De senaste åren har det varit mycket prat, diskussioner och debatt om vår okränkbara integritet. Att vi inte vill bli övervakade i tunnelbanan, få våra ip-nummer sparade eller våra registreringsskyltar fotade av fartkameror eller vid vägtullar.
Folk är såååå förfärade över det faktum att deras näspetande på tunnelbanan kan ha fastnat på film, att det står i nåt telebolags loggar att de porrsurfat med mobilen eller att de körde med otvättad bil genom vägtullen.
Jag tycker det är trams. TRAMS! Av två anledningar:
1. Så länge man inte gör något brottsligt kommer ingen att kartlägga dig och dina (kanske moraliskt tveksamma) förehavanden. Det är för mycket material att gå igenom bara för att på pin ki kolla upp nån. Dessutom är det mycket enklare att kartlägga nån genom att googla dennes namn.Man kan få födelseår, var de gått i skola, var de jobbat, deras twitter (MKT privat och helt offentligt), fritidsintressen mm mm.
2. För folk verkar inte fatta att den personliga integriteten värnar man bäst om själv! Om man nu är rabiat motståndare mot att "bli avlyssnad" kanske man ska låta bli att prata ashögt i sin handfree om barnens problem i skolan så hela pendeltågsvagnen hör eller låta bli att logga in på internetbanken på tunnelbanan med skärmen fullt synlig för alla om man är rädd som sin integritet. Dessutom ska man nog låta bli att blogga och öht skriva saker på internet om sig själv om man är mån om ingen ska veta något om ens privatliv.
