Barnsidan - Barnsidan
Meny

Barnsidan

Sverige är pappaledigfrälst

Bara pappan är hemma några månader med barnet tycks hela problemet med jämställdhet i familjen vara löst – eller? Det tycks som att pappledighet blivit vår främsta indikator på jämställdhet i småbarnsfamiljer.
Om så är fallet så stämmer inte riktigt det med vad jag ser runtomkring mig. Jag ser inte att det är de familjer där pappan varit just pappaledig som alltid är det mest jämställda familjerna. Det är mycket möjligt, och det tror jag även statistik har visat, att pappaledighet främjar jämställdhet i barnfamiljer, dock är pappaledighet långt ifrån någon garanti för jämställdhet, och inte heller är det det enda receptet för att uppnå just jämställdhet.

I vår familj har min man inte varit pappaledig några längre perioder. Det hade naturligtvis varit trevligt om han hade varit det, och vi hade vilda diskussioner i ämnet föräldraledighet under vårt första barns, vår dotters, första år. Med facit i hand var det inte pappaledigheten som blev avgörande för hur det fungerar i vår familj idag, men kanske bidrog diskussionerna till att vi har den ganska fungerande vardag vi har idag.

Vi har på vissa sätt ett mycket traditionellt mönster i vår familj. Jag är just nu mammaledig med vårt andra barn, vår son, och min man kommer förmodligen inte ta ut någon längre period av föräldraledighet med honom heller. Däremot deltar min man väldigt mycket i det dagliga härhemma ändå. Med båda våra barn har vi alltid sett till att vi båda föräldrar får möjlighet till egentid och att, så fort den arbetande föräldern kommer hem, vi delar lika, dvs den som arbetat utanför hemmet har inte mindre skydligheter hemma på kvällen/morgonen för det. Såklart har vi ibland vilda diskussioner och meningsskiljaktigheter, och framförallt, för att bibehålla vår någorlunda åstadkomna ”jämställdhet”, krävs att vi (främst den som är hemma) ständigt ser till att slå vakt om att uppdelningen inte rinner ut i sanden, och därmed det mesta som rör barn och hem blir den föräldraledigas ansvar.

Föräldraledighet, mammaledighet, pappaledighet, är inga okomplicerade frågor, och alltid känsliga att debattera, då det handlar om det viktigaste vi har – våra barn. Jag tror bara att vi i Sverige i debatten för jämställdhet inte ska stirra oss blinda på pappaledigheten som ”enda” indikator i småbarnsfamiljer. Låt varje familj göra som de vill, men framförallt, uppmana familjerna att se över sitt familjemönster under alla de år då barnen bor hemma, men då båda jobbar och ingen är föräldraledig. I de flesta familjer är det väl ändå dessa år som är tyngst, och framförallt flest. De yrkesarbetande åren ter sig i allfall väldigt tunga för många kvinnor i min omgivning, som både ska lämna, hämta tidigt, jobba heltid, handla och laga mat, städa, umgås, vara vackra etc.

Jag önskar att fler skulle ta sig en ordentlig titt på vad det gör för deras karriärer - och för att inte tala om livskvalitet – att t ex mammorna ofta börjar sina kontorsjobb i gryningen för att på så vis kunna hämta barnen så tidigt som möjligt och samtidigt ändå jobba heltid. Hur är det att alltid vara den tidsschemainställda mamman på jobbet, där möten och annat ofta uppkommer spontant, och även senare på dagen? Är det rättvist, tillfredsställande eller kanske ibland bara stressande att alltid vara den som måste rusa till dagis och hämta? Är det någon som menar att det främjar karriären? Det är märkligt att pappornas jobb så ofta innebär att de ”aldrig” kan hämta, och därmed deras yrkesliv, när båda föräldrarna jobbar, kan flyta på som tidigare. Personligen tror jag att detta heltidsjobbande-och-samtidigt-ska-jag-finnas-där- helatiden-för-mina-barn-och-mitt-hem-ska-se-fint -ut-och-jag-ska-vara-vältränad-och-glad-stressande kommer att köra slut på många svenska mammor framöver. DÄR, i den långsiktiga småbarnsvardagen, ligger enligt min uppfattning ett mycket större problem att lösa än den eviga strävan efter att pappan ska tillbringa några heliga månader (ofta endast 2-3 månader, och ofta på sommaren) med barnet i form av pappaledighet. Om inte annat behöver debatten kring jämställdhet i familjelivet i Sverige där båda föräldrarna oftast yrkesarbetar bli betydligt mer mångfacetterad och nyanserad.

Emelie Andersson-Adamovic

Skrivet av: Emelie Andersson-Adamovic
Postat 2007-01-30 12:36 | Permalink | Kommentarer (41) | Kommentera

Är du avundsjuk på alla million dollar men?

Linda Skugge brukar ju uppröra. Nu är hon själv upprörd och avundsjuksillamående på alla snubbar som suttit på kammaren och fnurlat och nu sålt hela klabbet för flera miljoner och även miljarder.

Jag fattar inte grejen. Vad är det att vara avundsjuk på? Klart att alla vill ha mera pengar, men man måste också tänka på vad det har kostat.

Det är en hel del tur, timing och kontakter iblandat i en framgångssaga som TradeDoubler eller Skype. Nästan inga av de sakerna har man nån större påverkan över.

Den typen av flax kanske man kan vara avundsjuk på, men mest av allt handlar det om hårt arbete och försakelser. Man måste förmodligen jobba jäkligt mycket och försaka sömn, hälsa och socialt umgänge både för att bygga upp företaget men också för att sälja in idén.

Nån flickvän hade klagat när killen offrade hela sommaren för att bygga grunden till det som sen blev TradeDoubler. Det är bara toppen av isberget. 90% av de snubbar jag känner som gjort sig en hacka på den egna idén har sumpat fruar, barn, vänner, förstånd och anseende på vägen. Men ok, det kanske kan vara värt lite försakelser för 11 miljarder?

Men inte är de ju stenrika sen heller. Det är ju inte direkt så att man får 11 miljarder på banken att leva loppan för. Det är inte ens säkert att entreprenören är helägare i bolaget. Ofta är en stor del av köpeskillingen bunden i aktier i det köpande bolaget. Aktier går oftast inte att köpa mat för. Fråga de som äger/ägde Adera eller boo.com-aktier om de är nöjda med de ziljoner andelar av noll de har på sitt e-trade konto. Oftast måste man som utköpt entreprenör jobba kvar 2-3 år i företaget som inte längre är ens baby. Och oftast får man inte sälja aktierna eller optionerna förrän man visat att ens baby är livskraftig och marknaden fortsätter tro på idén.

Men visst, på sista raden har guldgossarna säkert skitmycket pengar och mycket mer frihet. Men frågan är om det var värt det? Har inte Linda Skugge skrivit krönikor om vad som egentligen är värt något i livet? Har inte Linda Skugge frågat sig vad styrelseproffsen, patriarkerna och gubbsen egentligen håller på med?

 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2007-01-23 13:36 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Ren och vit lycka

Nu är snön här (ja även här i huvudstan..)! Jag vaknade upp och vaknade på riktigt. Allt detta vita drog i mig. Ville leka med mig.

I vanliga fall (denna höst/vinter) lommar nån enstaka stackars hundägare förbi i gråregnet. Nu var helt plötsligt hela gatan full med familjer med pulkor, kälkar och skidor. Gatan myllrade av liv, i pulkabacken var det lång kö. Alla barn med julklappsnya skidor och pulkor lyste av energi och lycka. Mammor och pappor som stod och hejade på sken minst lika starkt.

Äntligen... 

Tänk vad lite kristalliserat vatten kan göra! 

 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2007-01-22 10:37 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En kvinna på topp

Det är svårt för en kvinna att komma till maktens topp. Väl där verkar det väldigt svårt att hålla.

Kristina Axén Olin är ett bra exempel på hur det går för duktiga kvinnor. På tio år har hon klättrat till Stockholmpolitikens absoluta topp, vunnit majoritet, varit engagerad, synts och tagit strid för saker hon ansett viktiga. Samtidigt har hon fött och fostrat tre barn, skött om hus och trädgård, strukit skjortor och till råga på allt förlorat sin mamma. Hon har varit en av de där superkvinnorna som man aldrig förstått hur de får ihop det.

Jag tycker att jag har svårt att få tiden att räcka till. Jag har långt ifrån ett toppjobb, jag stryker inga skjortor och jag har inte tre barn (än) - ändå är det svårt att få till den där himla balansen. När jag läser DN's intervju med Kristina förstår jag att hon inte heller haft nån balans.

Även om hennes situation är sorglig känns det befriande att läsa att det är inte bara jag som sliter med balansen och alla roliga och nya utmaningar som drar. Kristina berättar, med Luther på axeln, att ett sätt att hantera krisen har varit att lämna in skjortorna på tvätt och strykning istället för att göra det själv.

För att komma till toppen och hålla sig kvar måste kvinnor inse att de inte kan göra allt själva. Egentligt måste alla kvinnor inse detta, det blir bara extra tydligt för superkvinnor som kan pressa sig så hårt att de med tabletter och alkohol som hjälp går rätt in i väggen.

De som gillar att skattemedel ska användas för att subventionera hushållsnära tjänster jublar och säger att flera kvinnor måste sluta skämmas över att köpa in hjälp.

Självklart ska man inte skämmas över det, men jag kan inte förstå varför man i första hand ska tänka att en kvinnas arbete ska ersättas med en annan kvinnas (dvs "köpa in tjänsten"). Varför inte tänka att det här är ett ansvar vi i familjen ska dela? Vad har Kristinas man gjort de här tio åren? Kunde han inte någon gång strukit eller lämnat in sina skjortor själv? Kristinas äldsta barn är 13 och 10 år, har de hittills varit för små för att ta ansvar för gymnastikpåsar och matsäckar?

Kristinas svar är "Vi har en väldigt traditionell arbetsfördelning hemma. Barnen förväntar sig att det är jag som gör saker."

Det står år 2007 i årets almanacka.

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2007-01-17 10:17 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Finn ett fel

Hittade en rolig enkät/bloggutmaning hos Linda Skugge.

Detta är utmaningen:

"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska inte vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."

Här är mina fem
-Jag har sett LaToya Jackson på Fifth Avenue i NYC
-Jag har hållt i en pistol
-Jag har handlat mat med Fredrik Reinfeldt
-Jag kan simma tusen meter på mindre än 20 minuter
-Jag har varit lucia på kavalleriförbandet K1 i Stockholm

Om du vill får du gärna slänga ur dig 5 påståenden så kan vi andra få lista ut vilket du ljuger om.

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2007-01-11 10:04 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Ett nytt blad har vänts...

Det har blivit 2007. 2006 är förbi och summeras i krönikor, listor och galor. I tidningarna och på TV är allt sig likt. Så här års ska vi sluta röka, dricka mindre, ha problem med halsbränna och behöva hitta nya inspirerande träningsformer. För i år - ja i ÅR - ska nyårslöftena infrias. Gäsp, vad januari månad är förutsägbar!

Jag läser vidare i tidningarna. Gäspar lite avmätt över Bildts "aktieklipp", orkar inte ens höja ögonbrynet över att USA fått en kvinnlig talman i kongressen eller hysterin kring Henkes succé på Old Trafford. Därför blir det också svårt att skriva något engagerat här i bloggen. Jag hade kunnat skriva någon engagerat om hur Bildt borde ha uttryckt sig i stället. För hela soppan kan väl inte handla om att han har rätt att få ersättning för jobb han gjort? Feministen i mig borde jubla över att ha en kvinna på en av världens mest inflytelserika positioner, att det kanske finns någon som kan sudda ut den där nöjda minen på den man i världen som borde skämmas dag ut och dag in. Och hela den här Henke-hysterin skulle egentligen fyllt mig med asgarv. Vilken fånig och uppblåst värld sportvärlden är (expressen startar en "henke-redaktion") som hjälteförklarar och har färdiga profetior efter en match!

Men inget kittlar. Känns som allt redan har hänt. Same same and not any diffrent at all!

Jag har funderat på att raljera lite över Carolina Gynnings beslut om att ta ut sillisarna eftersom det "känns som att de skymmer min egentliga identitet". Sen läste jag en intervju i SvD där det framgick att hon helst av allt lyssnar på Depeche Mode. Nån som helst av allt lyssnar på mina tonårshjältar går inte att göra sig lustig över.

Det som till slut får min hjärna att haja till är "Anmäld för vanvård av porslinshund". Äntligen något oförutsägbart!

Kan någon trycka ner fast forward och väcka mig någongång när mörkret och förutsägbarheten gett med sig?

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2007-01-09 09:55 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook