Som många andra skolbarn har mina barn haft skolavslutning denna vecka och har nu välförtjänt sommarlov. Min stora tjej avslutar nu nio år i grundskolan och det är ett stort ögonblick för henne och minst lika stort för oss föräldrar. Det var ju inte så länge sen hon föddes, lärde sig krypa, lärde sig gå, fick en lillebror, började på förskolan, lärde sig hoppa hopprep, började skolan och ... ja ni vet. Åren går och allt det där. Men nu är vi plötsligt vid den här stationen och nio års skolgång i grundskolan ska avslutas. När man pausar livet så här blir två saker tydliga. 1. åren går så rasande fort och 2. bästa sättet att ta tillvara på allt är att stanna upp och vara tacksam (och försöka visa det).
I går var vi på Filippas skolas avslutningsceremoni och mångas fina resultat hyllades. Hon med högst betyg fick hålla tal, priser och diplom delades ut till bästa kompis osv och många imponerade med fina musikaliska framträdanden (gåshud flera gånger!). Men det som verkligen fastnade var rektorns tal om att det enda man kan kontrollera är sin egen ansträngning. Det gäller inte bara i skolan, utan hela livet. Det går inte att kontrollera hur andra reagerar eller vilka betyg man får, det får man försöka släppa taget om. Vad man kan styra och kontrollera är sin egen insats/ansträngning och det är det som borde hyllas och som förälder vara stolt över.
Jag är så galet stolt över hennes målmedvetenhet, vilja och allt arbete hon lagt ner på skolan, och det är skönt för henne att hon nu fick kvitto på det i form av fina betyg.
Det har varit ett år fullt med prat om betyg och fullt fokus på gymnasievalet och det är så lätt att ryckas med och vilja att ens unge ska "lyckas", dvs få bästa betygen. Men jag går tillbaka till rektorns tal; det enda man kan styra över är sin egna insats och ansträngningar. Som förälder är det viktigt att hylla och uppmuntra värdet av slit och ansträngningar och inte bara fokusera på prestationer och betygen. Det är så lätt att en människas hela värde kokas ner till en bokstav (eller en siffra) när man stirrar sig blind på provresultat och betyg.
Jag tänker på alla de som kämpar med svårigheter, ohälsa, stök hemma, mobbning och annat som hör till livets berg- och dalbana och tänker att de måste kämpa så himla mycket mer än många andra och att det borde hyllas minst lika mycket som att få A i alla ämnen.
Glad sommar!