I söndagens DN har Bo Rothstein skrivit en debattartikel som har rubriken "Vetenskapligt snömos styr forskning om könen". I huvudsak innehåller artikeln kritik mot Nationella sekretariatet för genusforskning (efter en lång inledning...)
Rothstein inleder med något jag anser vara en missuppfattning (Rothsteins text i blått):
Biologiska förklaringar till skillnader mellan könen anses passa politiker på högerkanten. Den sociala förklaringsmodellen förknippas med den politiska vänstern.
Möjligt är att Rothstein uppfattar det så, men i de mångtaliga diskussioner jag har deltagit i så finns det lika många likhetsfeminister på den högra politisk planhalvan som den vänstra, och det finns även feminister på den vänstra halvan som ser biologiska förklaringar. Så att göra det till en höger-vänsterfråga är i mitt tycke fel, och verkar mer vara ett uttalande för att förstärka teorin om att det är vänster-politiker som styr forskningen.
Vidare verkar Rothstein påskina att Nationella sekretariatet för genusforskning ägnar sig är att se till att ingen forskning i Sverige får ske som handlar om biologiska skillander mellan könen.
För att styrka detta anför han följande:
Myndigheten skall enligt regeringens instruktion bland annat "verka för att betydelsen av genusperspektiv uppmärksammas i all forskning" och "aktivt arbeta för ett ökat medvetande om genusforskningens och genusperspektivets betydelse" (SFS 1997:61). "
Att verka för betydelsen av ett genusperspektiv kan ju knappast ses som att stoppa alla annan forskning, det handlar ju bara om att vara medveten om genus också, att man tar hänsyn även till den aspekten i sin forskning. Inget upprörande i min mening alltså...
"Myndighetens ledning har i sina publikationer definierat detta uppdrag som att en "grundläggande premiss inom genusforskningen" är att "skillnader mellan kvinnors och mäns egenskaper, beteenden och sysselsättningar etcetera inte kan förklaras biologiskt" (Genus 1999:3). I stället är "grundtanken i all genusforskning" att dessa skillnader " är socialt och kulturellt konstruerade" (Genus 1999:2).
Att genus = socialt kön verkar ha gått Rothstein förbi. Så att man inom genusforskning ägnar sig åt det sociala könet är liksom grundläggande. Liksom man inom onkologisk forskning ägnar sig åt forskning kring cancer. Så här beskriver Nationella sekretariatet för genusforskning själva sitt uppdrag.
För det första bör vi enligt min mening inte alls ha statliga direktiv om vilka teorier eller metoder forskarna skall använda, utan enbart vilka forskningsområden som det är angeläget att satsa på.
Här är det jag anser att Rothstein är mest ute och cyklar, vad då direktiv om teorier och metoder? Inga sådana har givits. Det finns däremot ett sekretariat som har som uppgift att upplysa om genusforskning och genusperspektiv, inget annat. Så vitt jag vet finns det inga som helst pålagor till andra områden att de måste använda vissa teorier eller metoder. Och diskussionen om hur stor del av människors beteende som styrs av genus (socialt kön) och hur mycket som styrs av biologiskt kön kan fortgå.
För det andra finns det, som exemplet ovan visar, inget som hindrar att empiriskt grundade biologiska förklaringar till skillnader mellan könen skulle kunna ligga till grund för en radikal jämställdhetspolitik.
Här håller jag med Rothstein, men fortfarande finns det inget farligt i att vara medveten om genusperspektivet då man ägnar sig åt forsknig av biologiska skillnader. Tvärtom är det ju väldigt viktigt att vara medveten om just genus, eftersom det är en faktor man måste räkna med när man studerar skillnade mellan könen.
Summan av kardemumman - mycket väsen för ingenting. Det framstår som att forskningen i Sverige styrs av en politisk agenda, men det handlar inte om mer än att man satsar pengar även på genusforskning och ett medvetandegörande om genusperspektivet. Något som det finns ett intresse för både till höger och vänster i det politiska livet.
