Barnsidan - Barnsidan
Meny

Barnsidan

Varför skaffar man barn?

Natalia Kazmierska träffar ganska rätt när hon undrar vad det kan finnas för skäl att skaffa barn när alla de beskrivningar av moderskapet hon läser utmålar det som ett helvete, en aldrig sinande ström av bajsblöjor, vaknätter och såriga bröstvårtor.

Men hon träffar också fel. Barnen är framtiden. Utan barn har människosläktet ingen framtid. Människan har, i likhet med alla djur, en biologisk drift i sig att skaffa avkomma. Helt ologisk kan tyckas, den kan slå till närsomhelst. Och tur är väl det, för på självförverkligandets topp finns verkligen ingen logisk plats för barn. Naturen är starkare än människans ego. Det är så simpelt.

Men - och det här är det viktigaste - med barnen finns också hoppet. Det är med nya generationer vi kan hoppas skapa en bättre värld genom att lära dem av våra misstag. Det är med nya generationer som vi kan hoppas att världen blir mer human, fri från diskriminering och förtryck. Blir världen dessutom fri från Ingmar "jag har knullat mest" Bergmanpris på Guldbaggegalan har bara det gjort det värt alla bajsblöjor.

Om Natalia verkligen inte vill skaffa barn är jag den första att beklaga det. Jag tror hon har utmärkta gener att föra vidare. Tills den biologiska driften vaknar måste jag få rekommendera lite annan läsning än Haag (det är bara deprimerande och tröttsamt) som ger en betydligt ljusare och mer hoppfull beskrivning av moderskapet och den biologiska kraften/driften som jag (även som feminist) inte tycker man behöver gräva ner.

-Dea Trier Mørchs "Vinterbarn" - går bara att hitta på bibblan eller i antikvariat.

-Katerina Janouchs "Barnliv"

-Gudrun Abascals "Att föda" 

 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-31 11:21 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Bacillofobi

Rädslan för sjukdomar och allehanda smittor verkar sitta djupt i våra gener. Folk köper handsprit och antibakteriella diskmedel för hushållsbruk. De får panik när Sverker på Plus visar att det kan (ojojoj) fastna smuts och ja bakterier i gamla skärbrädor. Samtidigt är vi mer allergiska än nånsin, nya forskningsresultat visar att det kan bero på att vi har det för rent och bacillfritt runt ikring oss.

Jag tänker inte propagera för att barn på dagis inte ska tvätta händerna eller att man kan skita i att tvätta händerna efter toabesök, kycklingstyckning eller en dags shopping på stan. Självklart ska man tvätta händerna då och vid liknande tillfällen. Jag har också bacillskräck. Det är skitäckligt när man tänker att pruttlukt faktiskt innehåller organismer från en annan människas tarm och att nysningar sprider baciller och virus flera meter åt alla håll.

Men har det inte gått lite långt när man avråder folk att skaka hand? - Om folk inte envisades med att skaka hand skulle vi hålla oss friskare, konstaterar epidemiologen Yvonne Andersson på Smittskyddsinstitutet. 

Är det inte lite överdrivet när veckans samtalsämne i radion blir huruvida det är ok att fila och peta naglarna på tunnelbanan eller på bussar? "Det är ju äckligt - det där under naglarna." sa en av rösterna med äkta äckel i rösten. Det där. Ja usch.

Människor är rätt äckliga överhuvudtaget. Tänk bara på alla kliande hårbottnar, allt plack mellan folks tänder, alla flytningar, alla klippta tånaglar och allt bortrakat hår. Det är ju äckligt! Tänk på det nästa gång du interagerar med en annan människa.


Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-30 09:48 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Valfrihet - lyxigt eller stressande?

Valfrihet. Valfrihet - det vill alla ha. Men är valfrihet verkligen bra jämt? Finns det inte risk att valfriheten blir ett tvång - något som stressar och förstör livskvalitén?

Med alla årsbesked och kontrolluppgifter som kommer med posten så här års kommer också en del ångest över alla fonder jag valt på diverse olika ställen (man måste ju tänka riskspridning). Man borde säkerligen logga in och kolla om man kan göra några bättre val. Följa börsen och vara mer aktiv i sina fondval. Men vart är pinkoden? OK, måste beställa ny pinkod. Pinkod kommer i brevlådan. Vad ska man nu välja för fonder? ...hmm... Måste gå, ett barn skriker. Att välja fonder känns inte lika akut. Sen är det glömt och pappret med pinkoden försvinner. Nästa år samma ångest.

Ovanstående är fullt applicerbart även på försäkringsskydd, pensionssparande, val av elleverantör, telefonoperatör och bredbandsleverantör.

I affärn frågas det alltid efter bonus/medlem/poängkort. Jag har bara kort jag verkligen behöver. Måste ha patientbrickor, H&Mkort, ICA-kort, simhallskort, kreditkort, lånekort och körkort. Måste inte ha åhlénskort, twilfit sisterskort, lindexkort, kappahlkort, Vivokort, hemköpkort, Willyskort, Lidlkort, NKkort, telefonkort, medmerakort, guppykort eller apotekskort.

Men alla dessa kort är bara till besvär och plånboken proppfull (kan bara delvis skylla på korten iofs, kvitton är en annan ångestkälla). Varför kan ingen göra superkortet där man kan plugga in alla medlemsskap, behörigheter och bankkonton (och givetvis sätta nåt retinascannande lås på). Det skulle väl vara optimalt för valfriheten?

Men, det var inte det jag skulle skriva om.

Idag har jag och dottern varit på informationsmöte på en av de tre helt valbara skolorna som är aktuella för skolstarten i höst. Alla ligger inom gångavstånd från oss, så alla tre är tänkbara kandidater. Och alla låter lika bra, alla har samma härliga stämning och allt känns tiptop. Engagerad personal, värdegrund, bra koll på hur man förebygger mobbing, faddersystem, smidiga överlämningar mellan årskullar, idrottsprofil, sockerpolicy, individuella planer, utvecklingssamtal, pedagogiska modeller, styrdokument, arbetslag, elevvårdsplaner, kontinuitet... allt.

Hur ska jag kunna välja? Jag får ångest och jag vill inte att det ska vara banala saker som dagiskompisar och avstånd som ska fälla avgörandet. Jag skulle vilja känna instinkivt att "det här var en bra lärare"
 eller "det här känns inte rätt". Men istället ska bara bra saker ställas emot varandra i en omöjlig ekvation. Att gå på magkänslan går inte. Jag måste göra ett optimalt val. Det handlar om mina barn!

Det är inte utan att jag ibland önskar att vi bodde nånstans i obygden där det inte fanns en massa valfrihet. Tänk vad skönt att få nöja sig med den närmaste mataffären, byskolan och den operatör som överhuvudtaget kan leverera bredband.

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-26 00:54 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Samlargener

Jag är galen i att samla på saker, men jag hatar att ha dem och förvalta dem. Man använder ju sällan kläder man gallrat ur garderoben, man läser inte en gammal Damernas Värld igen och man kommer aldrig behöva slå upp något ur Guiness Rekordbok från 1987. Så mödan det tar att lägga undan, flytta, sortera om, prioritera, kånka och packa ner är ju helt bortkastad.

Men jag kan inte slänga saker som betytt något för mig.

Detta resulterar i att jag har gamla tentor från universitetet, festivalarmband, dagböcker, gamla ringar, halsband och alla (ja, jag menar alla) barnens kläder kvar. Jag har inte slängt en enda strumpa eller feltvättad billig liten t-shirt. Allt är sparat och arkiverat på vinden. Det är ju helt sjukt att spara gamla strumpor som man aldrig mer kommer vilja använda. Jag har till och med sparat barnkläder som jag fått av andra! Jag är såå blödig när det gäller mina minnen. Egentligen tror jag samlandet på fysiska ting egentligen bara handlar om att spara på minnen.

Men det allra sjukaste hittade jag i morse. Eller det var inte så att jag hittade den, den har legat där så länge jag kan minnas. Men det var inte förrän i morse jag reagerade på att den låg där. Det jag talar om är en liten bit urklippt från ett blöjpaket. En fånig illusion om att jag skulle bli strukturerad, klippa blöjkuponger, skicka efter kuvert och posta iväg 10 likadana plastlappar - för att få en värdecheck till nästa inköp av blöjor.

Det märkliga är att det lilla plastbiten inte har klippts ur på den adress vi bor nu, utan på det ställe vi bodde på för ca 2 år sen. Jag har alltså bemödat mig med att klippa ur plastlappen, ta med den i flytten och dessutom hålla den intakt i över två års tid. Och även om jag nu skulle samla ihop 9 andra plastlappar har båda mina barn för länge sedan passerat gränsen för hur gammalt barnet max kan vara för att man ska få tillbaka nån värdecheck (på blöjor de slutat med för länge sen). Jag tror nog att jag kan kasta den där lilla plastlappen utan alltför mycket vemod.

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-17 11:52 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Dålig människa

För ett tag sedan uppmanade Linda Skugge alla mammor (varför inga pappor?) att skicka in sina värsta mamma-listor. Här är min. Den skulle kunna bli väldigt lång så detta är bara helgens värsta mamma-lista.

Jag är en dålig OCH karaktärslös människa. Det låg en kexchoklad i skåpet. Och bara för att den låg där åt jag upp den. Skulle bara ta EN bit, men till slut var hela kakan slut. Det värsta är kanske inte att jag sprängde min pointsbudget (det var illa nog!) utan att kexchokladen inte var min - utan min dotters. Som hon fick i julklapp.

Som om inte det var nog har jag tutat i mina barn att jag är allergisk mot katter. Fast jag inte är det. Det är praktiskt för det kan aldrig bli nån diskussion om att skaffa håriga husdjur här. Fast de har fått allt om bakfoten. Allt jag har sagt är att jag inte tål katter som bajsar i vår sandlåda eller kissar i barnvagnen.

Jag har också begått synden att inte vara helt rättvis. Igår fick lillebroren en ny overall fast han egentligen inte behövde det. Storasystern fick en för hon behövde en. Och då uppstod nån slags orättvisa, han fick nåt som han egentligen inte behövde. Hmm. Den var billig - ok?

På helgerna tar jag sovmorgon fast jag vet att barnen är vakna. De kan stöka ner bäst de vill (helt gränslöst!), de får äta mandariner i soffan (ajabaja annars) och de kan göra sig illa (sätta saker i halsen, sätta på strykjärnet och bränna sig, skära av sig fingrarna, gå ut på gatan och bli överkörda. Men jag sover ändå.

Jag gör så gott jag kan. Och det kommer nya helger när jag kan bättra mig.

Veckans uppgifter (förutom de vanliga):
Köpa present till 4årskalas
Hämta pass
Börja på gymnastik med stortjejen
Fylla på med extrakläder på dagishyllorna
Lyfta upp julpyntet på vinden
Köpa ny kexchoklad och lägga i skåpet - innan lördag!

Gamla (och avklarade!) dåliga samveten:
Fixa trasiga skosnoddar på overaller - check!
Plocka bort julpynt - check!
Putsa nya stövlarna - check!

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-16 09:58 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Lycklig barndom

"Man gör inte så" 

Till skillnad från oss vuxna har barn inte så mycket hum om hur saker och ting "ska vara". Man kan tycka att det är rätt jobbigt innan barnen lärt sig de sociala koderna och kan hejda sina impulser att ta en slick av den där goda gräddtårtan som står framme på bordet, slita alla kläder ur garderoben, lägga sig ner och banka huvud och lemmar i golvet i frustration eller peka på en människa som ser annorlunda ut.

Men det är den här ohejdade lusten att upptäcka och skita i alla saker man måste göra och istället leta efter nya saker att göra och lära sig mer som gör barn lyckliga.

Gamla gener

Våra gener är gamla och vi har mycket mer stenåldersmänniska i oss än vad vi vill tro. Våra kroppar och sinnen är gjorda för en aktiv tillvaro där vi behöver kunna lösa nya utmaningar hela tiden. Det är därför vi blir rastlösa och uttråkade när vi kan något eller utför en monoton syssla. Därför letar vi ständigt efter nya utmaningar, men blir det för svåra eller för många får vi ångest. Balansgången är svår, men det är när vi når precis lagom utmanande uppgifter som vi når det lyckliga tillståndet när vi har "flow". Dessa uppgifter är engagerande och i takt med att lösningen (som är nåbar) kommer närmare växer självförtroendet. I koncentrerade stunder är det som om inget annat existerar och tiden saknar betydelse och vi uppnår ett tillstånd av eufori. Denna typ av lyckokänsla är i sig en belöning större än både lyckan av att har klarat uppgiften eller när man får beröm (jfr det klassiska talesättet "vägen är målet")

Vardagen äter flowtillfällen

I våra inrutade liv är tillfällena av flow väldigt få. Vi har ålagts en massa uppgifter som "måste" göras och som förväntas av oss, både på jobbet och hemma. Man kan känna att man inte har kontroll över sitt liv och att tiden rinner iväg, det beror ofta på att man låter medier eller andra människor leda en passivt och då får man aldrig utlopp för sina egna färdigheter.

Hitta barnet inom dig! 

Att söka efter flow är människans största drivkraft. Barn vet detta instinktivt och kör sitt eget race tills vi bankat "vett" i dem. Fast med tanke på att vi hela livet kommer längta till flowets eufori (och alltid få något drömskt i blicken när vi pratar barndomsminnen) så är det nog vi som borde banka lite vett UR oss själva.

 

 

Läs mer om flow i "Flow - den optimala upplevelsens psykologi" av Mihály Csíkszentmihályi 

 


Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-12 22:58 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Årets mest beundrade svenskar

Runt årsskiftena ska det tas fram listor på årets nyhetshändelser. Och det ska koras en massa vinnare i olika klasser. Ett exempel på detta är en undersökning som ICA-Kuriren tar fram i samarbete med Sifo. Undersökningen tar reda på vilka de mest beundrade svenskarna är.

Föga förvånande är det sportstjärnorna (Zlatan och Carro) som toppar listan. Eller egentligen ÄR det förvånande, för även om de är världsbäst så är de världsbäst på... eh sparka boll, hoppa och springa. Jag är ingen sportfanatiker så jag kanske inte förstår det stora och beundransvärda i det. Eller jo, jag förstår det. Det krävs ju en massa träning, tandagnisslan och nerver.

Men - "mest beundrade svensken"... det känns som det faktiskt borde krävas lite mer. Den mest beundrade svensken tycker jag borde vara en som gör stordåd med värme och osjälviskhet. En som utan sponsorer eller ärvda pengar verkligen gör något för mänskligheten eller för miljön. En som värnar om det lilla i det stora onda. 

Jag vet att det inte finns nån Dalai Lama eller Moder Theresa i svensk tappning, men tycker ni verkligen att Mikael Persbrandt eller Drottning Silvia har gjort sig förtjänta av en topptioplacering på en lista över mest beundrade?  

Vem tycker du ska vara den mest beundransvärda svensken?

 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-10 21:15 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

OK, så ska man sluta tvätta händerna nu?

DN skrev igår att forskare har sett ett samband mellan många infektioner och lägre risk för allergi.

Redan förut har man ju konstaterat att bakterier är bra, filmjölkar, provivor och yoghurtar innehåller bakterier som är bra för kroppen. När man använder alltför breda penicillinkurer slår man inte bara ut den bakterien som orsakar sjukdomen utan också en massa som är bra för immunsystemet och i förlängningen blir immunförsvaret sämre.

Lars Åke Hansson, professor i immunologi vid Göteborgs Universitet anser att renligheten vid dagens förlossningar är en tänkbar förklaring till de ökande allergierna. Han drar likheten med oss själva förr i tiden och kvinnor i u-länder idag som bajsar lite på sitt barn när det föds fram. Modern delar alltså med sig av mängder av bra bakterier från tarmen till barnet vars tarm är helt steril. Barnets immunsystem sporras således redan från start och mognar fortare. (jfr de Pakistanska barnen som DN refererar till)

Är vi då så dumma att vi kommer sluta tvätta händerna efter vi varit på toa eller petat oss i näsan?

Nej, jag tror inte det. Eller självklart inte.

Däremot kanske en del av alla dessa antibakteriella rengöringsmedel, handtvätt med sprit och kraven på dunderantibiotika kommer försvinna för att lämna plats för insikten att det i vissa hänseende faktiskt var bättre förr.

 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-05 21:07 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Nu vet jag varför vissa saker verkat så tråkiga

När jag var liten fanns det en del saker jag visste att jag som vuxen aaaaldrig skulle hålla på med - för de var ju så evinnerligt trista, t.ex längdskidåkning. Ve och fasa, svett på ryggen och kli innanför mössan. Jag hatade att åka längdskidor och efter några års sura miner slapp vi - mamma fick åka bäst hon ville (även om man alltid hade lite taskigt samvete för att man hellre åkte slalom). Att gå i skogen och plocka svamp var också dödligt trist och helt meningslöst eftersom jag inte gillar svamp. Bärplockning sorterade såklart i samma fack. Jogging och långfärdsskridkoåkning också.

Men barnet i mig har fått fel. Numera älskar jag att gå i skogen, jag är dösugen på att åka skidor på längden och börjar få riktigt bra fart under långfärdsskridskorna. Under våren och sommaren måste jag bara ut och jogga åtminstone varannan kväll. Min kropp är som gjord för uthållighetsgrenar.

Nu har jag fattat varför ingen motiverade och övertygade mig när jag var yngre. De frälsta ville helt enkelt ha den sfären för sig själva. Jogging och skridskoåkning är (när man fått lite vana) rena meditationen (jag tror längdskidåkning är det med). Man får en halvtimme-timmes lugn och ro. Ingen mobiltelefon som ringer, inga barn som tjatar, inga leksaker att plocka, inga barn att tjata på. Bara frihet att tänka sina egna tankar.

Klart mamma hade det bäst ensam där i skidspåret.

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2006-01-02 13:33 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook