Barnsidan - Har du maximerat dina livschanser, lilla vän?
Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Har du maximerat dina livschanser, lilla vän?

Unga idag har aldrig haft det bättre! De kan välja skola och aktiviteter efter intresse och fallenhet. De har möjlighet till högre utbildning och fina jobb på en global arbetsmarknad. De har föräldrar som är engagerade och närvarande i mycket högre utsträckning än förut. De är friare och har fler valmöjligheter än någon annan generation haft. Trots detta guldläge verkar många unga må dåligt. Siffrorna över psykisk ohälsa bland unga är oroande. Andelen unga med psykiska problem som oro, ångest eller sömnproblem har nästan trefaldigats sedan 90-talets början (källa) och självmorden bland unga minskar inte som de gör i andra åldersgrupper och antalet självmordsförsök har ökat kraftigt (källa).

Kan det höra ihop? Ja, kanske. Eller i alla fall delvis, om man ska tro psykiatern och terapeuten Håkan Andersson som jag haft förmånen att höra föreläsa.

Inför varje beslut eller valmöjlighet känner människan osäkerhet, villrådighet, rastlöshet och stress. Det är helt enkelt ganska obehagligt att inte ha bestämt sig om färdriktningen och det är lätt att fastna i ältande om valet och konsekvenserna. Först när valet är gjort slappnar vi av, och ställer in den nya riktningen efter det fattade beslutet.

Idag finns det massor av val att göra. Vilka kompisar ska jag ha? Vilka aktiviteter ska jag välja? Vilken skola eller inriktning ska jag välja? Vilken stil ska jag hänge mig åt? Vilka idoler eller band ska jag följa? Vad ska jag bli när jag blir stor? Möjligheterna är nästintill oändliga och det står de unga fritt att forma sitt eget liv och framtid. Toppen tycker många, men för andra kan det bli för mycket.

I vår individualistiska samtid ställs också krav på individerna att göra de bästa valen och skapa sina egna liv och optimera sina livschanser. De ska forma sina egna superkroppar och boosta sina karriärer. Vi läser tester, jämför och maximerar för att känna oss helt säkra på att valet blir optimalt.

Antalet valmöjligheter och pressen att alltid maximera spär på stressen. Det är alltså inte konstigt om unga känner stress, ångest, sover dåligt, har diffust ont i magen och huvudet.

Men hur hjälper vi dem ur denna allt snabbare snurrande snurr? Ta bort alla val? Färre val borde betyda mindre oro. Eller ska vi hjälpa dem leta och hitta de bästa valen? Vi vuxna veta ju mer om livet och vad som är optimalt.

Nej.

För att få bort stressen tror jag att vi måste avdramatisera betydelsen av valen, så att det blir lättare att ta beslut utan så mycket vånda innan.

Oftast är det faktiskt inte konsekvensen av valet som stressar mest utan obeslutsamheten och limbon i att inte ha bestämt sig. Att alltid ha alla möjligheter öppna genom att inte ta beslut kan göra att man ingenting får gjort och livet passerar utan att man känner att man åstadkommer något. Om man hela tiden går och väntar på de optimala förutsättningarna så sätter man livet på vänt i nånslags parentes där man inte tar några livsavgörande beslut. Följaktligen händer inget i livet heller.

Konsten att kunna ta många beslut och därmed få mycket gjort här livet handlar inte om att man är duktig på att snabbt hitta det bästa, utan nöja sig med att man inte behöver ha det bästa, men tillräckligt bra - Good enough.

Att avdramatisera besluten och visa på att de kanske inte behöver vara så livsavgörande, det är något vi vuxna kan hjälpa våra unga med. Bjud på dina egna tillkortakommanden, berätta något snöpligt, dela med dig av dina egna funderingar kring framtiden och försök sedan få din tonåring (eller unga vuxna) att börja prata och bena ut vad som är vad. Då kanske en del ångest kan lätta och stressen över de där Stora Besluten kan lägga sig. Ofta brukar man ju se saker och ting klarare bara man får sätta sina egna ord på dem. Man tvingas tänka efter och sortera sina tankar och vips så var problemet inte så stort eller lösningen uppenbar. Det är så terapi funkar.

Sist med inte minst tror jag också det är viktigt att lyssna och låta den unga själv sätta ord på sin oro och ångest. Inte flika in med goda råd och ta över samtalet. Oftast är det så att ju mer vi styr samtalet med våra goda råd och problemlösningar desto tystare blir våra barn och utan att vi märker det har de lämnat samtalet på det ena eller andra sättet. Det är så lätt att vi vuxna känner att vi ska fixa, ha bra idéer och komma med lösningar, men de allra bästa lösningarna på sina problem sitter de unga på själva. De behöver förmodligen bara tid och någon som lyssnar aktivt och kan hjälpa dem att komma framåt i sina tankar. Läs vad vad Sanna Håkansson på Familjekompetens skriver om det aktiva lyssnandet.

Till alla unga som lever med oro och ångest vill jag varmt rekommendera Linda Skugges Lilla ångestboken som jag vet hjälpt många.

Inlagt 2015-03-16 22:49 | Läst 7883 ggr. | Permalink


Lämna gärna en kommentar!

Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.



(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiotre med siffror i fältet här