Barnsidan - Offentligt föräldraskap
Meny

Offentligt föräldraskap

Ibland när man får tid över kommer det över en vissa ibland självklarheter men även uppenbarelser. Jag kallar det uppenbarelser men det är inte en uppenbarelse i religiös mening utan mer som en klarsynt vision.

Jag tillhör kategorin föräldrar med barn med speciella behov, en speciell kategori som man inte kan låtsas tillhöra om man inte gör det, man kan inte tvivla på om man hör till eller inte.
Vi är ingen särskilt tapper grupp, inte heller nån i särklass högstående grupp vars röster man lyssnar på bara vi öppnar våra munnar, inte alls. Vissa vill tillskriva oss enorma förmågor då vi tar hand om barn som dom är rädda för att få, eller de beskriver sig beundra oss enormt för allt arbete vi lägger ned för _de_ kan minsann inte tro sig om att göra detsamma.
Jag tror inte på det. Jag tror att man klarar det man blir ålagd, man har inget val när man kommer i den situationen. Ibland kan jag förstå på mina vänner att de inte riktigt har begripit vilket liv jag lever, inget ont om det men det är rätt intressant att höra kommentarerna.
Ingen misstror en dock när man beskriver ett visst merarbete men den offentlighet och utsatthet som medföljer ett sådant föräldraskap tror jag få har reflekterat över. Jag räknade upp för vårdbidragshandläggaren vilka kontakter vi har under ett år, vissa regelbundet, andra mindre frekvent. Jag hamnade på 26 olika instanser, myndigheter, specialpersoner eller inom omsorgen av olika slag. 26 stycken! Då kan det också vara fråga om att jag har kontakt med flera sköterskor inom samma instans typ ÖNH, eller inom habiliteringen. Varje instans (jag kallar det så) har rätt till vårt liv, inte för att det är särskilt spännande men de har rätt att ta del av vår sociala status, det skrivs in i läkarintyg om vi är gifta, vilket arbete vi har, kuratorer frågar om hur barnen mår, vi måste delge våra problem när vi ansöker om avlastning etc. Vem vill göra det till så många? Visst, inte berättar vi om vår sociala status när vi sätter in rör i öronen, men det sker på andra ställen och andra saker tas upp i andra kontakter. Även om man inte har stora hemligheter så skulle en viss integritet kännas bra även för oss som måste ta emot hjälp för att klara sig.

Jag och många med mig får stångas med myndigheter, mot bristande normeringar inom exempelvis Försäkringskassan, gentemot kommunernas handläggare i vissa områden, vi berättar om våra barns tillkortakommanden dagligdags, vi ska fungera som en vårdinstans för våra barn samtidigt som vi älskar dom mer än livet självt, vi vill ha en fungerande vardag (sån där som vi ser finns på film) och inte enbart en mental stressfaktor. Vi vill inte lägga våra liv i ovidkommande frågor från handläggare eller andra sk. intresserade för att man inte har tillräcklig förståelse för hur det kan vara att ha ett funktionshindrat barn.
Vill du ha avlösare i ditt hem, folk som kommer hem och tar hand om ditt barn, lagar mat åt det i ditt kök, med dina saker? Även om dom har tystnadsplikt så ser dom allt i ditt hem, dina matvanor, din städning, stök och bök, tidningar, papper etc. det är ohjälpligt så. Kuratorer och psykologer kommer hem till dej för att tala om din föräldrasituation, hur ni hanterar livet med det handikappade barnet, handläggaren på Försäkringskassan vill veta hur ni bor, hur många ni är där mm. Ditt familjeliv är offentligt på så sätt att så många individer och instanser är inblandade och VET saker om dej. Jag har aldrig tidigare funderat på detta men en kommentar från en skribent på ett annat internetforum fick mig att reagera, på hur offentligt och lite privat mitt familjeliv är sett ur perspektivet att jag har ett funktionshindrat barn.

Inlagt 2004-11-15 08:58 | Läst 7995 ggr. | Permalink


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.

         



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextionio med siffror i fältet här

Christopher (2004-11-15 23:02)
Jodå, som jag känner igen mig: Efter att ha redogjort för precis allt hos den första myndigheten skall man vidare och upprepa allt för nästa. Blä! Jag har helst så litet som möjligt med FK att göra numera t.ex.
Tilia (2004-11-15 20:54)
Usch, den insynen skulle jag tycka var jättejobbig, men jag antar att den kan kännas som en baggis i sammanhanget.
Kram


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook