Jag anser mig vara ganska välfungerande i knoppen. Något disträ emellanåt, jag kan inte ansvara för en fjärrkontrolls position en hel kväll, men det anser jag ändå vara ganska charmigt...
Nåväl, igår slog det mig att föräldraavdelningen i hjärnan har ett skrämmande svart hål. Ett hål där vissa av mig ej påverkansbara minnen sugs in för att aldrig mer återkomma, i allafall inte till denna värld.
Igår fick jag nämligen, av en mamma till en femmånaders knubbis som uppmuntrar till kindbit vid bara åsynen, frågan:
-När slutade H äta på natten?
Hjärndatorn surrade igång sökfunktionen, men ganska snart stod det klart att där svaret borde vara arkiverat, under "H 5 månader natt", fanns bara...
...ett svart hål!
Hon hade ju lika gärna kunnat fråga efter lösningen till Euklides algoritm eller etanolmotorns uppbyggnad. Resultatet hade nämligen blivit detsamma. Gapande mun, ögonen uppåt liksom letande i hjärnbanken, men utan resultat. Där fanns absolut ingenting att hämta!
Och då slog det mig! Det är ju en fenomenal funktion! För om det vore så att du faktiskt mindes ocharmiga vaknätter, surt doftande bröstdropp, spegelbilden av degmagen i förra årets bikini, föräldraångest, erotikångest och allt annat mindre trevligt barnrelaterat, då skulle ju ingen, mer än fakirer och andra självplågare, ha fler än ett barn!
Nu mindes jag bara doften från det underbart mjuka och fjuniga huvudet, lyckokänslan som det bubblande jollret gav och genast rätade äggstockarna upp sig, lika redo som två scouter i giv akt.
Tack, hjärnan, för din selektiva minnesfunktion! Nativiteten är ju genom dig säkrad!
Vad ska du göra på semestern är en av de vanligaste frågorna just nu. En artighetsfras för många, en skamstämpel för andra.
Andelen föräldrar som inte har råd att åka på semester ökar, 31 procent av föräldrarna generellt och 42 procent av de ensamstående föräldrarna har inget spännande svar på vad de ska göra i sommar, utan kommer att tillbringa den hemma. Vad vi gör eller inte gör på semestern är ett av symptomen på de ökade klyftorna i samhället. Arbetslösheten bland ensamstående föräldrar har ökat de sedan 1991, och det har gett en väldigt tydligt försämring av ensamstående föräldrars ekonomi.
För många ensamstående föräldrar är arbetsmarknaden stängd, man är inte så attraktiv när man är den ende som vabbar och hämtar och lämnar, och får kanske nöja sig med deltid. Eller så står man utan barnomsorg helt om man bor i fel kommun och jobbar på obekväm arbetstid. Ensamstående mammor tjänar i snitt 54 procent av gifta pappors lön. Bristen på barnomsorg gör att man inte står till arbetsmarknadens förfogande och riskerar att förlora sin a-kassa. Det här är faktorerna bakom varför så stor andel inte råd att åka på semester.
Statistiken om semester kommer från riksförbundet Majblomman, som förutom att organisera skolbarn kring försäljningen av Majblommor, där intäkterna kan användas till klasskassan, också ordnar sommarkollo för utsatta barn, och förmedlar pengar till sådana aktiviteter som ligger utöver föräldrarnas ekonomi. Det kan vara pengar till skolresan, glasögon en ny cykel eller en biljett för att åka till mormor över sommaren.
Det finns också en grupp föräldrar som inte kan ge sina barn något sommarlov alls. Det är de studerande föräldrarna som under loven inte har rätt att vara hemma med barnen utan att förlora all ersättning. De kan inte ens överlåta föräldrapenningen åt någon närstående eftersom den möjligheten inte gäller för studerande. Ur ett barnperspektiv är det troligtvis inte särskilt bra att vara hela sommaren på förskolan eller fritids. Det blir inga roliga teckningar och spännande berättelser när man väl är tillbaka i skolbänken, och det blir ingen kravlös tid tillsammans med mamma eller pappa.
Vilka alternativ finns det för hemmavarande familjer i sommarsömniga städer och byar?
Sveriges Makalösa Föräldrar anordnar sommarläger, för barn och föräldrar tillsammans. Det finns kyrkor som ordnar läger, ofta gratis, eller som har möjlighet att ge ett bidrag för att underlätta sommaren. Insolvens – föreningen för överskuldsatta, bistår umgängesföräldrar med löneutmätning att få extra försörjningsstöd över sommaren så att man ska kunna träffa sitt barn och hitta på något tillsammans.
På kommunal nivå finns det möjligheter att förbättra situationen för ensamstående föräldrar. Många kommuner tar numera ut avgift även för juli månad. Den extrakostnaden tillsammans med att barnen äter alla mål hemma och hoppas på sommaraktiviteter slår hårt mot en ekonomi på marginalen. Bibliotek, badhus och museer med låg eller ingen avgift möjliggör att även barn i ekonomiskt utsatta familjer får uppleva kultur och rekreation, även utan att behöva lämna hemorten.
Att lämna vardagslivet med allt arbete och pusslande för några veckors avkoppling är en självklarhet för de flesta av oss. När regeringen kommer tillbaka från sin semester hoppas vi få se konkreta förslag på förbättringar som ska stärka ensamstående föräldrars position på arbetsmarknaden. Det kan till exempel vara barnomsorg på obekväm arbetstid, men vi välkomnar också förslag om riktade stöd till ensamstående föräldrar för att ge gruppen en möjlighet att komma i kapp resten av samhällets ekonomiska utveckling. Det är dags att låta blommorna blomma även för barn till ensamstående föräldrar, för som det ser ut nu kommer det inte att bli någon sommar för dem om inte någon sätter fart.
Helene Sigfridsson
Generalsekreterare
Sveriges Makalösa Föräldrar
www.makalosa.org
Jag drömmer så mycket sjuka saker nu. Att jag drömmer mycket är inte så konstigt eftersom drömmar är ett sätt att omedvetet/undermedvetet bearbeta intryck och nya fakta.
Om drygt två månader står jag och min familj inför det stora att välkomna en femte medlem. Men att det är så konstiga saker och att jag kan beskriva saker som hänt i drömmen väldigt detaljerat gör mig lite konfunderad. Betyder drömmar alltid nåt?
I natt t.ex drömde jag att bebisen kom ut och blev matad med stora hårda tuggummikulor. Ingen sa något om varför, men hela bebisens mage var full med kulor. Senare i drömmen kunde man också se missfärgningar på magen från tuggummits färg
Sen har jag också drömt att bebin kom ut och var pytteliten med hade proportioner som en skolflicka och låg i barnvagnen klädd i en pyjamas min dotter älskat och haft länge.
Jag kan skriva ner många fler saker alla är ungefär lika knäppa. Förutom att det handlar om bebisens ankomst så ser jag inga samband.
Drömmer du mycket? Brukar du komma ihåg dina drömmar?
Skrivet av: Barnsidan
Liksom många andra har jag gått runt och trott att jag är en god lyssnare. Alla förstår vikten av lyssnande, men få kan konsten att verkligen lyssna. Istället fokuseras det på att prata, blogga och dokumentera, hålla tal och snärtigt och säljande lägga fram budskap. I en artikelserie på SvD kan man läsa att knappt en fjärdedel av ett meddelanden går fram, och oavsett hur mycket man slipar på sitt budskap stiger inte siffrorna märkvärt. Den svaga länken är alltså mottagaren som (inte) lyssnar.
I samma artikelserie kan man också göra ett test på hur god lyssnare man faktiskt är. Jag fick ett resultat som förvånade mig en del. Många har sagt att jag är en bra lyssnare och jag har nog gärna sett mig som en sån. Men jag har en svaghet, jag reflekterar alltför mycket utifrån mig själv och kommer i tid och otid med tips och råd för att lösa andras problem istället för att bara lyssna. Det är nog inget fel att reflektera och dra slutsatser utifrån den man är, det kan nog vara ett sätt att även lyssna inåt, dvs till mig själv. Men det gör mig inte till en bra lyssnare för andra.
I en tid där allt fler pratar, i allt fler sammanhang, där allt fler skriver böcker, bloggar, kolumner och krönikor och på olika sätt för fram budskap verkar det som det alltså är den som lyssnar som sitter på makten. Det är inte de som formulerar och förmedlar ut budskap och berättelser som har makten eller bestämmer dagordningen. De som lyssnar har nog större möjligheter att sålla bland budskapen och få en större förståelse för helheten och vad som är viktigt.
Hur bra lyssnare tror du att du är? Gör testet och se om du är så bra som du trott.
Jag kan inte låta bli att skriva lite om "skandalmatchen" mellan Danmark och Sverige i helgen.
Danmarks och Sveriges fotbollsvärld rasar över en ensam dåres verk. Rubrikerna är svarta, tonen ömsom bitter, ömsom dämpad. Det är som en hel nation sörjer. Ursäkta, men är ni både dumma och blinda? Är chocken äkta eller spelad?
Tongivare och ledare inom sporten tar bestämt avstånd från våld och machokultur, men bara när sånt här inträffar. När journalisterna och krönikörerna hyllar Machomän, Kämpar, Kungar, Kärnkraftverk, Krigare som Mjällby eller Allbäck är det ingen som tar avstånd från våld och machokultur eller talar om hur fint fotbollen fostrar våra barn.
Det är lätt i såna här sammanhang att använda den slitna syndabocken huliganen som inte älskar fotboll utan våld, bråk och fylla. Då finns det en tydlig bild av fienden, den som förstör och sabbar för "riktiga fotbollsälskare". Den ensamme galningen visar sig nu vara en vanlig familjefar som överförfriskat sig lite. Han greps med av stämningen i publikhavet och lät känslorna löpa amok. Lätt hänt - och det kommer lätt hända igen (hur hög säkerhet man än tillämpar) så länge fotbollskulturen har en sån hycklande inställning till våld och manlighet.
Skrivet av: Barnsidan