Varför blir vissa dagar bara helt fel? Vi är så trötta och rastlösa på varandra nu när detta evighetslånga sommarlov (äntligen!) börjar lida mot sitt slut. Jag har gormat, tjatat, bönat och bett för att barnen inte ska bråka med varandra, inte reta gallfeber på varandra och hålla lite j*vla ordning omrking sig.
Det här med städningen är en återkommande källa till konflikt, ilska och tandagnisslan. Och mina barn är så kreativa. De bygger upp fantastiska kojor, övar in dansnummer och har show. De gör damm i hela sandlådan, plockar blåbär för att göra egen smoothie och plockar fram varenda petshop/pollypocket/pokemon de har och har affär. Vad de än gör så lämnar de stök, kladd och kaos efter sig. Det är fullt sjå att hålla jämna steg, så det slutar ofta med att jag bara går ifrån förödelsen
I ett av de nervösa sammanbrotten över städning, retning eller vaddetnuvar så bara gick jag och la mig på sängen och lyssnade på Maria Sveland i 54 minuter. Sen var jag lite återladdad och orkade till slut få dem att plocka i ordning så det gick att dammsuga.
Phew, vilken pestig dag. Dom är i alla fall söta när dom sover.... :)
