Känns de nya betygen svåra att förstå sig på? Är ett E att jämföra med en etta? Känns det orättvist att betygen kan sänkas mycket från termin till termin? Vad var det för fel med betygsskalan G-VG-MVG egentligen? Du är inte ensam om alla dessa funderingar.
Här är en himla bra video från Pedagog Värmland om nya betygssystemet.
Du får svar på vad en relativ betygsskala är och hur man kan jämföra våra barns betygssystem med det vi hade (dvs system med betyg 1-5). Du får också svar på hur betyg kopplas till läroplan och hur bedömning av eleven sker. Vad är det till exempel för skillnad på ett "enkelt resonemang" och ett "välutvecklat resonemang"? Du får också svar på hur en elev med betyget A på en termin kan sänkas till betyg D.
Här har jag också skrivit en text om LGr11 och nya betygen
Skrivet av: Barnsidan
Förra veckan skickade jag mina tre barn (4, 9 och 11år) själva på bussen hemifrån och in till stan där jag mötte upp dem. Allt skedde under ledning av storasyster som är van SL-resenär. Jag vet att hon hittar, vet vilken buss man tar osv. Även om jag var helt lugn med att hon skulle fixa det galant så är det nu för tiden med mobiltelefonens hjälp så enkelt att försäkra sig om att allt går enligt plan.
Förutom att vi hördes av vid några överenskomna platser kunde jag även följa dem via en positioneringstjänst som finns i barnens telefon.
Man kan ju tycka att det här är ganska integritetskränkande, jag skulle känna mig övervakad om jag visste att t.ex min man följde mina minsta steg via den här tjänsten. Så länge barnen är så här små så tycker jag ändå att skyddsbehovet är starkare än behovet av integritet. Vad tycker du? När går gränsen för när man inte ska övervaka sina barns äventyr ute i världen?
På Debatt (svt.se) har Rädda Barnens skrivit klokt om detta. "Ny spårningstjänst kan leda till förtryck inom familjen"
Skrivet av: Barnsidan
Har man tre barn så går många saker sönder. T.ex får jeans hål på knäna i parti och minut. Jag vet inte hur många nya jeans jag köpt som fått hål bara några veckor...! Suck. Samtidigt vill man ju att barnen ska kunna leka, sporta och röra sig mycket och då ska man inte behöva vara rädd för att kläderna ska gå sönder. Så det är ju bra om man kan lappa och laga kläder som går sönder.
Men hur mycket tid har man till att sitta och lappa kläder? Jag har i alla fall ingen tid till sånt och det är så mycket enklare att bara köpa ett par nya! Högarna med trasiga jeans (och dåligt samvete) bara växer och växer...
Men nu har jag hittat en lösning - Swedpatch! En webbshop där man kan beställa knälappar i allsköns färger och även mönstrade. Lapparna är så enkla att laga med att det inte ens följer med en instruktion. Man lägger lappen över hålet och stryker med strykjärnet helt enkelt! :)
Två dagar efter att jag beställt knälapparna kom de i brevlådan, snabb leverans alltså! Lapparna var enkla att sätta fast och resultatet blev helt okej tycker jag. Extra plus för att det fanns så många jeansnyanser att välja på!
Återkommer med rapport om hur lapparna sitter efter ett par veckors användning.
Skrivet av: Barnsidan
3 år och kör ipaden helt utan nån grundkurs.
Jag är helt övertygad om att dagens kids kommer växa upp och bli helt andra människor än de i min generation och alla generationer innan mig. Dagens teknik möjliggör intuitiva sätt att hitta information, upptäcka nya ämnesområden, hobbys och inspirationskällor, uppleva människor, kulturer och miljöer som inte ens var kända för 100 år sen. De kan styra vad de vill se och läsa, bygga egna världar, förkorta avstånd och med lätthet ta sig över språkbarriärer och hitta gelikar över alla gränser.
Det kommer förändra människorna framöver, evolutionen kommer ta ett stort steg.
Kolla in RSA's intressanta animerade klipp byggt på Sir Ken Robinsons tal om hur utbildningsväsendet måste ändras för att möta denna nya generation barn och unga.
Skrivet av: Barnsidan
Som tur var kom cykeln fram efter timmar av letande i diken och buskage. Några stora killar i åttan hade "lånat" den!
Skrivet av: Barnsidan
Har just fått alla fina priser till Prinsessan och Grodan-tävlingen. Förutom ett gäng DVD'er kan man vinna superfin rygga och vattenflaskor. Ryggsäcken är verkligen jättefin - perfekt att börja nya läsåret med. Tävlingen pågår hela sommaren. Klicka här för att tävla.
Skrivet av: Barnsidan
Efter veckor av utvecklingssamtal, vabdagar, studiedagar, lovdagar,
planeringsdagar, vårsalonger, förskolans dag, föräldrarådsmöten etc mm så
tackar jag nu nej till att bidra med "valfritt antal tårtor" till skolavslutningens tårtbuffé.
Och
jag tänker inte ha dåligt samvete. Nejdå. Inte alls.
Jag måste verkligen stålsätta mig för att inte falla till föga och komma med en tårtjävel på skolavslutningen.
Jag fattar inte hur andra föräldrar gör! Men det är nog för att jag adderar ihop vad enskilda familjer gör till en idealbild av vad "alla andra" gör. Och även om jag värjer mig så finns idealbilden där och den går att mäta sig mot. Men alla föräldrar hämtar inte klockan 15, alla ställer inte upp och bakar varenda gång och det är långt från alla föräldrar som har eeeevighetslånga sommarlov, och ledigt alla andra lov. Jag tror faktiskt att det var flera föräldrar som inte var på
barnens vårsalong i skolan idag. Och det är nästan så jag har lust att applådera dem! :)
Det räcker med att nån eller stor del gör en grej så känner jag att "alla andra" gör sig eller så. Och det är det som är roten till all den stressa och "majterror" som bland andra Helene Sigfridsson och Leo Lagerkrantz skriver om. Jag tycker att Helene drar fel slutsats när hon menar att det är förskolans och skolans alla aktiviteter som står för stressandet. Det är vi föräldrar som är roten till stressen. Vi har möjlighet att ändra våra värderingar angående vilken tid barnen får ta och istället omvärdera och ta tillvara de unika chanser man får när man bjuds in till den del av barnens liv man själv inte deltar i.
För det första tror jag att jag, och många med mig, ibland har större drömmar än vad som får plats när man har satt barn till världen. Man behöver inte offra allt för barnen, lika lite som man måste offra allt för jobbet eller döda sina drömmar. Det går att hitta något som liknar balans, men det är jobbigt och trist, att pussla och fixa vareviga dag. Men framförallt måste man sätta upp vattentäta skott mellan olika delar i livet, var sak har sin tid. Man blir mer effektiv om man koncentrerar sig på en sak i taget, man kommer i mål med fler saker. Fler saker i mål ger mindre stress!
För det andra; Syna duktighetsbluffen och sprid den inte vidare! Ha inte ångest över vad "alla andra" gör. Dels är det ju faktiskt inte så att "alla" gör allt du målat upp. Men sen tror jag att många ljuger, skarvar eller åtminstone putsar lite på sanningen för den ska skina lite extra när det kommer till alla saker man kan plocka duktighetspoäng på. Ingen är superhjälte, inse det! Bjud lite på dina egna tillkortakommanden så kommer du få en störtflod av gillanden och befriande anekdoter från andra föräldrar som inte heller orkar vara så där duktiga som man tror att "alla andra" är.
För det tredje så är det mest mammor som känner den här duktighetsstressen och tar hela smällen i form av mer vabdagar och mer deltidsarbete för barnens skull. Papporna måste komma in på banan och ta sin del av ansvaret! Pojkar och flickor behöver sina pappor i sin vardag. Det räcker inte att ha "kvalitetstid" på helgerna och semestern - för ett barn är livet här och nu, det händer saker hela tiden. Man måste finnas där. Fredrik Reinfeldt formulerade sig bra tycker jag.
Det fjärde, och nu hoppas jag ni läst ända hit för det här är det viktigaste, är att du måste få med dig barnen. De känner också det här med "alla andra" och kommer bli så besvikna och ledsna när du inte dyker upp på föräldrafikat eller kommer och ser dem på kabarén. Och det är ju här som tumskruvarna verkligen skruvar åt hjärtat. Man vill ju inte göra sina barn besvikna! Men barn är väldigt praktiska av sig, de förstår om du berättar att du inte kommer på föräldrafikat för du hellre vill lägga tid på att göra något skoj som du ni själva styr över. Sen måste man förlita sig på att personalen på förskola och skola tar extra hand om de barn som inte har någon förälder närvarande på skolavslutningar, uppvisningar etc. Aktiviteten sker faktiskt på deras initiativ och ansvaret för barnens välbefinnande ligger hos dem så fort du inte är närvarande.
Skrivet av: Barnsidan
Åh så roligt det har varit att planera, fixa inför och ha disco hemma när barnen fyller år.
Förutom musik, discokula och lasrar har vi ordnat ett stånd där barnen får gå och "köpa" saker för låtsaspengar. Barn älskar det! I fredags när Felix fyllde 8år hade vi följande saker till "försäljning"
När alla barn kom så fick de ett kreditkort laddat med 100 kronor (pengarna ska räcka till att köpa minst en grej av varje i ståndet). Sen hade vi anlitat 3 duktiga storasystrar att sköta försäljning och avräkning på datorn. Succé!
Skrivet av: Barnsidan
Mina två stora barn konsumerar så mycket böcker! Speciellt min nioåring, hon läser så kopiöst mycket och fort! Det är så härligt att se och jag vet själv hur härligt det var i den åldern att bara så ligga och läsa. Ser jag tillbaka på min barndom är det nog den period jag minns mest och den del av barndomen jag också lever kvar i mest.
I brevlådan kom den spännande boken Svarta Fåglar och den var så fängslande att läxor glömdes :) Den verkar rätt ruggig när jag läser baksidetexten:
Två svarta fåglar svävar högt över Mabekernas rike nära Dödens dal. Två
asätande fåglar, som ljudlöst glider fram på orörliga vingar. De kommer
med ett varsel, de kommer med ett budskap. Någon kommer att dö. Men vem?
Och efter det lånade jag Agnes Cecilia (som verkar svå att få tag i annat än i ljudvariant?) och den läste hon ut på bara två kvällar. Måste åka och låna fortsättningen och som tur är har Maria Gripe skrivit många många fler härliga böcker.
Nu fick jag precis tips från Adlibris och deras bokslukarklubb att nya Vargbröder kommer vilken dag som helst - ett givet köp!
Och sen tänker jag att det kanske är dags för David Eddings böcker om
Mallorea. Men sen då?