Är det inte sjukt egentligen hur lite tid man är med familjen fastän man "är" familj dygnet runt. Jag har min yngsta på förskolan mellan 9 och 15. Lyxiga tider eftersom jag jobbar hemifrån och vi saxar en del. Men det är ändå en fjärdedel av dygnets timmar. Mina stora går i skolan från 8 och kommer hem ca 16. 8 timmar borta, eller en tredjedel av dygnet.
Sen är mina ungar riktiga sovmaskiner. Mellansonen sover "bara" 9-10 timmar medan madamerna behöver 10 timmar minst. Det blir inte mycket tid kvar då, att umgås och vara familj på.
I praktiken är det tiden mellan 16 och 19 som är familjetid på vardagarna. Det är samtidigt då allt annat familjerelaterat ska hända! Klockan 16 till 19 är min värsta tid på dygnet, pulsen och stressnivåerna slår i taket! Fast jag inte har några krav alls tycker jag... Det ska skjutsas till gymnastik, det ska veckohandlas, hämtas på gymnastik, det ska göras ärenden. Kalaspresenter ska inhandlas, mat ska lagas, läxor förhöras och nästkommande dag planeras. Phew!
Bästa tiden är värsta tiden. Hur kommer man ur det?
