Barnsidan - Hur kan man bli upprörd över en rekommendation?
Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Hur kan man bli upprörd över en rekommendation?

Livsmedelsverket i samråd med Socialstyrelsen och Socialdepartementet ändrade för några år sedan sina rekommendationer kring amning. De nya rekommendationerna grundar sig på WHO's resolution om att sprida information om helamning i sex månader som en hälsobefrämjande åtgärd.

Detta har lett till ganska högljudda inlägg från både höger och vänster. Feminister menar att jämställdheten får stryka på foten och att mammor känner sig än mer skuldbelagda om de inte ammar i sex hela månader. En del läkare och forskare menar att man inte ska överdriva de positiva effekterna av amning när mycket (t.ex att amning kanske förebygger allergier) är inte ens vetenskapligt bevisat. Många menar att det är fel att använda rekommendationer som tagits fram för att hjälpa mammor och barn i u-länder i västlandet Sverige. 

Jag har lite svårt att se varför känslorna svallar så mycket - det är ju bara en rekommendation! En rekommendation precis som att Socialstyrelsen och Folkhälsoinsitutet rekommenderar att man avstår från rökning. Varför hetsar ingen upp sig över det? Känner sig rökare extra skuldbelagda för att man rekommenderar dem att sluta?

OK, parallellen är inte helt klockren eftersom amning är ett så laddat ämne, men varför är det så? Det - att det är så laddat och känsligt - är ju egentligen en större grej än att rekommendationen i sig.

Min enkla rekommendation vad det gäller amning är att amma så mycket eller lite du vill. Det finns positiva och negativa saker med både amning och flaskmatning. Det kan vara klokt att väga dessa emot varandra, men det viktigaste är att själv känna efter vad som känns bäst för dig och din bebis. Det är mycket viktigare än en generell rekommendation eller vad "alla andra" säger.

Om man bara ser det ur näringssynpunkt så har livsmedlemsverket konstaterat att bebisen klarar sig på enbart bröstmjölk under de sex första månaderna i sitt liv. Därefter bör amningen kompletteras med annan mat.

 

 

Inlagt 2007-11-21 10:45 | Läst 5405 ggr. | Permalink


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiosex med siffror i fältet här

hsirwall (2007-11-22 20:35)
Det är superbra att du (och alla som gör likadant) försöker sprida "budskapet" att amning inte är allt, för det ÄR ju verkligen inte allt! Det behöver alla mammor få veta, och framför allt KÄNNA i sitt innersta.

Jag ville bara ge min syn på varför just den här rekommendationen kan vara känslig för nyblivna mammor. Jag menar inte att det är själva rekommendationen det är fel på, utan snarare på samhällets amningshysteri. Ju mer information som sprids, desto mer lugnar sig hysterin, hoppas jag!
Mia Althoff (2007-11-22 10:28)
Jag ifrågasätter inte att kvinnor känner som de gör, jag vill bara öppna upp ögonen för att amningen inte betyder allt! Fler behöver få veta att det inte är hela världen med amningen. Det är en rekommendation att amma helt 6 månader, that's it! Lita på dig själv!

Vore det så att hela föräldraskapet stod och föll med amningen skulle ju pappor vara helkassa som föräldrar. Och det är de ju inte.
hsirwall (2007-11-22 09:03)
"Jag har lite svårt att se varför känslorna svallar så mycket - det är ju bara en rekommendation! En rekommendation precis som att Socialstyrelsen och Folkhälsoinsitutet rekommenderar att man avstår från rökning. Varför hetsar ingen upp sig över det? Känner sig rökare extra skuldbelagda för att man rekommenderar dem att sluta?"

Jag tror att man säkert tar till sig mer av en rekommendation som gäller hur mycket man ska amma sitt barn, än en som säger att man inte ska röka. Amningen handlar ju om att man vill göra det bästa för sitt barn, ett litet värnlöst spädbarn. De allra flesta föräldrar vill ju göra allt de möjligen kan för att deras barn ska må bra. Därför blir det extra känsligt att få höra att man "helst bör amma 6 månader". Det är lätt att tro att man är en dålig mamma om man inte klarar av att amma - eftersom det, enligt rekommendationen, är det bästa. Dessutom är man ju ofta lite "labil" överlag när man nyss fött barn och tar kanske lättare åt sig av kritik och rekommendationer? Man vill så gärna göra "rätt".

Andra rekommendationer, som mer handlar om ens egen hälsa, är lättare att ställa sig över och ta med en nypa salt.