Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Till framtidens programmerare

Kodning och programmering är hett! Artisten Robyn är frontfigur för Teklafestivalen som vill få fler tjejer att börja intressera sig för teknik och programmering. Det talas bland politiska partier och opinionsbildare om hur viktigt det är att barn tidigt lär sig programmera och regeringen har bett Skolverket ta fram en ny strategi för att få mer programmering på schemat. Det ordnas kodstugor och barnhack runt om i landet och det sjuder i makerstudios och spelverkstäder. Det som förut var nördigt är idag ganska coolt.

När det inom en snar framtid kommer saknas 1 miljon programmerare och it-kunnigt folk så kommer kunskaper om datorer, internet, kodning och programmering även att vara hårdvaluta på arbetsmarknaden.

Och som talesättet går - "det som krokigt ska bli ska böjas i tid" - så kan du som förälder hjälpa ditt barn genom att väcka ett intresse som kan komma till mycken glädje och nytta framöver.

"Datorer och kodning - lekande lätt" en bok av Rosie Dickins

cover_LTF computers and Coding_SWE.indd

En interaktiv introduktion till informations- och kommunikationsteknologi för barn mellan 9 och 12 år. I boken förklaras hur en dator funkar, varför den gör som den gör och i boken finns också en första guide för att komma igång att skapa egen kod som styr datorn. Datorer och kodning inneåller massor av flikar att lyfta på för att hitta mer fascinerande fakta och roliga uppgifter, allt fint förpackat i färgglada bilder och lättssamt språk.

Läs mer och köp på adlibris.se

Code Monkey

En spel- och lärmiljö där barn, helt utan förkunskaper, lär sig koda i ett riktigt programmeringsspråk.

Finns för hemmabruk, men är också (eller kanske mest) tänkt för barn i skolan.

QuirkBots

Quirkbot är en svensk uppfinning och koncept för att stimulera barn att lära sig om mekanik och fysisk programmering av egenkonstruerade robotar. Man får testa, göra om, testa igen, modifiera, bygga till, testa igen och så vidare till man har konstruerat en helt egen robot! Quirkbot är lika mycket en leksak som ett läromedel. Företaget bakom Quirkbot håller också seminarier och träffar för att berätta om Quirkbotarna och tänket bakom. I somras fanns Quirkbots att testa på Tom Tits där jag fick vara med och pröva. En i sällskapet lyckades bygga den här otroliga manicken!

Fram till nu har Quirkbots inte gått att köpa, men snart släpps de även för konsumentmarknaden. Här kan du förbeställa.

Barnhack

Internetstiftelsen I Sverige (IIS / .se) ordnar sk. Barnhack där barn från ca 7 år får prova på att programmera och bygga egna små spel i Scratch. Kurserna är väldigt populära och platserna få. Anmäl dig till nyhetsbrevet för att visa ditt intresse och få info om när nästa barnhack är. Om man inte bor i närheten eller inte har möjlighet att gå på ett lärarlett barnhack kan man själv gå igenom samma material och köra kursen på distans.

Här är youtube-videos

Barnhack! Kom igång med Scratch

Barnhack! Fortsättningskurs i Scratch - Havet är djupt 

Böcker att ladda ner och följa steg för steg

Grunderna i Scratch

Scratch introduktion till objektorienterad programmering

Mer tips!?

Fyll gärna på med tips (i kommentar nedan) på roliga och lärorika leksaker, webbplatser, appar eller annat som främjar barns lust att skapa, koda, testa, hacka och lära sig mer om programmering, teknik och datorer.

Postat 2016-05-19 01:05 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Informationsvideo om nya betygen

Känns de nya betygen svåra att förstå sig på? Är ett E att jämföra med en etta? Känns det orättvist att betygen kan sänkas mycket från termin till termin? Vad var det för fel med betygsskalan G-VG-MVG egentligen? Du är inte ensam om alla dessa funderingar.

Här är en himla bra video från Pedagog Värmland om nya betygssystemet.

Du får svar på vad en relativ betygsskala är och hur man kan jämföra våra barns betygssystem med det vi hade (dvs system med betyg 1-5). Du får också svar på hur betyg kopplas till läroplan och hur bedömning av eleven sker. Vad är det till exempel för skillnad på ett "enkelt resonemang" och ett "välutvecklat resonemang"? Du får också svar på hur en elev med betyget A på en termin kan sänkas till betyg D.

Här har jag också skrivit en text om LGr11 och nya betygen

Postat 2014-09-11 09:16 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Varför man inte vill vara ett sexobjekt

Här är veckans viktigaste videoklipp.

Caroline Heldman berättar om vad sexuell objektifiering är och varför vi får lära oss att sträva efter att bli perfekta (objekt) i andras ögon när det tvärtom kan skada vår självkänsla, sexualitet och mentala hälsa.

taggar
sexobjekt  TEDTalks  
Postat 2014-03-04 19:51 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Av fyllon och barn får man höra sanningen

Ja, det är faktiskt sant. Från barn och väldigt onyktra personer kan man få höra saker som andra drar sig för att säga eller som helt enkelt inte blir sagda.

Häromdagen råkade jag på ett rasande och brutalärligt inlägg med råd till föräldrar från ett barn (eller nja.. en 18 åring... men mentalt fortfarande med barnperspektivet kvar).

Så jag tänkte jag skulle återberätta - för tipsen var galet briljanta

1. När du blir förälder är du inte längre jordens medelpunkt. Ditt barn är det. Även sedan de blir myndiga är det du som är vuxen och ditt barn är inte din jämlike lika lite som nån du kan ignorera. Finns där för ditt barn. Vill barnet prata, släpp allt du har och lyssna.

2. Om ditt barn mår dåligt eller har psykiska problem så betyder inte det att du förstår hur det känns. Inte ens om ni lider av samma sak. Säg inte att det är värre för dig som måste se sitt barn må dåligt, det ÄR inte värre än att faktiskt må dåligt och behöva hantera det själv.

3. Många problem kan enkelt lösas genom TYDLIG KOMMUNIKATION och att du är håller tyst och istället ser till att ditt barn känner sig trygg och bekräftad nog att våga berätta allt.

4. Ha tålamod och var vänlig. Ditt barn kommer möta dig som du behandlar hen. Om du bråkar ignorerar och beter dig som en skit mot ditt barn kan du räkna med att ditt barn antingen blir sårat och går sin väg eller blir sårat och för ett jävla liv om det. Innan du reagerar och tycker ditt barn beter sig illa ska du fråga dig själv vad du gjorde för att framkalla detta beteende.

5. Om du skriker åt ditt barn och ditt barn skriker tillbaka så är det du som gjort bort dig. Sänk rösten och be om ursäkt.

6. Så här ber du om ursäkt

  • Sätt dig ner i lugn och ro med ditt barn
  • Säg förlåt. Punkt. Dvs utan att lägga till "...men du gjorde si eller så". Då ber du inte om ursäkt, utan lägger skulden och ansvaret för det som hände på ditt barn.
  • Berätta vad du ber om ursäkt och är ledsen för
  • Lova att du ska försöka göra ditt bästa för det inte ska hända igen

7. Kränk aldrig ditt barn. Otroligt många föräldrar klantar sig ordentligt på den här punkten. Det borde vara enkelt att inte kränka eller behandla sitt barn dåligt om man tänker på att det här barnet är en helt fantastisk varelse som jag satt till världen. Det borde stoppa föräldrar från att göra sina barn illa, ledsna och känna sig som skit.

8. Visa intresse för ditt barns hobbies och vad hen tycker om att göra. Bry dig om att ta reda på vad den där nya grejen är eller för fascinera dig för boken/appen/whatever som hen är uppslukad av.

9. Berätta att du tycker om barnet. Visa din kärlek med handlingar och inte bara ord. 

Inlägget i orginal kan du läsa här

Postat 2014-01-29 23:18 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Varför jag inte bantar

För dagens barn och unga framgår det med all tydlighet att kroppen är en människas främsta tillgång. Och då pratar vi inte om hur kroppen kan ta en på äventyr i allt från djungler till frusna paradis och till vilda forsar.

Och vi pratar inte heller om hur man man kroppens hjälp kan susa nerför backar på skidor, trampa en cykels trampor så vinden viner i håret, mästra en jolles segel och känna sand mellan tårna på nåt strandhugg.

Eller uppleva smaker, dofter, ljud och synintryck från nya platser och i nya kulturer. Och inte ens de fantastiska tankar och fantasier en människas hjärna kan koka ihop räknas som en människans främsta tillgångar.

Nej, du Unge 2014; Din främsta tillgång är din yta, ditt skal - hur du ser ut på en #selfie.

Men om man som vuxen och förälder inte köper det här upplägget utan vill erbjuda sina barn allt det där andra så är det första man ska göra inte att komma med förbud och pekpinnar. Barn gör inte som man säger utan som man gör. Det är anledningen till att jag inte bantar och pratar inte om vikt eller utseende, varken med andra vuxna eller med mina barn. DET ÄR SÅ HIMLA OVIKTIGT FÖR MIG och jag vill verkligen inte använda min tid åt perifera saker. Man lever ju bara en gång, ska man ägna tid åt att böja ögonfransarna eller läsa böcker? Ska man verkligen vaxa bikinilinjen istället för att unna sig en sovmorgon? Eller genomlida svältdieter när det finns så mycket goda smaker att upptäcka?

Självklart inte.

Dessutom tror jag vuxnas prat om bantning och dieter sätter ett sjukt fokus på att uppnå "ideal" och det tär på ett barns eller en tonårings självkänsla att ständigt känna att ytan är det som mäter ens värde. I förlängningen kan det få förödande konsekvenser i form av destruktiva beteenden och ätstörningar.

Att utseende, vikt och yta är viktigt förstår varenda unge när mammor och pappor pratar om vikt och utseende i sina nyårslöften och inför sommarens bad. Eller går förbi tidningarnas löpsedlar på väg till skolan.

När barnen ser reklam i TV eller lyssnar på reklamradio där de får höra och se hur produkter kan få en att tappa vikt så man "blir sitt bästa jag" eller sitt "riktiga jag". Budskapet till barnen (och dig!) blir att den du är nu duger inte. Det finns alltid en smalare - och därmed bättre - variant av dig.

Eller varför inte bläddra i H&M-katalogen och se denna "plus size"-modell som ser väldigt frisk och sund ut, men som säkert skulle behöva banta för att bli sitt "bästa jag".

Alla vet att det inte är bra hälsan att vara överviktig och sakna muskler och smidighet. Därför tränar jag och rör mig mycket i vardagen och för att orka äter jag mycket och nyttigt. Som alla andra når jag inte heller hela vägen fram, det kan både bli middag på McDonald's och passiva perioder i soffan framför tv-serier eller filmer. Men aldrig att jag pratar om att straffa mig själv genom att låta bli att äta eller nyper mig i valkarna och konstaterar att det nog är dags att prova 5:2 som alla andra.

Jag tänker att det också är nyttigt att vila i både kropp och tanke ibland.

Den här bilden är fin tycker jag, den får knyta ihop detta blogginlägg.

Postat 2014-01-28 01:15 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Det finns ingen nätmobbing

Det finns heller ingen speciell sporthallsmobbing, bussmobbing eller fritidsgårdsmobbing. Men det finns mobbing, och mobbing finns på alla ställen där våra barn och unga är. Därför måste vi vuxna finnas på de arenor där barnen är, för att guida och tillrättavisa. Nätet är inget undantag, vi måste finnas där för att se till att ingen far illa och att inga farliga gränser passeras.

När de är små följer vi med dem till lekparken för att se att de inte dunkar spaden i huvudet på nån eller klättrar för högt. När de börjar skolan följer vi med dem dit varje dag i flera år innan de klarar trafiken och att komma i tid. Till och med när de är äldre/tonåringar följer vi med dem på övernattningsläger med laget, när de tar bussen till stan eller går på första konserten. Nätet är såklart inget undantag.

Tänk också på att nätet är mycket större och utvecklas hela tiden. Så det räcker inte att ge barnen en introduktion och sen låta dem härja fritt. Vår närvaro är kanske inte alltid önskad, men ack så nödvändig.

Det som trots allt är bra med mobbning som sker på nätet är att den lämnar spår. En taskig kommentar i matsalskön, nedsättande språk i omklädningrummet eller att aldrig få vara med på klassfester och annat syns ju inte på samma sätt. På nätet blir det väldigt tydligt när någon utsätts för kränkningar eller mobbas. Lär dina barn detta:

Om du eller nån annan blir kränkt på nätet:

  • Prata med en vuxen
  • Dokumentera (skärmdump, fota, skriv av)
  • Blockera/Anmäl (de flesta sajter har funktioner för att anmäla abuse/kränkningar och även att blocka ett konto från att se och ta kontakt med dig)
  • Radera (stå upp för dig själv, låt inte orden stå kvar)

Christina Stielli

Häromdagen hade jag förmånen att höra Christina Stielli föreläsa om barn och sociala medier i en föreläsning som hon kallar "Ett liv - två världar". Hon pratade om mobbingsproblematiken och mycket annat viktigt och intressant, det försöker jag nu återge i detta blogginlägg. Bland annat sa hon att det bästa sättet att skydda sina barn från mobbing, grooming och andra kränkande handlingar på nätet är att vara där och visa intresse för deras appar, spel och chattsidor. Det sämsta man kan göra är att tycka att det barnen gör där är trams eller oviktigt.

Visst kan det verka helt huvudlöst att skjuta fåglar på grisar eller titta på klipp på youtube där andra skjuter fåglar på grisar. Men det är bara att inse att det är sånt (och mycket annat så klart) som kidsen gör idag. Om man tänker efter är det kanske inte så mycket mer meningslöst än att samla på luktsudd, försöka lösa Rubiks kub, joja med fanta- eller cocacola-jojos eller ringa Heta Linjen (hallå.... hallå? Hallåååå). Och vad som är viktigare - det är så ungar idag umgås och hänger med varandra.

Det sämsta du kan göra är alltså att dissa hela deras värld genom att inte ens bry dig om att förstå den. För den dagen något händer (och det gör det!) så är det inte dig de kommer vända sig till om du inte visat intresse.

För den dagen kommer

Tonåringar är av naturen är känsliga och utsatta. Bara för att de är tonåringar! Kanske du minns själv hur jobbiga tonåren var, med känslostormar, en kropp i förändring och ökande krav?

På grund av allt hormonbombardemang är man konstant supertrött som tonåring. Humöret och det psykiska välbefinnandet går upp och ner. Ena stunden är man stor, duktig och full av självförtroende. I nästa stund är man liten, svag och behöver tröst i knät på mamma eller pappa. Samtidigt lever unga i en kravfylld omvärld där det är viktigt att ha "rätt" grejer och kläder, vara populär och klara skolan bra.

Ganska körigt va? Med det i bakhuvudet kanske det faktiskt inte är hela världen om de har stökigt i rummet eller försover sig och glömmer läxor ibland..

Vi ser våra tonåringar som små vuxna, men de är inte klara än. I själva verket är deras empatiförmåga ganska dålig och de är mer riskbenägna. Så det är klart det kommer hända jobbiga och svåra saker - på nätet och AFK ("IRL" är ute, man säger Away From Keyboard nu 2013 :)

Nu kommer vi vidare till ett stort och svårt ämne - självkänsla.

Självkänsla

Människan är en varelse som behöver få bekräftelse. Vi behöver bli sedda, behöver ha ett sammanhang där vi fungerar och kan interagera med andra människor. Då byggs vår självkänsla och integritet upp. Om vi inte fått närhet och omtanke eller blivit sedda och tagna på allvar när vi var små finns risken att självkänslan är låg. En person med låg självkänsla är ofta krävande, för sig själv och för andra.

Har ni sett Netflix serie "Orange is the new black?" En av de saker som även verklighetens fångar är rädda för är isolering, som används som ett effektivt straff i fängelser. Utelämnade till oss själva gröps självkänslan ur fort och vi bryts ner. Väl nedbrutna är vi enklare att omforma, den med låg självkänsla är mer benägen att anpassa sig och vara till lags. För att få vara med igen. Det är därför isolering är så effektivt.

Det är så mobbing funkar också. Även där spelar självkänsla en avgörande roll för de bakomliggande mekanismerna. Den mobbade fryses ut från gemenskapen, får höra hur dålig hen är och börjar tvivla på sig själv. Självkänslan sjunker i botten. Väl nedbruten gör man nästan vad som helst för att komma med i gemenskapen igen, man kanske till och med tar mer skit för att i alla fall få vara med. Den som blir mobbad kan vara vem som helst, men är ofta en som inte står upp för sig själv vid en kränkning. Som sväljer skiten hellre än säger ifrån. Den som däremot mobbar har låg självkänsla och behöver trycka ner andra för att hävda sig och känna sig bättre.

Och hur hänger det här ihop nu då?

Med tonåringars dåliga empatiförmåga, riskbenägenhet och starka önskan att vara populära är det inte konstigt att en sån sak som "Instagram-målet" sker.

Unga är inte ensamma om att ha Instagram (i januari 2013 fanns över 90 miljoner konton) och Instagram i sig är ingen dålig app eller hatisk mötesplats. Det är tvärtom en simpel bilddelningstjänst som blivit populär på grund av sin enkelhet och de filter man kan använda för att snygga till vilken tråkig bild som helst (om du inte sett youtube-klippet Look at this Instagram - gör det :).

Vad Instagram har gemensamt med alla sociala media är att det finns funktioner för att kommentera, följa, dela och "gilla" vad andra gör. Det är just det som gör dem "sociala".

I tonåringens kravfyllda värld blir sociala medier ytterligare en arena att tävla och synas/bli sedd på. För vad tror ni mäter populäritet bättre än att få många likes eller ha många följare?

Som Christina Stielli berättade på föreläsningen jag var på (och som även uttrycks i denna artikel på Nyheter24) så blir jagandet efter likes och följare ännu viktigare för den som inte är trygg i sig själv (dvs har låg självkänsla). Det är lätt att hamna i en fälla där andras bekräftelse behövs för att känna att man är värd något.

Jakten på likes och bekräftelse i den formen är självklart bedrägligt när det kommer till att bygga självkänsla. En människa behöver bekräftelse och jakten på ny slutar inte förrän man kan bekräfta sig själv och det kan man göra om man har bra självkänsla.

Vill du hjälpa ditt barn att stärka sin självkänsla tänk på dessa saker

  • Visa ditt barn att du tycker om det. Har man en känsla av att vara älskad och respekterad är man ofta trygg med sig själv och bland andra.
  • Lyssna på ditt barn. Det bidrar till att de känner sig sedda och tagna på allvar.
  • Ge ditt barn uppmuntran. Det viktiga är inte att lyckas utan att försöka.
  • Bekräfta ditt barns känslor, lär det sätta ord på hur det känner och ta känslorna på allvar utan att släta över eller försöka fixa.
  • Gör aldrig bort ditt barn. Att känna sig hånad eller till åtlöje är förödande för självkänslan.
  • Ge ditt barn uppgifter och ansvar som det kan klara av. För svåra uppgifter kan få barnet att känna sig misslyckad.
  • Var snäll mot den som inte vet hur man ska göra. Förklara för barn hur man ska göra rätt, skäll inte på och skräm inte barnen till "bra" beteende.
  • Låt varje barn vara den det är. Jämför inte barn med andra. Alla har olika förutsättningar.

Läs mer på barnperspektivet.se

Postat 2013-10-03 21:11 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Läger och kollo är nog mest för vuxna

Mina stora barn (11 och 12 år) är på seglarläger och har det säkert jättekul. Fast egentligen vet jag inte det för hela lägret har mobiltelefonförbud och en policy att bara ringa hem en gång i veckan (om inget allvarligt händer eller barnet verkligen BEHÖVER sin förälder).

Det är en ovan och konstig känsla att inte veta att inte veta vad de gör. Jag är absolut inte orolig eller tror att de har det hemskt. Det är bara en väldigt skum känsla av att inte veta vad de gör och hur de har det, för jag är nyfiken och van vid att alltid veta vad de gör. Det sitter liksom fysiskt i kroppen att de alltid är där på ett eller annat sätt. Flera dagar i rad har jag t.ex. dukat bordet för fem trots att vi bara är tre som ska äta. Jag vet ju att två är borta, men kroppen har det så inpräntat att vi är fem att när autopiloten tar över så blir det dukat för fem.

Så slog det mig - inom en ganska snar framtid kommer de åka iväg på resor utan oss, hellre sova hos flick/pojkvännen och ha flyttat hemifrån och börjat stå på egna ben. Att de är helt borta en vecka nu är bara en föraning om hur det kommer kännas sen när de är stora och lämnat boet.

För barnen är alltid ens barn - oavsett hur stora de är.

taggar
bli gammal  
Postat 2013-07-05 12:13 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Två är alltid fler än en

Idag har ensamstående kvinnor inga möjligheter att få tillgång till assisterad befruktning (dvs bli inseminerade med okänd mans sperma) inom rikets gränser. Tre av de fyra Allianspartierna vill nu ändra på detta och låta även singelkvinnor få hjälp med assisterad befruktning.

I vårt grannland Danmark är detta redan fullt möjligt och svenska singelkvinnor kan åka dit för att bli inseminerade med sperma från en anonym donator. Det finns inga hinder för det lika lite som det finns några hinder för att man som singelkvinna letar upp en spermadonator själv (på en bar ett chattforum eller dylikt) och låter sig befruktas med sperma från en man man inte tänkt ska ha en traditionell fadersroll.

Det finns många som vittnar om att även okonventionella familjebildningar fungerar alldeles utmärkt. Jag tror dem! För mig är det problematiskt av andra anledningar.

Jag tycker det är problematiskt att samhället ska sanktionera detta eftersom det då innebär ett ansvarstagande gentemot barnet att täcka upp för det en pappa skulle kunna göra ifall mamman dör, blir allvarligt sjuk eller av andra anledningar inte klarar av det ensamma föräldraskapet.

Ms, FPs och Cs förslag kommer säkerligen kunna gå igenom i riksdagen eftersom liknande förslag lagts fram av S och V, jag hoppas (precis som Hanne Kjöller) att man då även tänkt på allt som kan gå åt helvete.

taggar
insemination  
Postat 2012-02-29 14:51 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera