När jag var liten var jag en matvägrare av stora mått. Jag tror inte att mina föräldrar gjorde något särskilt fel, men som förälder själv har jag gett mig den på att inte nära tre små matvägrare. Kanske för att jag är lat och inte orkar göra massa special till varje unge, men mest handlar det om att det är ganska handikappande senare i livet att t.ex inte äta lax hos svärmor, räkor på räkfrossa eller sill på midsommar.
Så mina barn har alltid varit välkomna att delta i matlagandet, för jag tror att det är svårare att rata och säga blä om mat man själv varit med och gjort. Min äldsta dotter är väl mest intresserad när det kommer till bakning, men min son är en riktigt duktig liten matlagare. Han kan skära grönsaker, blanda röror, rulla köttbullar, sätta ihop matberedaren och smaka av maten. Och han äter allt med sån härlig aptit!
Nu är det dags för min yngsta att gå i samma skola. Av den här bilden att döma måste jag säga att det var ganska lyckat :)
P.S Hemma hos oss är det alltså jag som är kinkig med maten. Lax går ibland, med mycket lime och sås. Räkor lärde jag mig skala när jag var 25! Sill till midsommar är fortfarande svårast...
