Missfall är något väldigt många kvinnor är med om, ändå talas det knappt om det.
Att det är så tyst och tabu med missfall gör att när man drabbas känner sig ensam om sina upplevelser. Innan jag fick min äldsta dotter fick jag missfall i vecka 13 och jag minns fortfarande hur misslyckad jag kände mig, som att det var mitt fel när bebisens hjärta slutat slå. Och varför hade ingen berättat att det var så vanligt? Man räknar med att cirka 20% av alla bekräftade graviditeter slutar i missfall. Och sen tillkommer alla de missfall som ibland misstas för att vara en sen mens.
Men när jag väl berättat att jag fått missfall så kom många andra (både män och kvinnor) fram och ville berätta om liknande erfarenheter. Det hjälper en att gå vidare, att veta att man inte är ensam.
Att berätta om graviditeten, drömmarna och förhoppningarna som gått i kras och inte osynliggöra missfallet är något som hjälper en att gå vidare och inte bära med sig sina känslor in i nästa graviditet.
Annsofie Adolfsson som skrivit en avhandling i ämnet tycker det är viktigt att bryta tystnaden kring missfalll. Hon tycker att man kan berätta tidigt om graviditeten.
- Drabbas man av missfall behöver man inte hitta ursäkter om varför man inte är sig själv eller varför man är borta från arbetet. Det kan underlätta i sorgen.