Ni vet vad en schweizisk armekniv är eller hur? Det är ett multiverktyg med massa finurliga små verktyg som kan plockas fram vid behov och som man alltid kan ha med sig. Så är jag.
Livet med barn gjort mig till en mångkonstnär med extrem simultankapacitet. Jag är sjukt bra på att göra flera saker samtidigt och alltid ligga steget före i tanken. Parera och täcka upp. Jag kan städa lego och samtidigt spela xbox med mina stora barn. Jag kan göra en veckoplanering av maten i huvudet samtidigt som som jag medlar ett bråk mellan mina stora. Jag är allmänbildad och kan svara på frågor om dinosaurier såväl som savannens rovdjur eller varför japanerna bombade Pearl Harbour. Jag kan fickparkera och distanströsta bebis i baksätet. Jag kan byta blöja och samtidigt borsta tänderna. Jag kan amma och vispa ihop sockerkakssmet, läsa godnattsaga eller svara på mejl samtidigt. Och så vidare.
Men det är jobbigt att aldrig få tänka en tanke hela vägen till slutet utan alltid bli avbruten. Det är jobbigt att inte kunna ge sig hän till 100% eftersom jag aldrig riktigt kan släppa kollen på vad alla mina barn gör. Det är trist att ha en massa intressen som jag inte har tid att förkovra mig i. Jag skulle vilja vara riktigt bra på nåt. Men en armékniv kan inte ha den bästa kniven, saxen, tandpetaren, nagelfilen eller korkskruven. Styrkan är just att den kan så många olika saker.
Det är väl bara att nöja sig med multifunktionen. Suck.
