Barnsidan - När mobbar man?
Meny

När mobbar man?

Jag har redan berättat om den mobbing jag utsattes för när jag gick i mellanstadiet – en mobbing som startades och understöddes av den jag borde ha kunnat lita mest på – min lärare. Jag tog mig ur offerrollen ganska snart (såklart satte den sina spår i form av taskigt självförtroende i vissa av livets grenar) och har inte hamnat där igen.

Samtidigt funderar jag över de gånger jag medvetet ignorerat folk som jag tyckt varit för mesiga, inte varit coola nog. De gånger jag valt att prata nedlåtande med nån som jag tyckt har fel idéer, kläder och musiksmak. Har jag mobbat då?

Jag minns en gång, långt efter att jag själv gått från offerrollen, att jag tyckte en av de nya på jobbet var så otroligt korkad, långsam och kort sagt inkompetent. Han spelade allan och vann många av tjejernas uppmärksamhet. Snygg var han också. Men så otroligt långsam och dålig på sitt jobb. Och jag var ganska bra, jäkligt bra faktiskt. En period var jag satt som hans handledare… och jag gav honom inte en ärlig chans innan jag började sucka och på olika sätt säga att jag tyckte han var dålig. Snart tyckte de flesta på jobbet att han var en riktig nolla. Och oavsett om han var det eller ej så berodde nog mitt suckande på frustration över min egen situation och det var verkligen inte rätt av mig att bete mig så. Jag mobbade honom – och jag skäms över det..

Det är ett solklart exempel på mobbing, men det finns en del andra exempel när jag med hela mitt kroppsspårk sagt ”jag ser dig men ignorerar dig”. Gånger då jag känt att det bara är waste of time att umgås och lära känna nån som det verkligen inte klickar med. När då denne oklickande person börjar närmar sig och vill vara trevlig – mobbar man då om man bara svarar kort på tilltal och inte inbjuder till vidare samtal?

Måste man gilla alla för att inte vara mobbare?

Inlagt 2005-08-31 22:50 | Läst 8010 ggr. | Permalink


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiofem med siffror i fältet här

Tilia (2005-09-02 09:45)
En mobbare är för mig en person som på något sätt njuter av att vara elak mot någon annan. Att visa att man inte är intresserad av att bli närmare bekant med någon är något annat.
Barnsidan (2005-09-01 21:53)
Alltså jag menade inte att man ska använda just de orden för att säga att tajmingen är dålig, men bättre att använda ord istället för kroppsspråk, menande blickar och suckar.
Barnsidan (2005-09-01 14:21)
Stina - det är ju helt klart bättre, effektivt och mer schysst att rätt ut säga att "just nu vill jag inte prata med dig" än att med kroppsspråk och överdrivet ointresse visa det... Jag är väl feg där kanske...?

Men tycker du att det är mobbing?
Stina G (2005-09-01 13:52)
Jag har nog alltid tid att utbyta några meningar även om det är skitstressigt, jag mår nämligen sämre av att vara ohövlig. Det stressar också.
Om jag har det stressigt och någon vill ha av min tid när den inte finns, då säger jag det: jag pratar gärna en annan dag men idag vill jag vara själv.
Om ett samtal inte ger mig något antar jag att jag inte förstår vad personen talar om, då säger jag det eller börja ställa frågor.
Är fortfarande inte säker på att jag förstår dig. :)
Barnsidan (2005-09-01 13:04)
jag menar nog inte att personerna är waste of time, men jag är ganska snål med min tid.

alltså tycker jag att samtal som inte ger mig något (och det kan ju som du säger variera med dagsform, humör, personen ifråga, tajming osv) är waste of time. känner du aldrig så?
Stina G (2005-09-01 12:43)
Man måste inte gilla alla, men man måste respektera alla. Man måste inte vara trevlig och skojglad heller, men alla förtjänar ett korrekt bemötande. Alla kan ha en dålig dag då man inte tyder någons önskemål om samtal rätt. Det tycker inte jag är mobbing. Mobbning är för mig något som sker systematiskt av en eller flera personer. Om man har en dålig dag eller deltar i mobbning känner nog de flesta i maggropen.
"Tråkiga" personer lider jag sällan av. Jag har inget emot att prata ditt och datt under paus på jobbet, en fest, vid sandlådan eller på ett träningspass. Efter några meningar märker man om det är kul att prata. De som jag lär känna har jag oftast flera saker gemensamt av jobb/fritidssysselsättningar/dagis/livsinställning.
Jag känner inget behov av att varje samtal ska "ge" mig något. Om man definierar folk som "waste of time" - förväntar man sig någon slags utdelning av samtalet då? Jag förstår inte det begreppet, förklara gärna.


Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook