Har dina barn en "egomormor"?

Linda Skugge anmodade i sin blogg sina läsare att beskriva "ego-mormödrar" som inte har tid eller lust att hjälpa sina barn med deras barn för de är så busy. Så här skriver hon vidare; "Jag fattar inte hur man kan föredra vinklubbar, spa, golfresor framför att gosa med och ta hand om sina egna barnbarn. Jag tycker att livets mening är att hjälpa sina nära och kära."  

Alltså, jag fattar inte varför man ska hålla på och klaga på sin egna mamma? Kan man inte, även om man är uppe i småbarnsåldrar och blöjträsk, unna sina egna föräldrar lite egen space? Ser man inte mönstret när man själv är desperat efter egen space - att ens mamma nu äntligen fått frihet att ta egen plats?

Ni som undrar vad era mammor har för sig istället för att sitta barnvakt, varför frågar ni inte era pappor?

Jag skulle inte vilja att min dotter om 20 år skriver om mig att jag bara satsar på mig själv, går till "frissan" och inte kan passa barnbarnen när jag har annat planerat (spa, vinresor whatever). Livets mening är att hjälpa och ta hand om sina nära och kära, men man måste inse att även "egomormor" ingår i de där nära och kära.

Lämna gärna en kommentar!

A O (2005-10-31 15:02)
Mina ungar har en ego-farmor och en ego-farfar. Visst kan jag tycka att det är trist att de aldrig anser sig ha råd att träffa barnbarnen, men däremot råd till tre fyra långväga semestrar per år. Men det känns mer som deras förlust än vår. Alla har väl ändå sin rätt till att göra som man vill?

Nackdelen med mormor och morfar som ställer upp massor är väl att man antas ta hand om dem när de klarar sig sämre själva - det hade kanske inte varit så kul ifall man inte gillat dem *s*.

loppan05 (2005-10-29 01:57)
hej Mia jag håller med DIG! tycker det är så många som är bittra på sina föräldrar för att de äntligen tar chansen att leva lite:) det ska de ju inte ha skit för, sedan nån gång ibland kan de ju ställa upp som barnvaktre men det ska man ju inte utnyttja hej vilt för det.
Bra skrivet

Barnsidan (2005-10-28 19:32)
http://www.expressen.se/bloggen/linda

och hennes egen sida http://www.lindaskugge.se

Stina G (2005-10-28 13:59)
Nu är väl inte Linda Skugge känd för att vara nyanserad och empatisk, så att hon far ut i något ämne förvånar inte mig.
Hittar inte hennes blogg, Mia, kan du ge mig en länk?

Med mormor funkar det bra, hon vill hjälpa till och delta i sonens liv. Ibland har hon planerat in annat när vi behöver barnvakt, men det ser jag som fullt normalt. Hon har ju ett eget liv. Farmor/farfar bor längre bort, men vi träffas så ofta vi kan.

Precis som det finns människor som inte klarar av rollen som mamma, pappa eller chef, så finns det de som inte kan hantera rollen som far-/morförälder. Jag har haft det så, det kändes som jag saknade delar av rotsystemet när jag var liten. Nu förstår jag att de inte klarade av den rollen, de var bittra på det liv som varit. Som vuxen känns det som det var nog lika bra att vi inte träffades så ofta, det blev alltid dålig stämning och ofta gräl.

Marit L (2005-10-28 11:34)
Ang "nära o kära Ego-mormor"...

Det här med mormödrar som unnar sej en massa osv, kan väl vara ok, men när det i kombination inte finns något alls gediget intresse för barnbarnen, tycker jag något är allvarligt fel.

Det fanns tidigare en bra kontakt mellan min mor o mej...MEN, då var jag inte mamma själv och hade tid för att hjälpa till,och tex lösa kriser mellan henne och pappa och i ÖVRIGT KLARA MEJ SJÄLV(som de flesta ungdomar gör efter ett tag).

Alltså så länge man inte krävde eller visa att man behövde hjälp var allt lugnt och bra.
Men när det kommer små barnbarn till världen, vem borde inte vara det bästa och mest intresserade stödet??

I mitt fall har det varit jobbigt och be om minsta sak, för att jag vet att om hon/eller pappa svarade ja, så var det för att de kände att de "borde", inte för att de älskar och tycker det är kul att få träffa barnbarnen. De är däremot väldigt duktiga på att berätta för alla om hur fina barnbarnen är, och hur de avgudar dem.. Fina ytan utåt..

Runtom mej vimlar det av mor/farföräldrar som inte får nog av sina underbara barnbarn,,de inte bara avlastar lite, utan de VILL VERKLIGEN träffa dem!!
Vi vet ju alla hur människan fungerar, vi brukar fortplanta oss, eftersom barn är den finaste som kan komma in i ens liv. Och i med att de själva skaffade barn en gång, så tycker jag att man som mormor/morfar-farmor/farfar borde ha ett naturligt intresse för barnbarnen..som det nånstans redan i beslutet att skaffa barn ska finnas ett ansvar hela livet för detta/dessa barn. Och när de då i sin tur skaffar barn löper det vidare(om det är som det ska.)
Som mamma nu, kan jag inte i min vildaste fantasi, tänka mej att vända min dotter ryggen när hon blir mamma en vacker dag.

Jag har nu valt att inte ha kontakt med min mor, även om vi bor väldigt nära varandra. Det finns ingen äkthet under de fem minuter hon kom för att lägga en peng på min flickas sparbössa en gång var tredje vecka...bara en billig utväg..
Hon protesterade inte ens när jag sa att vi inte kunde ha den kontakten. Det sa mej en del...
"Förlusten" av mamma o mormor gör en ont, men det gjorde mer ont att se det falska.

Så tråkig erfarenhet har jag av ego-mor-mor..