Visst känner man sig liten och ensam när mörkret är så kompakt runtomkring? Men adventstiden är ju en ljuv tid tycker jag. Lågmält och stämningsfullt.
Den här sången minns jag att vi sjöng i kören när jag var yngre. Den är fin tycker jag.
Adventstid kom till mitt ensamma hus;
jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något skall ske bortom frostig advent;
jag väntar en gåva, som Herren sänt.
Den gåvan är av ett helt annat slag
än gåvor vi ger till varann´ var dag.
Öppna din tillstängda dörr i ditt hus.
Så lyser i mörkret ett litet ljus.