För åtta år sedan reste Jonas Gardell runt och sjöng om mellanmjölkens land. Det var innan han fick barn. Idag verkar det osannolikt att någon förälder alls skulle komma på tanken att beskriva livet med barn som en tillvaro av mellanmjölk.
Om sex veckor väntas vårt allra första barn födas. Från att i åratal kämpat med infertilitet och ändlösa behandlingar har vi plötsligt fått tillträde till Föräldrarnas Värld och i den finns minsann ingen mellanmjölk, vad än Gardell påstår. Jag har sällan upplevt saker så svart-vita som just detta med föräldraskap. Du är antingen hemma heltid eller delar på exakta minuten, långtidsammare eller flaskfantast, älskar epidural eller föder vrålandes å-å-å tjejer och fokuserar på din inre delfin. Finns det verkligen inga mellanting? Vad gör man om man gillar lite smärtlindring men ändå tror på meditation? Om man älskar sitt arbete men så gärna vill spendera mycket vaken tid med barnet? Är det bara jag som håller på att bli fnoskig av alla antingen eller?
Vi var på ett fascinerande möte på försäkringskassan där alla män (medföljande partners existerar inte) fick veta att tjänstemannen förvisso hade i uppdrag att prata om att det var bra att dela FL men där hon själv inte kunde stå för det med motiveringen ”jag tyckte ju att det var så roligt att vara hemma och så är det ju ofta med mammor”. Vi drack pauskaffet lätt fnysandes, klart man delar FL. Väl hemkomna berättar min fru lyriskt om hur många bebisar som fötts på deras jobb senaste året och att hon så gärna vill ta med vårt älsklingsbarn till den stundande julfesten. Om liten arvinge kommer på beräknad dag är han eller hon ungefär fem dagar gammal vid tiden för julfesten. Jag fick kraftig hjärtklappning och sa ”jag vet inte om jag fixar det” och tänkte på fnysningen tidigare. Välj nu Allis, vad är det du vill egentligen säger den inre piskan och jag får ännu mer hjärtklappning. Antingen eller.
Sen skulle vi gå på rundtur på förlossningen. Välj smärtlindring, här är lustgasen och så här ser apparaterna ut. Allt är superdupernaturligt och det som inte är det göms bakom en vägg. Ingen frågade någonting för den som är rädd kan ju gå på Samtal Hos Specialvården. Men vi som är lite småskraja då? Som bara vill veta om lustgasen funkar eller om man kommer att spy som en råtta av den? Eller att narkosläkaren verkligen kommer om man nu ylar efter epidural? Får jag ligga i badkaret och tycka synd om mig själv och ändå vara duktig?
Jag efterlyser fler icke-kategoriska plattformar. Jag vill kunna välja Waldorf utan att kasta ut datorn, lära mitt barn alla matlagningsknep och fortfarande gå på Pizza Hut, amma mitt barn så länge det funkar men inte sluta på ett jobb jag verkligen älskar. Och allra helst skulle jag vilja kunna göra saker utan att behöva välja antingen eller. Skulle någon kunna berätta för mig var den världen finns?