Barnsidan - Barnsidan
Meny

Barnsidan

Hemma efter en vilsam helg på landet

Jag längtar jämt ut till landet. Till havet, stormarna och friheten. Och att skrota runt i fula kläder och håret i keps. Och det är nästan alltid fantastiskt. I helgen plockade vi liljekonvaljer, grillade och bakade smulpaj. Barnen har hoppat mellan klipporna, gnagt på egen rabarber och badat (!).

Det är kort sagt himmelriket att åka ut till landet. Dessvärre är det långt ifrån fantastiskt så här på måndagen efter.

Baksmällan kommer i form av tvätthögar så gigantiska och många till antalet att man undrar om det verkligen var värt det.

Som tur är tog jag med mig liljekonvaljerna hem så jag kan återuppleva lite "helg på landet" även här hemma.

Hur tillbringar ni helgerna så här på försommaren?

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2008-05-26 11:30 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Puss på er alla mammor!

Ja, jag vet att Mors Dag bara är ett kommersiellt jippo och att kärleksförklaringar och ömhetsbetygelser passar bra och är välkomna alla årets dagar. MEN det går inte att sticka under stol med att det är ljuvligt att få lite cred just när det faktiskt är mors dag.


Felix kunde inte vänta utan ville att jag skulle öppna present redan idag (vi är bortresta på söndag)

Brukar ni mammor få något speciellt på morsdag? Av barnen och/eller barnens pappa? Hur gör ni när det är Fars Dag?

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2008-05-23 09:48 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

I denna ljuva minnestid

Den här tiden är så bitterljuv. Hela härliga sommaren ligger framför ens fötter och bara väntar på att fyllas med skratt, sand mellan tårna och mjukglass. Men det är också mycket minnen som bubblar upp. Alla avsked, jag har lagt dem alla på minnet.

Dagisfröknarna Solveig och Monika, lågstadiefröken Kerstin från Blekinge, Helga som jag skildes ifrån när jag flyttade efter fjärde klass. Alla klumpar i halsen, alla tårar och alla hejdå. Allt ackompanjerat av Den Blomstertid och doft av syren. Det kommer upp till ytan så här års och mitt vanliga melankoliska jag får extra bränsle.

Nu blandas det där med mina egna barns skolavslutningar som innebär ytterligare ett år närmare en tid som jag fasar. Tiden då man inte längre behövs. Visst kommer jag säkert vara behövd när mina tonåringar krisar, när de behöver flytthjälp, eller har kärleksbekymmer. Men det är (inbillar jag mig) inte på samma nära och fysiska sätt som det är när man har bebisar, småbarn och även yngre skolbarn. Jag har så svårt att se hur jag skulle sitta och fredagsmysa med min emosminkade tonårsdotter eller krama en gänglig spoling till son.

Jag klamrar mig fast vid nu. Självklart vill jag inte vara nån morsa som klänger sig fast och kväver mina barn och sabbar deras nödvändiga frigörelse. Men jag kommer sakna att läsa gonattsaga, knäppa små kängor, lugna trotsbarn, pyssla julpynt och lyssna på exalterat pladder om dagen som varit. Bärandet och tröstandet. Hyssjandet och vyssjandet. Ja, jag kommer säkert till och med sakna allt syskonbråk.

Jag måste bita ihop. Allt har sin tid. Det är livet, det är bara att vänja sig. 

 

 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2008-05-18 22:59 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vårdnadsbidraget - snart i en kommun nära dig

Snart kommer vårdnadsbidrag att bli verklighet i många av Sveriges kommuner.

Vårdnadsbidrag är, enligt mig och många andra, en riktig kvinnofälla eftersom det kommer göra så att än fler kvinnor hamnar än längre från arbetsmarknaden med än sämre möjligheter till en bra lön och en bra karriärutveckling. Eftersom "bidraget" är så löjligt lågt (3000kr/mån) så kommer bara de redan relativt välbeställda att ha råd att vara hemma med vårdnadsbidrag. Tror jag.

Vårdnadsbidraget är den enskilda punkt där jag tycker att regeringen/alliansen gör mest fel. Jag röstar blått, men det är svårt att förstå varför moderater, folkpartister och centrar gick med på detta!

Vårdnadsbidraget (saxat från fokus.se) :
• Vårdnadsbidraget är frivilligt för kommunerna.
• Det får vara högst 3 000 kronor i månaden, obeskattat.
• Kommunerna bestämmer själva nivån och står för finansieringen.
• Barn som är mellan 1 och 3 år är berättigade till vårdnadsbidrag, men kommunen kan göra egna avgränsningar inom åldersintervallet.
• Även två heltidsarbetande föräldrar kan få vårdnadsbidrag för sitt barn.
• Barnet kan gå på dagis och ändå ha rätt till vårdnadsbidrag. Bidraget ska då trappas av i den mån barnet går kortare dag i förskolan. Avtrappningen bestäms av kommunen.
• Vårdnadsbidraget får inte utgå till förälder som är arbetslös, långtidssjukskriven eller motsvarande.

Vad tycker du om vårdnadsbidraget? Har du funderat på att utnyttja det?

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2008-05-13 01:39 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Men upp och stå kvinna!

Onsdagar är jag som fastklistrad vid datorskärmen. Jag kollar på Barnmorskorna i SVT Play. Varje vecka är det något nytt som upprör mig, det engagerar hela mig kropp. Som den där pappan i avsnitt nr 6 som fotade/filmade sin partners UNDERLIV medan hon hade värk. Det var säkert helt ok med hon som låg och födde och tja.. varför inte? Men det berörde mig, jag kunde inte se hans nöjda min utan jag var tvungen att titta bort. Avvärjande slå bort bilden av hans fascinerade uppsyn. Jag skulle ALDRIG låtit min man se och fotografera. Där.

Och igår var det en tvillingfödsel på G. Mamman låg helt (till synes) nerdrogad. Epiduralen hade tagit snett och hon var förlamad i benet. Olyckligtvis hade även livmodern domnat av och kunde inte göra sitt jobb med att trycka ut ungarna. De drog upp värkstimulerande droppet på max och ändå hände inget mer än att mamman blev mer utmattad och fick feber. Själv sitter jag i soffan och hoppar som för att säga "men upp och ståååå kvinna!"

Efter 20 timmar bestämde de att ta bort epiduralen och se då! Då fick hon värkar och smärtan tacklade hon med lustgasen. I efterhand, och med bara tvtittarens perspektiv, undrar man ju varför hon ens hade epidural. Värkarna var ändå inte tillräckligt starka för att krysta ut barnen så en läkare kom och satte sugklocka. För er som inte vet så är en sugklocka ungefär som en diskpropp i diameter och gjord antingen i metall eller plast. I tvillingmammans ställe ville jag bara krypa därifrån och tillslut satt jag uppslugen på soffryggen för att värja mig emot smärtan det måste innebära att få en så stor metallsak inmonterad mellan benen. Ut kom i alla fall båda tvillingarna och var givetvis ljuvliga och söta på alla vis. All anspänning släppte, jag drog en lättnadens suck och jag tror till och med att jag fällde en liten tår - vid min egen förlossning fällde jag inte en enda.  

Vad detta program engagerar mig. Mentalt och kroppsligt. Det är ju bara ett tv-program!

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2008-05-08 14:57 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vi finns på Instagram och Facebook

Följ oss på Instagram Följ oss på Facebook