Nog för att jag ammar, men mitt minne är verkligen kasst. Eller egentligen är det kanske inte kasst, bara fullt eller överbelastat?
Jag har lärt mig att minnet är (minst) två delar - långtidsminnet och arbetsminnet. Jag tror att det kan vara så att mina båda minnen stör varandra på något sätt. Arbetsminnet är ofta helt fullt med icakortspin:en, ta med femkrona till kundvagnen, larmkoden, ställa in p-skivan, hålla koll på var det finns toa/skötbord etc etc. Gah, och så har jag förlagt nycklarna - igen!
I de lägena kan mitt långtidsminne inte lagra nånting viktigt - istället för att lägga viktiga, praktiska saker på minnet kommer jag hem med minnen om vad tanten före mig hade för jacka, nån cheesy reklamslogan eller vad nån sa på radion.
Jag skulle behöva ha en lista med mig för att skriva ner saker jag kommer på. För jag vet att jag kommer på en massa BRA och VIKTIGA saker hela tiden. Min lista över bra och viktiga saker skulle bli lång. Och mycket användbar. Men jag glömmer ju jämt den där listan eftersom jag kommer ihåg allt annat.
Men nu har jag kommit på ett sätt - mobilkameran! Den är ju helt värdelös i övrigt (t.ex för att ta bra bilder) så nu använder jag den istället för den där långa listan.
Kolla här vad bra saker jag "listat":
Böcker att skriva ner på önskelistan
Tider bowlingen är öppen
Vi behöver en skylt på brevlådan
Det enda förargliga är att jag så ofta glömmer mobilen!
Livsmedelsverket i samråd med Socialstyrelsen och Socialdepartementet ändrade för några år sedan sina rekommendationer kring amning. De nya rekommendationerna grundar sig på WHO's resolution om att sprida information om helamning i sex månader som en hälsobefrämjande åtgärd.
Detta har lett till ganska högljudda inlägg från både höger och vänster. Feminister menar att jämställdheten får stryka på foten och att mammor känner sig än mer skuldbelagda om de inte ammar i sex hela månader. En del läkare och forskare menar att man inte ska överdriva de positiva effekterna av amning när mycket (t.ex att amning kanske förebygger allergier) är inte ens vetenskapligt bevisat. Många menar att det är fel att använda rekommendationer som tagits fram för att hjälpa mammor och barn i u-länder i västlandet Sverige.
Jag har lite svårt att se varför känslorna svallar så mycket - det är ju bara en rekommendation! En rekommendation precis som att Socialstyrelsen och Folkhälsoinsitutet rekommenderar att man avstår från rökning. Varför hetsar ingen upp sig över det? Känner sig rökare extra skuldbelagda för att man rekommenderar dem att sluta?
OK, parallellen är inte helt klockren eftersom amning är ett så laddat ämne, men varför är det så? Det - att det är så laddat och känsligt - är ju egentligen en större grej än att rekommendationen i sig.
Min enkla rekommendation vad det gäller amning är att amma så mycket eller lite du vill. Det finns positiva och negativa saker med både amning och flaskmatning. Det kan vara klokt att väga dessa emot varandra, men det viktigaste är att själv känna efter vad som känns bäst för dig och din bebis. Det är mycket viktigare än en generell rekommendation eller vad "alla andra" säger.
Om man bara ser det ur näringssynpunkt så har livsmedlemsverket konstaterat att bebisen klarar sig på enbart bröstmjölk under de sex första månaderna i sitt liv. Därefter bör amningen kompletteras med annan mat.
Skrivet av: Barnsidan