Jag har kommit på varför jag är så rädd för att flyga flygplan. Det handlar inte om att jag inte tror flygplanet klarar det, att jag har höjdskräck eller klaustrofobi. Det handlar helt enkelt om brist på kontroll. Piloterna kan ju vara två bakfulla pajasar som glömmer fälla ut landningsställen eller nåt! Jag litar helt enkelt inte på att folk som är satta att styra kommer göra det på rätt sätt.
Som flygpassagerare har man minimalt att säga till om och man slussas runt i en massa tidsödande kontroller. Man har på sin höjd två maträtter att välja på och ombeds sitta still på sin plats hela tiden. Väldigt frustrerande, man är helt utlämnad åt vad andra har valt och bestämt.
Samma känsla, inbillar jag mig, måste det vara att vara anställd i ett stort företag eller i kommunen/av staten. Man har sin plats och visst kan det vara tillfredställande och man kan vara jättebra på sina uppgifter, men hela ens väl och ve beror på hur nån annan förvaltar företagets kassa och anseende. Se bara på alla Volvo och Saab-anställda - de har lagt hela sina liv i händerna på pajasar - och nu står de utan jobb och barnen är hungriga.
Eller skolpersonal som tvingas vända ut och in på sig själva och riskerar sin hälsa för att eleverna ska ha det drägligt och lära sig åtminstone lite. De har inte ett dyft att säga till om de stora dragen för verksamheten. Allt kommer från ovan, såväl pengar som beslut. Det är bara att finna sig. Le och vinka.
Jag skulle aldrig fixa det, att låta andra människor få styra så mycket över mina livsvillkor. Visst är det bekvämt förstås, både att vara anställd och flygpassagerare. Man lutar sig tillbaka, gör sin grej, kanske slumrar till och sen är man framme och det är varmt och skönt.
Men jag kan inte luta mig tillbaka. Jag skulle antagligen vara mindre flygrädd om jag körde planet själv. Därför passar det mig så bra att vara egen. Kraschar jag så ser jag det hända och tar smällen.
P.S Jag förstår att alla inte kan vara egna, lika lite som att det är görbart att köra egen bil till Island.
