Under november och december 2020 genomförde Folkhälsomyndigheten en studie bland elever i årskurserna 5, 7 och 9. Totalt 899 elever i olika skolor har svarat på en enkät innehållande drygt 20 frågor, bl.a. om elevernas hälsa, skoltrivsel, skolprestationer, skolstress samt frågor om covid-19.
Svaren visar att pandemin har påverkat barnens vardagsliv mycket och varit en källa till oro.
Resultaten från studien presenteras i denna publikation från Folkhälsomyndigheten. Här är några utvalda exempel av vad studien visar om barnens vardag under pandemin.
Sju av tio barn har uppgett att de var oroliga för viruset, antingen för egen del eller för att någon närstående skulle bli sjuk eller drabbas. Allra mest oroade sig femtonåriga flickor och den genomgående trenden är att flickor oroat sig mer än pojkar.
Bild: Diagrammet visar andel flickor och pojkar, i respektive ålder, som uppgav att de var mycket oroliga, lite oroliga eller inte oroliga för coronaviruset, t.ex. för att de själva eller någon i deras närhet ska bli sjuk. Källa: Folkhälsomyndigheten
Vart fjärde barn i undersökningen uppger att deras umgänge med kompisar har påverkats mycket eller ganska mycket. Även här har flickorna uppgett att de påverkats i högre grad än vad pojkarna har angett.
Mer än hälften av skolbarnen uppgav att deras fritidsaktiviteter påverkats mycket eller ganska mycket av pandemin. Skillnader mellan flickor och pojkar verkar finnas även här, men är inte statistiskt säkerställda.
Sveriges grundskolor, förskolor och fritidshem var huvudsakligen öppna under hela 2020 medan gymnasieskolorna hade undervisningen på distans. Men även om distansundervisningen framförallt har bedrivits i gymnasieskolan, så har de andra skolformerna påverkats av pandemin på olika sätt, exempelvis genom en ökad frånvaro bland elever och lärare.
Glädjande nog verkar det inte påverkat barnen i grundskolan så mycket. Endast 10% av skolbarnen uppger att pandemin påverkat deras skolarbete mycket eller ganska mycket under 2020.
I enkäten fanns även mer öppna frågeställningar om pandemin påverkat på något annat sätt och 164 barn svarade. Det mest förekommande svaret var att man inte kunnat träffa mor- och farföräldrar eller andra närstående och att man inte kunde göra saker som att gå på bio, åka på semester, gå i affärer, träffa kompisar osv. Ett fåtal barn med förälder i riskgrupp tog upp att de oroat sig för sin föräldrar och inte fått umgås med kompisar för att minska smittrisken.
Som förälder till tre barn i olika skolformer (grundskola, gymnasiet och universitet) så känns resultatet från studien högst väntat. Den ringar in exakt hur det varit för min yngsta tjej som gått i sjuan detta år. Skolan var ungefär som vanligt under hösten, men under våren har det varit distansundervisning ungefär hälften av tiden. Det har inte varit nåt häng efter skolan, inga sleepovers, inga kalas, inga skolavslutningar och ganska mycket skärmtid och inaktivitet rent generellt. Inga cuper eller basketmatcher blev av och de träningar som kunde genomföras var extra uppskattade eftersom de förutom träning var en sätt att umgås lite grann.
Precis som för alla andra har hela tillvaron gått på sparlåga sen våren 2020, men för en trettonåring är ett och ett halvt år en väldigt stor del av livet (mer än 10%)!
I min familj har alla varit hemma mycket under hela pandemin och hållit oss i vår bubbla. Vi vuxna har kunnat jobba hemifrån och de stora barnen har mestadels haft undervisning på distans. Jag har åkt och handlat sent på kvällarna för att undvika trängsel och det har känns som veckans höjdpunkt att få anledning att komma ur huset. Den enda som varit utanför "bubblan" regelbundet är hon som gått på högstadiet. Julen firade vi utomhus och via zoom och andra firanden blev nerbantade eller inte av.
Julen 2020 framför zoom med tjocka släkten
För att ge utrymme till allt jobb och skola på distans och mer hemmatid har vi renoverat rum, fixat fler arbetsplatser och ökat trivseln hemmavid.
Det har varit en trist och stundtals orolig tid, men samtidigt har jag fått se mer av mina barn än jag annars skulle gjort i det här skedet i livet. Det är jag något jag i smyg är lite tacksam för. Min stora universitetstjej hade nog flyttat till studentkorridor och sonen som gått sista gymnasieåret hade jag nog knappt sett annat än på väg till eller från studentfiranden.
Men nu när vi ser att pandemin äntligen börjar klinga av är det dags för livet att återgå till ett nytt normalläge. För mig känns det viktigt att se till de ungas behov att få tillbaka den här förlorade tiden och att de återigen kan utvecklas med undervisning på plats i skolan och forma sina liv umgängen med släkt och kompisar och meningsfulla fritidsaktiviteter.
Hur har pandemin varit för dig och din familj? Berätta gärna i kommentar nedanför.
Skrivet av: Barnsidan