Barnsidan - Mia Althoff - på barnsidan
Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Sju sanningar

Jag har blivit utmanad av finaste Hillevi Wahl att skriva sju sanningar om mig själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska attackera detta. Det är ju ändå en utmaning och det borde vara svårt... men man kan ju själv sätta nivån utan att tumma på reglerna. Sju sanningar om mig själv skulle kunna vara; jag har 37 i skor, tappat alla mina mjölktänder, är 173 centimeter ovanför mark, lite för tjock osv. Men det känns ju lite torrt. Så detta blir "sju det-visste-du-(kanske)-inte-om mig-sanningar".

1. När jag föddes 3 veckor över tiden var min näsa blivit lite tilltryckt och sned. Det gick tillbaka snabbt och syns inte nu. Inte alls. Men min mormor brukade säga att den där sneda näsan skulle avslöja mig om jag ljög eller hittade på. Ända upp i vuxen ålder trodde jag på det där, och vågade såklart inte hitta på nåt inför mormor.

2. Jag har ingen plan för mitt liv. Ända sen skoltiden har jag funderat över vad jag vill göra när jag blir stor. De flesta i min bekantskapskrets hade redan som högstadie- eller gymnasieelever tydliga mål och planer för sina liv. De flesta har också följt sina planer och är på god väg att nå mål. Mitt liv har mest handlat om lust och bananskal. Och kanske en del tur.

3. Jag har haft lungcancer, hiv och hjärntumör minst årligen. Sen har jag haft en släng av ebolafeber och blodproppar både i ben och lungor. Jag kan allt om pesten, mjältbrand, huvudlöss och njursvikt. Fast egentligen är jag ju kärnfrisk. Väldigt hypokondrisk dock.

4. Jag ogillar djur. Ibland ser jag framför mig att jag skulle trivas på hästryggen. Ensam ridandes genom skogen i total frihet. Men hästar skrämmer skiten ur mig! Ibland tror jag att en hund skulle vara mysigt att gå ut och gå med, kanske klappa lite på ryggen. Men hundar luktar fruktansvärt äckligt, tänk att ha en sovande i sängen! En smidig, silkeslen katt att ha och gosa med i soffan då? Så länge katter bajsar i sandlådan och rabatterna så avstår jag med äcklet illa dolt. Nej, jag är ingen djurmänniska helt enkelt.

5. Jag är löjligt tacksam för allt. Det spelar inte så stor roll längre att patriarkala strukturer förtrycker och förminskar. Att kvinnor och barn svälter och dör på grund av (ofta mäns) dumheter som krig och konflikt är hemskt. Vidrigt. Att kvinnor har sämre möjligheter och tjänar mindre bara för att de är kvinnor är orättvist. Jävligt orättvist. Alla dessa hemskheter och orättvisor finns överallt. Men min smått religiösa tacksamhet är orubbad. Jag är så glad och tacksam att ha fått tre fina barn och fått ett gott liv. Inget skaver längre.

6. Jag är blyg och gömmer mig ofta bakom barnen i större sammanhang. Det går att tolka som jag är coolt distanserad, eller att jag inte gillar att befatta mig med ytlighet. Men egentligen är jag blyg och riktigt kass på småprat. Mingel är min sämsta gren. Finns det barn går jag och pratar med dom.

7. Jag är flygrädd. Hatar de där minuterna precis efter start då det är luftgropar, planet ska ställa in kursen, dra upp landningshjul. Enda gången jag är lugn är när jag har hela familjen med mig. Om vi kraschar och jag dör så dör de också. Och nästan inga finns kvar att sörja oss.

Eftersom jag inte läser andras bloggar med den frenesi jag borde så skickar jag inte vidare den här utmaningen.

Skrivet av: Mia Althoff
Postat 2008-01-21 11:48 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Ett nytt år - ett nytt oskrivet blad

För många innebär årets slut ett jättecresendo med jul och nyår som höjdpunkter. Vi förbereder, handlar, lagar mat och piffar oss och våra hem inför två av årets höjdpunkter. Allt är maxat, och allt ryms. Glitter, glamour, skratt, förvåning, stress och mysiga braskvällar.

Men så snart klockorna ringt in det nya brukar mycket tappa sin glans. Januari tar vid och nu kommer baksmällan. Januari är liksom november en månad som är rätt mörk, i synnerhet när snön lyser med sin frånvaro. Dagarna är korta efter att ha fyrat iväg sina sista slantar kan det kännas långt till den 25:e. Dessutom börjar allt det där goda börjar synas i form av fettvalkar och dålig hy.

Men i år känns det lite annorlunda. Det känns häftigt att ha fått ett helt nytt blad att fylla på med saker att se, göra och uppleva. Vi började året med en resa till soliga Florida som verkligen gav mersmak. Senare i år kommer mina barn stå på skidor för första gången. Storasyster ska börja på kulturverkstad och prova på instrument och sjunga i kör. Min lilla kille kommer börja skolan och hon som nu är min rultiga bebis kommer lära sig krypa och gå. Det finns många framsteg att se fram emot!

Här på sajten ska det hända grejer också. Jag håller som bäst på att smida planer för när och vad. Den som väntar på något gott...

Vad kommer hända ditt år 2008?

Skrivet av: Mia Althoff
Postat 2008-01-20 18:55 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera