är nyfiken och van vid att alltid veta vad de gör. Det sitter liksom fysiskt i kroppen att de alltid är där på ett eller annat sätt. Flera dagar i rad har jag t.ex. dukat bordet för fem trots att vi bara är tre som ska äta. Jag vet ju att två är borta, men kroppen har det så inpräntat att vi är fem att när autopiloten tar över så blir det dukat för fem.
Så slog det mig - inom en ganska snar framtid kommer de åka iväg på resor utan oss, hellre sova hos flick/pojkvännen och ha flyttat hemifrån och börjat stå på egna ben. Att de är helt borta en vecka nu är bara en föraning om hur det kommer kännas sen när de är stora och lämnat boet.
För barnen är alltid ens barn - oavsett hur stora de är.
Skrivet av: Barnsidan
Idag har ensamstående kvinnor inga möjligheter att få tillgång till assisterad befruktning (dvs bli inseminerade med okänd mans sperma) inom rikets gränser. Tre av de fyra Allianspartierna vill nu ändra på detta och låta även singelkvinnor få hjälp med assisterad befruktning.
I vårt grannland Danmark är detta redan fullt möjligt och svenska singelkvinnor kan åka dit för att bli inseminerade med sperma från en anonym donator. Det finns inga hinder för det lika lite som det finns några hinder för att man som singelkvinna letar upp en spermadonator själv (på en bar ett chattforum eller dylikt) och låter sig befruktas med sperma från en man man inte tänkt ska ha en traditionell fadersroll.
Det finns många som vittnar om att även okonventionella familjebildningar fungerar alldeles utmärkt. Jag tror dem! För mig är det problematiskt av andra anledningar.
Jag tycker det är problematiskt att samhället ska sanktionera detta eftersom det då innebär ett ansvarstagande gentemot barnet att täcka upp för det en pappa skulle kunna göra ifall mamman dör, blir allvarligt sjuk eller av andra anledningar inte klarar av det ensamma föräldraskapet.
Ms, FPs och Cs förslag kommer säkerligen kunna gå igenom i riksdagen eftersom liknande förslag lagts fram av S och V, jag hoppas (precis som Hanne Kjöller) att man då även tänkt på allt som kan gå åt helvete.
Skrivet av: Barnsidan