De senaste dagarna har jag fått kedjebrev. Brevet påstår att gynekologiska hälsokontroller inte längre ska subventioneras och att en hel generation kvinnor kommer att bli sterila pga att de har haft klamydia utan att veta om det.
Jag uppmanas att skriva mitt namn på och skicka vidare.
Alldeles frånsett att jag avskyr kedjebrev vare sig de handlar om att protestera mot domar eller rädda en utrotningshotad insekt eller protestera mot att de (förvisso välbehövliga, men inte här) bostäderna ska byggas just intill min husknut så blir jag irriterad.
Irriterad för att kedjebrevförfattaren ljuger. De cellprovtagningar som sker med tre-fem års mellanrum är definitivt att beteckna som hälsokontroller. Kvinnor kommer fortfarande att kallas till dessa till den gamla taxan.
Och att "en hel generation kvinnor skulle få klamydia"?
Jag hade ingen aning om att alla kvinnor (utom jag) går till gynekologen en gång om året. Det måste de väl göra för annars hade väl redan min generation förlorats till klamydiaattacken för länge sen...
Motiveringarna till varför det är nödvändigt att springa till gynekologen i tid och otid "för säkerhets skull" har varierat när jag frågat...
"Man kan ha haft oskyddat sex och är orolig för att ha fått klamydia". Här kan jag inte se annat än att en sån grej ger medicinsk grund för undersökning, om man nu har en berättigad misstanke att man kan ha smittats. Men om man lever i en stabil relation sen 15 år; vad ska man då till gyn och göra? Litar man inte på sin man? Sen får man rätt mycket kondomer för 240 spänn (som väl specialistbesöken kostar) så det kan ju vara ett tips att skaffa några såna. Åtminstone om man hör till de fattiga som kommer att få klamydia för att det är för dyrt med cellprovtagningarna... (Det var väl temat för den förra mailbombningen kring kvinnor och sjukvård vill jag minnas.)
"Livmoderhalscancer är symptomfritt så man måste kolla sig för att veta om man är sjuk".
Som sagt: Vart tredje till femte år är det meningen att man ska kolla sig. Medicinskt ska detta vara tillräckligt. Känner man sig ändå nervös kan man kanske påminna sig själv om att det finns en hel bunt andra sjukdomar som är tämligen symptomfria i början. Med samma resonemang borde man ju lusgranska hela kroppen hos allsköns specialister en gång om året, för att vara säker på att man inte har nån dödlig sjukdom i första stadiet...
