Barnsidan - Mia Althoff - på barnsidan
Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

3 veckor kvar

Sommarlovet har varit långt i år. Vi går nu in på sjunde veckan och man börjar ana slutet. I början tyckte jag det var pest och mycket JOBB, men nu är det som vi kommit i fas och det riktigt känns hur vi laddar batterierna.

Detta har vi gjort denna sommar

Barnen har gått på simskola

Vi har varit på Kolmården.

Hängt på landet

Firat Filippas födelsedag på Landsort.

Vi har också hälsat på goda vänner i italienska delen av Schweiz och sett imponerande naturskådespel i de höga alperna.

Och ändå är det dryga 3 veckor kvar innan skolan börjar igen. De ska vi fylla med lite målningsjobb och att ställa om dygnsrytmen så vi klarar av att gå upp tidigt om morgnarna.

Hur har din sommar varit hittills? Berätta vad ni gjort och vad ni tyckt om att göra!

P.S snart öppnar vi kartfunktionen här på barnsidan och då kan du tipsa om alla era smultronställen runt om i landet och även utomlands.

Skrivet av: Mia Althoff
Postat 2008-07-28 10:56 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

När idealen krockar med det ljuva livet

Ibland skäms jag över hur jag lever. Jag drömmer om solidaritet, systerskap och att ge ge ge till de som behöver det. Jag drömmer om att leva enkelt i någorlunda harmoni med naturen, att låta väder och vind styra. Jag vill ha ett öppet hem där alla känner sig välkomna, där det luktar nygräddade bullar och saftkok.

Jag tror att jag har hjärtat på rätta stället, men i själva verket är jag värsta ogina borgarbrackan. Jag är en fejk med platt-tv och frequent flyer-poäng!

Men det är ju himla najs att bakom stora CK-brillor styra SUV'en in till Diplomat för afternoon tea tillsammans med oddmollymaffian. Eller glida längs autostradan i de italienska alperna, sola på stränder i Brasilien, skaka hand med Musse i Florida och njuta en latte på Åreskutan.  

Hur ser dina ideal ut och tycker du att du lever upp till dem?

Skrivet av: Mia Althoff
Postat 2008-07-18 13:01 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Man har ju varit med förr

Min dotter nynnar på Kate Ryans Ella Ella och dessförinnan på hitten Voyage Voyage. Och tittade vad jag hittade på vinden.

Detta är alltså orginalet till Voyage Voyage av den franska sångerskan Desireless. Året var 1986 eller 1987 och jag var på klassresa på Gotland.  

Visst är det otroligt att man nu uppnått den åldern att man ser mode och trender komma tillbaka. Det trodde jag aldrig skulle hända.

 

Skrivet av: Mia Althoff
taggar
voyage voyage  
Postat 2008-07-10 01:22 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Recept på en lycklig barndom

Jag ska sluta ha så mycket ångest och mörka tankar om att jag kanske inte är en fantastisk supermamma som alltid är där för mina barn. Det blir kanske lite för mycket tjat, hot och mutor emellanåt och en del gånger då jag inte orkar med och tar time out för att få en stund för mig själv. 

Men nu är det sommarlov och nästan inga måsten just den här veckan. Vi är ute på landet och bara är. Vi badar, kokar häxsoppor, äter färskpotatis direkt från landet och går på långa kvällspromenader. Just nu ligger dottern uppe på loftet och läser, sonen sitter och spelar på min mobil. Lillasyster somnade i vagnen på väg hem från dagens smultronpromenad.

Så nu sitter jag här och känner att jag ändå lyckas ge mina barn ganska många ingredienser till "Den lyckliga barndomen". Bäst att försöka spara undan detta ögonblick och ta fram en av de där slaskiga dagarna i december när mörkret omslutit en kroppsligt och mentalt.

 

Skrivet av: Mia Althoff
Postat 2008-07-05 14:35 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Barnkalas och inbjudningar

Det har varit ett himla hallå om en pappa som bjöd alla utom 2 till sonens kalas. Sonens lärare har anmält det hela till JO . Japp, ni läste rätt. Det är tydligen mobbning/diskriminering om man inte bjuder alla. Varför?

Som vuxen bjuder man ju sällan "alla". Man bjuder de man vill och de man känner blir en rolig mix. Man känner sig ju aldirg tvingad att bjuda de där ointressanta typerna eller de som är taskiga. Varför kan den principen inte gälla på dagis/skolan också? Bara för att man går på samma avdelning eller i samma klass så behöver man ju inte vara kompisar...

Jag har provat att bjuda alla barn. Det gör jag aldrig mer. Det var kaos för vuxna och barn. Mina öron ringde i två dagar efteråt och trots att vi hade hårdplanerat allt med lekar och ett körschema så spårade det ur ganska snart. Paketöppningen blev hemsk - hälften av paketen öppnade andra barn (!). Mot slutet satt några barn i varsitt hörn och var helt slut av allt oljud, alla kakor och all lek. Horror!

Nej tacka vet jag kalas med en handfull barn där man faktiskt hinner få nånslags kontakt med kalasdeltagarna. Det blir trevligt och man längtar inte alls efter att det ska ta slut. Om det kallas diskrimering så ja, då diskriminerar väl jag. 

(obs självklart delar man inte ut inbjudningar på dagis/skolan om inte alla är inbjudna) 

Skrivet av: Mia Althoff
Postat 2008-07-01 00:22 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera