Barnsidan - Fina bidrag i G-Forcetävlingen
Meny

Fina bidrag i G-Forcetävlingen

Läs de här fina små berättelserna som är några av de som kommit in i vår G-Forcetävling

Frasse

Det var en gång ett marsvin som hette Frasse och bodde i ett blått hus, Frasse var ensam fast han hade en husse, men han brydde sej inte om Frasse, men så en dag kom det en liten tjej och hälsade på och såg Frasse, vilket gulligt marsvin tänkte hon, så varje dag gick hon och hälsade på Frasse och Frasse var så glad att äntligen var det någon som tyckte om honom. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Panik på festen

Vi var bjudna på tjejfest hos en vännina och hade alla barn med oss, i familjen bor ett marsvin som heter wisky. Så kom barna på att dom skulle gosa med honom, och satt sig i en ring på golvet och alla ville klappa, men sedan vart det Magdas tur och hon blev livrädd och släppte Wisky som genast kila in under bordet och klättrade upp på Karins ben och hon fick panik och reste sig, så bordet välte och alla som satt på motsatt sida fick allt i knät. Tur man satt på rätt sida av bordet. Vi träffas fortfarande men tänker alltid på vart vi placerar Karin. :)

Herr Honey

"Pappa!Pappa!" ropade jag. "Här är ett!" Vi var i zoobutiken, pappa och jag. Vi skulle kolla på ett husdjur. Jaja, även om jag var 13 år, jaja. Men i vilket fall som helst hade jag nu hittat en supergullig krabat, med en stor honungsfärgad päls i tjocka virvlar. Det var en hane. Han var ett marsvin och jag visste redan vad den skulle heta. Nu kom pappa gåendes från papegojorna. "Skrik inte så högt, Maja! Du skrämmer livet ur djuren!" sa han. "Vad har du hittat?"

"Titta här!" sa jag ivrigt och pekade på det honungsfärgade marsvinet. Pappa följde mitt finger och blicken landade på marsvinet. "Jaa...Jaaa..." sa han fundersamt. "Ja, det var ju sött...Vill du ha det?"

"Vad tror du?" sa jag. "Klart jag vill! Kom nu så paxar vi honom innan nån annan tar honom!" Och så drog jag iväg med pappa till burarna, fodret och allt sånt. Vi bad en personal om hjälp, och hon visste vilket som var bra. Så bara en kort stund senare var vi på väg hem i bilen igen. Bakluckan var proppfylld av marsvinsgrejor. Jag satt i baksätet med mitt marsvin i en transportbur och storsmilade. Jag hörde hur han raffsade omkring där inne. Han stannade upp, nosade lite och kikade ut lite nyfiket genom lufthålen. Vi fick åka en bra bit, vi bodde ju på landet. Fast vi hade bara lite höns och en tupp. Och en fin liten ponny som hette Twist.

Just nu, när resan var slut om 5 minuter började marsvinet bli otåligt inne i sin transport. Jag lugnade honom lite tills vi äntligen kom hem. Mamma och Molly stod i dörren och vinkade. Vi körde in på uppfarten och jag klev ur med mitt nya honungsmarsvin. Jag storsmilade fortfarande. Det gjorde mamma och Molly med.

"Heej Maja! Hittade ni något? Få se!" sa mamma glatt. Jag ställde ner transporten på marken och tog upp honungsfiguren i famnen. Molly sprang fram och satte sig på knä brevid mig.

"Åhh så sööt!" sa hon och klappade marsvinet. "Vad heter han?"

"Han heter..." ,jag drog ut på det, "Han heter Herr Honey!"

"Ett sånt passande namn!" utbrast mamma.

"Ja det var ju fint", sa pappa.

"Gulligt!" sa Molly. Jag storsmilade för tusende gången idag. Pappa packade ur grejorna och vi hjälptes åt att sätta upp det. Även Molly tultade fram på sina 3-åriga ben och hämtade allt från nappflaskor till marsvinsgodis. Herr Honey verkade tycka om all denna uppmärksamhet och han var verkligen stor i mat och han älskade att kela. Men så kom det. Nästa morgon när jag skulle titta till Herr Honey och ge honom mat var han inte där. Då plötsligt fick jag se ett stort hål i burnätet. I det daggvåta gräset fanns spår från en räv. Nej. Nej, nej, nej! NEJ! Aldrig!

"MAMMA! PAPPA! MOLLY! HERR HONEY ÄR...Han är..." Här bröts rösten ut till storgråt. Jag hade knappt känt honom i ett dygn och så var han redan tagen av en räv! Jag skrek och svor och grät. Twist gnäggade lite ifrån stallet av allt odjud. Mamma och pappa kom utrusandes. Molly kom tultandes lite långsammaren.

"Vad har hänt, kära barn!" sa mamma oroligt.

"Vad är det? Var är Herr Honey?" sa pappa minst lika oroligt.

"Maja är du jättelessen?" frågade Molly. Jag slängde ur mig allt. Pappa bestämmde att vi skulle ut och leta. "Herr Honey är säkert någonstans. Räven har nog inte tagit honom, räven följde nog bara marsvinets doft efter att Herr Honey rymt!"

Alla utom Molly visste att det var meningslöst. Herr Honey var borta. För alltid.

Du kan också skriva en berättelse och vara med i vår tävling.

Klicka här för att tävla och ta chansen att vinna filmen G-Force!

 

 

 

 

Inlagt 2010-02-01 11:38 | Läst 10307 ggr. | Permalink


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettioåtta med siffror i fältet här

Barnsidan (2010-02-01 18:41)
ok, in order of appearance:
Julia K
Irene A
Agnes 10år


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook