Det är så tyst i huset, bara datorfläkten låter. Varför hör jag henne inte? Jag går och kikar i sängen. Ingen som ligger och sover där. Och hon är inte i de stora barnens rum. Var är hon? Innan paniken kommer kommer inser jag att "javisst.. hon är ju på förskolan!".
Jag är så van vid att ha min lilla dotter nära mig. Nu är hon själv på förskolan. Vinkade hejdå. Och gick. Det känns konstigt - men härligt på nåt vis - att vara helt själv.
Nu har det gått två timmar sen. Jag har redan gjort hela arbetsdagen känns det som, alla arbetsuppgifter är klara och det är inte ens lunch! Snart ska jag åka och handla inför helgen, posta ett paket och lämna in överblivna mediciner.
Trevlig helg!