Han kom i en snöstorm en marsafton och hade fullt av skrik i sin hals.
Nej, jag får inte till det som Strindberg men precis som Carlsson gör entré i Hemsöborna gjorde min son storslagen entré i mitt liv för exakt sju år sen. Född på golvet med segerhuva när snöstormen ven utanför. Sist av alla på tillfälliga BBStockholm.
Sen dess har jag haft dåligt samvete för allt jag gjorde för Filippa som bebis. Han har inte fått gå på babysim, inte fått en egen dagbok (ja, fatta vad knäppt jag skrev bebis-dagbok VARJE dag Filippas första 15 månader), fått sin första hårlock inklistrad i bebisalbum eller massa egentid med sina föräldrar. Nej, hela hans liv har varit som bihang. Han vet ju inget annat, men som det har gnagit i mig!
Idag fyller han alltså sju och han ÄR verkligen inget bihang. Han tar plats och får plats. Han är sin egen person och låter ingen köra med honom. Han är flitig, påhittig och odlar många intressen.
Mitt hjärta svämmar över att kärlek och stolthet över min lilla marskatt, men taggen av dåligt samvete kommer alltid sitta där.
