Nej, jag ligger inte för döden och jag har inte ens varit nära en nära-döden-upplevelse. Ändå ser jag bilder från mitt liv de senaste åren flimra förbi.
Det är datorn som bläddrar bland alla mina digitala bilder jag tagit genom åren. Det är galet många bilder. Jag är så glad, allt kommer tillbaka så lätt med en bild.
Det slår mig hur otroligt mycket jag varit med om. Det känns som jag skulle kunna dö imorgon och känna att jag nog faktiskt hunnit med allt det väsentliga.
Här är min äldsta 5år. I sommar fyller hon 9år.
Tack digitalkameran för alla bevarade minnen!
