Varför ville du ha barn?

Jag skulle vilja göra en liten undersökning och kolla vad människor egentligen svarar på den frågan. Hur var det för dig?

På ett annat föräldraforum kan man läsa att det den som inseminerar är egoist. Jaha ja, vad handlar det om för alla andra då? Altruism? Och hur skulle denna motiveras? En önskan om att producera så många ungar som möjligt med en viss ideologisk inriktning eller med ett visst utseende? Snicksnack, det är väl rätt klart att det för så gott som samtliga handlar om egoism när det gäller barnlängtan.

Så, varför ville jag ha barn? Av en mängd skäl som egentligen är svåra att specificera utan att det låter fånigt. Jag ville berätta alla historier min släkt berättat för mig. Jag ville att min mamma skulle få bli lika viktig för ett litet barn som hennes föräldrar var för mig. Jag ville se en liten människa växa upp och bli en del av mitt liv. Ja, det var väl några skäl och det finns fler.

När jag växte upp levde vi tre generationer tillsammans och ordet skilsmässa hade inte nått släkten. Det blev min bild av hur en familj skulle se ut och döm om min förvåning när jag upptäckte att det fanns rätt många andra konstellationer också. Det fanns människor som skilde sig, ensamstående, styvföräldrar. Det fanns till och med gamla som bodde på hem med andra gamla, inte med sina barn.

Ibland jobbar jag med information om sexuell identitet. Mest spännande är det att förklara skillnader för riktigt små barn som redan via sagor, tv och föräldrar är drillade i heterosexualitet och prinsar och prinsessor. För att tydliggöra brukar vi försöka vara väldigt konkreta och t.ex. måla bilder av hur olika familjer ser ut. Om alla barn målar sin familj och man sedan sätter upp dessa bilder på väggen så ser man lättare hur många olika sorters familjer det finns än om jag skulle stå och bara prata. På en skola frågade en elev om hon fick måla sin pappa också. ”Du får måla alla som du tycker är med i din familj” svarade jag. ”Men om pappa inte finns längre då utan är i himlen?” undrade åttaåringen. Hugg i hjärtat, hur svarar man nu? ”Du får måla alla du tänker på när du tänker på din familj” sa jag och förstod inte vidden av den tämligen oskyldiga meningen. Helt plötsligt målade barn alla möjliga människor de inte bodde med men som uppenbart var viktiga nog att ingå i familjen. En hel del djur kom med också, både levande och en och annan hamster som numer bor i hamsterhimlen. Många glorior och vingar blev det och väldigt, väldigt många olika bilder av familjer. Och av det lärde i alla fall jag mig att det här med boendet inte var det mest väsentliga för vem som ingick i familjen.

Många av mina elever är resultatet av egoism oavsett om de bor med mammor, pappor, släktingar eller i en ny familj. Människor skiljer sig, dör eller låter bli att gänga sig överhuvudtaget. Men barn blir det ändå och lyckligtvis för de flesta resultatet av en önskan och längtan efter just ett eget barn. Sen har vi de elever som inte är särskilt efterlängtade men det är nog ämne för en annan blogga.

Lämna gärna en kommentar!

Raderat (2004-12-02 22:09)
Betyg: 4
Har också reagerat på just den där debatten om att inseminering skulle vara egoistiskt. Det finns väl inga andra skäl att reproducera sig eller skaffa barn förutom just egoism, det är ju inte som om jorden är underbefolkad heller.

Det som irriterar mej mer är att mänskor som av olika anledningar inte skaffar barn (av fri vilja eller pga att de inte kan få barn) ses som mer egoistiska än de som har barn. Känns som en konstig logik. Har bl a en kompis som valt att inte skaffa barn och hon får minsann stå ut med en och annan konstig kommentar från folk...

Ingela N (2004-11-23 21:00)
Betyg: 4
Jag ville inte ha några barn, inte när jag var tonåring iaf. Sa alltid att jag inte ville ha familj och trodde på det också :/ Sen träffade jag kärleken och helt plötsligt kunde jag tänka mig att ha både karl och en hop med ungar... En gång sa en vän så här till mig. Först kommer kärleksbarnet, sen det planerade och alla efter det är misstag :P Kanske ligger det nåt i det, vad vet jag? Alla våra tre barn är dock hett efterlängtade och helt egoistiskt tillblivna för att vi föräldrar önskade oss dem om än det tredje inte var planerat riktigt så snart efter nr 2 :)

annika60 (2004-11-23 19:37)
Betyg: 4
JAaa, varför... Att skaffa barn har alltid känts självklart för mig. Och när då första barnet visar sig ha funktionshinder får man tillfälle att fundera på hur man ställer ig till att få barn som inte är "perfekta". Mitt första barn gav upphov till många nyttiga tankar kring mina fördomar... OCh min yngsta (nu snart sju år), som inte minns sin syster som dog när hon var ett år, brukar alltid rita sin döda syster på familjebilder...

Linda (2004-11-23 18:22)
Betyg: 3
Syftet med att skaffa barn tror jag är instingtiv - vi vill försäkra oss om artens fortlevnad.
Jag tycker frågan blev mycket mer intressant när man fick ett barn med funktionshinder och också när fråna om ett tredje barn kom upp. Några svar finns inte - men jag tycker inte det är egoistiskt att försäkra sig om att människosläktet inte dör ut....

Tilia (2004-11-23 16:08)
För mig var det nog en rak linje från dockvrån till de egna barnen. Det har alltid varit självklart för mig att jag "ska bli mamma" och få egna barn. Möjligen bidrog detta till att det blev en chock att det var såpass krävande. Jag och maken hade inte insett det och därför inte gjort någon fördelning av ansvaret och det tog tid innan det blev någotsånär jämställt oss emellan på det området.

Barnsidan (2004-11-23 10:59)
Innan jag fick barn så sa någon till mig att "skaffa" barn är det mest egoistiska man kan göra, samtidigt det minst egoistiska.

Vi hade ingen motivering, mer än att vi verkligen ville ha barn. Det var ingen som ifrågasatte det, även om de ifrågasatte tidpunkten.

Många gånger tror jag att det är svårt att precisera eller ens resonera sig fram till ett svar - jag tror att reproduktion ligger väldigt djupt inom oss - och det är därför som barnlöshet (frivillig o ofrivillig) är svårt att hantera - för alla.