Finns det en Gud? Det är väl en fråga om tro? Kanske, kanske inte...
"I begynnelse skapade Gud himmel och jord" heter det ju i Genesis. Faktum är att denna beskrivning har bekräftats av vetenskapen i "Big Bang"-torin, även om det återstår mycket att lära om denna tid då universum skapades. Fysikerna brukar ju över huvud taget inte räkna med att tid existerade före "Big Bang". Var detta alltså Gud som skapade universum?
Inte nödvändigtvis. För att Gud skall anses vara bevisad måste omegafaktorn vara högst 1. Om den är större än 1 kommer universum att dra ihop sig igen till en "Big Crunch" och cykeln kan börja på nytt. Gud kan förstås fortfarande finnas, men då är det en ren fråga om tro. Hur kan det vara möjligt för universum att dra ihop sig?
Jo, för att förstå det tittar vi på teorierna kring svarta hål. Ett svart hål kännetecknas ju av att ingenting, inte ens ljuset kan komma ut. Storleken på ett svart hål kännetecknas av Schwarzschildradien, som säger på vilket avstånd från massan det krävs en hastighet lika med ljusets för att kunna lämna hålet. Eftersom ingenting kan röra sig fortare än ljuset blir det just ett hål.
En mycket märklig egenhet i Schwarzshilds formel är att avståndet är direkt proportionellt mot massan i hålet. Gör hålet dubbelt så "tungt" och det blir dubbelt så långt ut från centrum som man måste komma upp i ljusets hastighet för att komma därifrån. Det betyder att tätheten minskar. Om man fördubblar radien på ett klot åttafaldigar man vikten på det, om det är homogent. Så sker inte för svarta hål.
Schwarzshilds formel är väldigt enkel. Radien = 2GM/c², där gravitationskonstanten G=6,67*10E-11 Nm²/kg² och ljusets hastighet c är ungefär 3*10E8 m/s. Alltså får vi att radien R, uttryckt i meter, blir ungefär 1,5*10E-27 * massan (i kilo)
Det här är ogripbara tal. En enda atom har en storleksordning av 10E-10 meter. Men ett svart hål som väger ett kilo är ju inte vad det handlar om. Om vi tar något tyngre då? Jorden väger ungefär 6*10E24 kg. Ett svart hål med jordens massa skulle alltså vara ca 1 cm stort. Fortfarande väldigt litet.
Solen då? Den väger ca 2*10E30 kg, vilket skulle ge ett svart hål på 3 km. Inte mycket i världsrymden. Vår galax, Vintergatan är svårare att uppskatta. Om vi antar att massan är ca 10E12 gånger solens massa skulle hela vintergatan få plats i ett svart hål med radien 3*10E15 m.
Nu börjar det bli stort nog för oss att börja tänka i astronomiska längdenheter också. Ett ljusår, den sträcka ljuset tillryggalägger på ett år, är ca 9,5*10E12 km, låt oss räkna med 10E16 meter. Vintergatan får alltså plats i ett svart hål på sisådär ett tredjedels ljusår. Nu börjar det ändå bli något så när stort.
Hur mycket massa finns det då i hela universum? Nu börjar förstås beräkningarna bli riktigt osäkra. En uppskattning är ca 6*10E51, vilket alltså skulle få plats i ett svart hål med storleken 900.000.000, eller 9*10E8, ljusår. Samma uppskattning gissar på att storleken på universum ligger runt 1,8*10E9 ljusår. Det är inte långt borta! Att se galaxer skymda av andra galaxer, att bedöma massan i svarta hål miljarder ljusår bort är nästan hopplöst. Omega kan mycket väl vara större än 1 och allt komma att dra ihop sig igen.
I så fall behövs det ingen Gud för att förklara "Big Bang". Dessutom kan man svara på frågan "Var tar rymden slut" - vid universums Schwarzshildradie! Hursa? Begrep inte barnen det svaret? Se där, då fick de ett skäl att lyssna litet extra på mattelektionerna i fortsättningen och några frågor att ställa till lärarna...
Å andra sidan, om bättre beräkningar kan visa att omega är mindre än 1, då är det dags att rikta frågorna till religionsläraren. Då har vetenskapen bevisat Guds existens, ett problem som människor har begrundat i alla tider. Dit har vi dock inte kommit ännu. Om du som läste kom ända hit var det inte illa i sig... :-)
