Birgitta och jobbet i Bryssel

Birgitta Ohlsson, stridbar folkpartist och ja... kvinna har antagit en utmaning som heter duga - som EU-minister! Grymt bra, heja Birgitta!

Att hon gjort det samtidigt som hon är gravid med sitt första barn har fått det att hetta till på debatt och ledarsidor.

Så här skriver Hanne Kjöller (som uppfattar sig som liberal) i DN 3/2-2010:

"Jag undrar hur många mammor som mäktar med att vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel"

och det här:

"Kvinnor, precis som dinosariehonor, fylls av omhändertagandehormoner oavsett hur moderna de är".

För det första tycker jag det är hemskt att som människa alltid - ALLTID - behöva bli degraderad till hormoner. Jag tänker inte låta mina hormoner styra mina beslut! Och därför har jag medvetet aldrig skyllt på PMS (även om jag haft ont i huvet, varit gråtig och trött eller sjuuuukt sugen på choklad) eller tänkt att några hormonstormar skulle svepa mig av banan när jag får barn. Förnuft före känsla. Alltid! Man blir mycket svårare att avfärda om man alltid är rationell, rak och logisk och inte gömmer sig bakom pms eller bimborollen.

Jag tycker för det andra att privata val inte bör bli ett debattämne, oavsett hur offentlig personen är. Låt Birgitta och hennes moderna man göra vilka val de vill för sig själva och sin familj!

Vad du, jag och alla andra har upplevt under vår familjebildning är inget som ska användas för att ifrågasätta eller trycka ner andra kvinnor. Birgitta Ohlsson är en förebild! Peppa och ta rygg på den kvinnan istället för att dra ner henne i samma genusmörker som många av oss hamnar i.

För det tredje tycker jag det är fruktansvärt genant att valet att kombinera barn och karriär ens ifrågasätts i världens mest jämställda land!

Och det vore väl inte så genant om den här frågan ställs varje gång en förälder eller förälder-to-be får ett toppjobb. För visst är det ett anmärkningsvärt val, det sticker jag inte under stol med. Jag hade aldrig kunna ta det beslutet, ens om toppjobbet hägrade.

Men jag har aldrig varit med om att en mans val att kombinera familj och toppjobb ifrågasätts på det här viset. Visst hade det var intressant om Jan Björklunds val hade blivit debattämne på Expressen eller snackis i fikarummen? När han tackade ja till att bli partledare för folkpartiet hade han två små barn.

Det händer inte att pappors jatackande till toppjobb ifrågasätts eller ens nämns. (Prova att googla på "barn toppjobb" så får du sida efter sida med träffar som handlar om kvinnor.) Men gång på gång när en kvinna - helst en stridbar en - utmanar genussystemet så kommer vi få höra samma tongångar vevas likt positivhalarens - om och om igen.

Tröttsamt? Ja, mycket.

(foto: Roland Karlsson)

Lämna gärna en kommentar!

Barnsidan (2010-02-08 14:11)
Nej, det skulle jag inte Tova. Jag skrev det i inlägget också. Men hur du och jag och många andra har upplevt den första skälvande tiden med en nya familjemedlem är inget jag tycker att man ska klägga på nån annan och använda för att dra ner den människan med. Vad vet vi om Birgittas familjesituation?

Dessutom verkar majoriteten av de som diskuterar den här frågan tro att Birgitta blivit eu-kommissionär eller fått nåt långvarigt jobb i Bryssel. Hon har blivit minister i Alliansregeringen och har sin post fram till valet i sept. Så jag tror Birgitta kommer jobba stenhårt nu till sommarlovet, kanske åka till almedalen, föda barn medan hela sverige går i ide och sen visa upp sig och sin bebis i valrörelsen. Sen vet vi inte vad som händer. Tar sossarna och vinner så kommer hon nog kunna softa rätt bra...

Cecilia Philipson (2010-02-06 18:56)
Jag tycker Birgitta är stark, modigt och helt fri att göra vilka val hon vill. Hon och bara hon vet vad som är bäst för henne och hennes barn. Själv skulle jag bli förvånad om Birgittas barn kommer uppleva att han eller hon fåTT sämre möjlighet till ett bra liv för att hans hennes mamma hade ett toppjobb i bryssel under dess första tid i livet. Hade jag varit lika klok och full av bra ideér som Birgitta hade jag inte tvekat en sekund att göra samma val som hon.2010 går det alldeles utmärkt att kombinera barn och jobb om viljan finns utan att för den sak skull säga att det är utan uppoffringar... Jag hejar på dig Birgitta och önskar dig lycka till med nya jobbet och bebisen.

Mia (2010-02-04 17:12)
För många människor så är jobbet, kollegor, att socialisera med andra vuxna också en del av LIVET. Jag tror folk mår bra av att kombinera och inte ha så vattentäta skott mellan jobb och privatliv. Det är sorgligt om arbetet bara är ett nödvändigt ont... Mycket tid som går åt att bara vänta på att livet då.

Anna (2010-02-04 10:59)
vi får bara hoppas att hon är en järnlady även efter att barnet är fött. Man får ett annat perspektiv på livet när man blivit mamma och de ambitioner man hade innan barn blir helt andra med barn. Men jag hoppas givetvis att hon orkar hålla fanan högt.