Barnsidan - Hur överlever man?
Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Hur överlever man?

Kommer ni ihåg intervjun jag gjorde förra året med Carolina som just
förlorat sin make Joakim under en hjärtoperation? Det är en av de
bästa intervjuer jag gjort. Nu har jag gjort en liten uppföljning.

Nu har lite drygt ett år gått sedan Joakim dog - hur mår du idag?
Jag mår riktigt bra faktiskt. Är nykär (vilket jag aldrig trodde), nybliven sambo så jag (och barnen) har det riktigt bra.

Hur har det här året varit?

Jag fick en riktig svacka något halvår efter Joakim gått bort, då var jag riktigt låg och jag fick jobba för att ta mig upp igen. Jag träffade en kurator varje vecka som hjälpte mig att bearbeta och hitta tillbaka till mig själv. En stor vändpunkt var faktiskt tolvslaget nyårsafton 2008-2009. Då kändes det som att jag tappade 10kg från mina axlar, jag hade klarat av det tunga 2008 och nu kunde jag lämna det och ta nya tag. När man gått igenom så otroligt mycket som jag gjort så ser jag på livet med andra ögon, jag försöker leva i nuet, fokusera på det som är positivt i vardagen. Jag älskar mina barn över allt annat och jag vill verkligen ta vara på min tid med dem. För mig är det viktigt att stanna upp, njuta och göra sånt som jag mår bra av.

...och barnen, hur hanterar de sorgen, hur mycket minns de och hur mycket pratar ni om pappa?
Barnen har hanterat det väligt bra och kanske är det för att jag inte gjort någon stor sak av sorgen. det har aldrig varit tabu att prata om pappa eller känslor, det har varit naturligt både för mig och barnen. Men jag har varit noga med att låta det vara på barnen intiativ och deras villkor. Det går lite i vågor, frågorna kommer och jag försöker svara så gott det går och oftast nöjer sig barnen med korta enkla svar. Ibörjan frågade Natalie ofta efter pappa men i takt med att vardagen kommit igång och att jag mår bättre så blir det mer sällan. Men jag ser inte det som bnågot negativ utan som något sunt, barnen ska inte fastna i sorgen utan det är viktigt att de får må bra. Vi glömmer inte Joakim bara för att vi är glada och inte pratar om honom varje dag. det är svårt att veta hur mycket de kommer ihåg, jag tror att Gustav som är älst har mest minnen. Natalie kommer nog ihåg det som jag beättar för henne. Men jag vet inte säkert.

Hur känns det när du tänker tillbaka på livet ni hade tillsammans? Känns det avlägset?
Det känsn faktiskt väldigt avlägest och nästan som ett annat liv. Men även om det var en otroligt jobbig tid av mitt liv så är jag tacksam för den tiden. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv, andra människor och jag skulle inte vilja ändra på nåonting.

Har du "dåligt samvete" för att du lever ditt liv vidare?
Nej det har jag inte. Det är ingen mening med att ha dåligt samvete, det tjänar inget till utan tar bara en massa enegri. Jag vet att gjorde allt jag kunde för Joakim och hela familjen under de åren han var sjuk. Sen tror jag inte att någon som går bort vill att partnern som blir kvar ska sluta leva. Joakim fick ju inte leva vidare då kan ju inte jag stanna upp, jag är så tacksam att jag får leva vidare och se våra underbara barn varje dag.

Är det nån skillnad på dagens Carolina och den Carolina jag intervjuade förra året?
Ja det tror jag det är. Carolina idag är i balans, mer stabil och fokuserad på livet. Jag känner mig trygg som människa, mamma, sambo... Jag har lärt mig mycket om mig själv under den resan jag gjort och jag lär mig fortfarande. Jag vet vad jag vill och vad jag kan och jag vågar tro på mig själv och mina drömmar.

Passa också på att läsa Carolinas blogg här på barnsidan!

Inlagt 2009-09-18 13:42 | Läst 5866 ggr. | Permalink


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tolv med siffror i fältet här

Jonasn (2009-09-21 12:41)
Verkligen stark tjej, har haft förmånen att läsa den tidigare bloggen, som handlade om det första året.