Barnsidan - Mia Althoff - på barnsidan
Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Adventskalendrar

Några år när jag var liten hade mamma fixat varsin paketkalender till mig och min bror. Varje decembermorgon hoppade man upp och ögonen tindrade lite extra över vad som kunde finnas i det lilla paketet idag. Allt var uppsatt på en tavla med en grön gran i filttyg som mamma gjort från en Panduro-sats. Så här såg den ut ungefär

Bara att sätta ihop den där tavlan måste ha tagit  mycket tid och att sedan förbereda 24 små paket till varje barn.. jag får stressexsem bara att tänka på det.

Så, när jag själv fick barn var ämnet adventskalendrar ett av de där jag tvärsäkert visste hur jag ville göra med. INGA paketkalendrar! Som barn var det givetvis bara kul och fullt med härlig förväntan och än idag är julen en magisk tid för mig. Det gäller bara att göra det lagom så man inte går sönder på kuppen, det finns det ingen magi i.

Så mina barn har haft "vanliga" adventskalendrar med luckor där olika juliga motiv gömmer sig bakom, t.ex såna man hämtar gratis på ICA eller kalendern man får med Bamsetidningen. De brukar möta detta öde ganska tidigt i december - alla luckor öppnade!

Ganska många år har barnen också haft chokladkalendrar och det var succé! Och extremt enkelt att fixa :)

På senare år har det börjat komma adventskalendrar med små leksaker i och de känns som en ganska skön kompromiss mellan de stressande paketkalendrarna och de fantasilösa luckkalendrarna. Kolla in den här fina med Mumin!

Just nu har Lekmer fina rabatter på adventskalendrar!

Häromdagen såg jag det här klippet på hur man kan göra sin egen adventskalender av återvunna toarullar - genialiskt! (klicka på bilden får att starta klippet som ligger på Maxi ICA Örebros facebooksida)

Och genast kände jag nånslags längtan efter att trots allt fixa en kalender med egeninköpta och egeninslagna små paket, men nja jag vet inte. 3 barn som ska få ett litet paket varje dag i 24 dagar blir väääldigt många smågrejer att köpa, slå in och montera in. Här finns i alla fall lite tips på saker att fylla paketkalendern med.

Hur gör ni? Brukar ni ha adventskalendrar? Hur var det när du var barn? Berätta gärna i en kommentar här nedanför.

Svenska Kyrkan har en alternativ julkalender som kan verka tankeväckande.

Postat 2015-11-19 18:23 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Barn och sorg

Varje år förlorar 3000 barn en förälder. Trots att så många barn drabbas varje år, pratas det väldigt lite om barn som har sorg, hur de kan reagera och hur man kan bemöta sorgen hos barn. Över huvudtaget är ämnen som sorg och döden tabu i samhället, vi är så rädda för att säga fel saker eller väcka känslor av sorg och ledsenheten som vi har svårt att hantera. När det handlar om barn som förlorar en förälder, ett syskon eller någon annan nära anhörig så kan det kännas extra känsligt och svårt. Instinkten att skydda barnet från allt ont kan göra att man inte vågar prata om döden, sorgen, saknaden och allt som gör ont.

Men det är viktigt att prata om döden och sorg, de fantasier och tankar barn kan utveckla kring döden ofta kan ofta vara värre än att prata om döden.

Barn sörjer randigt

Barn visar ofta sin sorg fysiskt, de kan plötsligt bli väldigt arga eller väldigt ledsna. De kan känna vanmakt och frustration över det oåterkalleliga med döden och självklart tycka att det är orättvist att just de drabbats.

Man brukar också säga att barn sörjer randigt, mellan de tunga/svarta perioderna kommer ljusare perioder när barnet inte alls tänker eller reflekterar över döden. I början är de svarta ränderna många och breda, med tiden blir de smalare och färre. Helt går de kanske aldrig bort.

Som vuxen kan det kännas svårt att se ett barn som förlorat en förälder eller syskon leka och skratta. Men det är barns sätt att ta en paus från sorgen, för att få välbehövlig vila att läka.

Barns känslor och tankar om döden

Barn är självcentrerade av naturen och kan få för sig att något de gjort eller sagt orsakat allt. De kan tro att bara för att de tänkte något elakt om någon så dog den. Eller om de bara varit snällare så hade mamma levt lite till. Såna tankar kallas "magiska tankar" och kan väcka otroliga skuldkänslor hos barnet som utifrån kan vara jättesvåra att upptäcka eftersom barnet inte har ord för vad de känner eller inte vågar förklara hur de känner.

Att se mamma, pappa, syskon och andra vara ledsna kan få vissa barn att fundera över sin egen existens, kanske hade det varit bättre om jag dog istället? Räcker det inte med mig, älskar de mig mindre än mitt syskon som dog?

Lite äldre barn kan också börja fundera över meningen med livet och fastna i känslan av att det är orättvist och börja fråga sig "varför just jag?" Men varken naturen eller livet har egentligen nån egen mening, de bara är. Det är vi människor som fyller livet med mening, genom upplevelser och relationer med andra människor. De här stunderna när vi fyller livet med mening blir till minnen. Livet kan ta slut, men minnet av en människa dör inte.

Av alla de här skälen är det viktigt att prata med barnen om döden och sorgen.

Hur pratar man om döden?

Det viktigaste är att man tar sig tid att prata och vara öppen för samtal. Även om barnet inte säger så mycket så visa att du är intresserad av att veta hur barnet tänker och känner. Det är bra om man försöker starta samtal med öppna och icke-ledande frågor. En öppen fråga är en fråga som har mer än ett svar och kan bli en bra inledning på ett långt och givande samtal.

Det kan också vara bra att prata om praktiska saker, om händelseförloppet, hur dog personen, vad händer vid en begravning, vad ska göra med den dödes grejer osv. Det avmystifierar döden och kan stoppa de magiska tankarna eftersom man kan återfå kontroll över vad som hände.

Finns det något som man INTE ska säga eller prata om? Ja, man ska inte förminska barnets känslor - vilka de än är. Bekräfta de känslor du ser och uppmuntra barnet att sätta ord på känslorna, det kan man t.ex göra i samtal eller med papper och penna.

Det är inte heller bra att börja prata om sina egna sorger och bekymmer eller försöka jämföra sorg. Det görs ofta i all välmening för att ingjuta hopp om att det kommer ordna sig och kännas bättre sen, men ofta kan den som sörjer känna sig förminskad. Säg inte heller saker som "Det går nog snart över", det kan vara mycket ångestskapande för barnet som kan få för sig att det inte är ok att må dåligt eller sakna den döda väldigt mycket..

Som vuxen är det också bra att du innan samtalet har accepterat att det inte finns något sätt att ta bort sorgen, hur gärna du än vill att barnet ska slippa vara ledsen och må dåligt. Men uppmuntra gärna förmågan att gå vidare och att det en dag kommer kännas annorlunda.

Saker att göra när man är i sorg

För barn (och även vuxna) kan det vara bra att få manifestera sin sorg, sätta ord på svåra saker och synliggöra sina minnen av den döda.

  • Att skriva dagbok eller rita något varje dag. Man kan uttrycka sånt som ingen annan ska läsa eller ta del av.
  • Skriva brev eller rita något till den som dött.
  • Ha en plats med saker från eller om den döde. Man kan ha sakerna framme hela tiden eller periodvis.
  • Göra klippböckerm fotokollage, sätta upp minnessidor på nätet osv för att samla minnen och låta andra se.
  • Se en film eller läsa en bok om andra som har förlorat någon nära och som också sörjer. Det kan minska ensamhetskänslan sörjande barn kan känna.
  • Pausa i sorgen. Få vara sitt "vanliga jag" med kompisar och i lek. Det är ok att vara göra kul saker och till och med skratta fast man sörjer.

Har ditt barns förälder dött?

Om man förlorat sin make/maka så har man själv en stor sorg (oavsett om man levde ihop med den andra förälderna eller inte) och att då samtidigt orka med sina barns sorg kan vara väldigt svårt. I det läget är det viktigt att omge sig med andra vuxna att prata med och få avlastning av.

Det är samtidigt viktigt att veta att det är ok att vara ledsen så barnen ser det. Det kan hjälpa dem att själva visa sin ledsenheten och gråta utan att det känns skämmigt. Men det är klokt att inte agera ut allt för mycket ångest, vanmakt, frustration eller aggressivitet. Det kan skrämma barnen om de känner att du tappar kontrollen.

Lär dig också stå ut med otillräcklighetskänslorna och sänka kraven när livet förändrats. Att sörja är både att sörja personen som gått bort, men också att livet inte blir som man tänkt eller planerat. Ta hjälp av både vänner och proffs för att minska stress och oro över både det praktiska i vardagen och känslomässiga sorgearbetet.

När mår man för dåligt?

Om det gått minst ett halvår och barnet uppvisar ett eller flera av följande symptom kan det vara lämpligt att söka professionell hjälp för att komma vidare.

  • Ledsen eller arg jämt
  • Har mycket svarta tankar och skuldkänslor
  • Isolerar sig allt mer
  • Är alltför duktig eller vill hålla skenet uppe
  • Klängig och rädd
  • Annan psykisk ohälsa som t.ex sömnsvårigheter och tvångstankar

Var kan man hitta hjälp?

Ungdomsmottagning för unga som vill söka hjälp själva.

Vårdcentralen, BVC eller elevhälsovårsteamet i skolan för att komma i kontakt med samtalterapeut, kurator eller psykolog.

Sorgesamtal eller sorgegrupper via kyrkan.

Barn och Ungdomspsykiatrin - BUP

Läs också denna text om barn och sorg

Boktips

Sorgboken av Maria Farm

Det här är en bok för alla barn och ungdomar, från cirka 10 år och upp, som har förlorat någon. Boken tar upp sorgens faser, olika dödssätt och hur det påverkar de efterlevande, hur man hanterar svåra känslor i vardagen samt resonerar kring dödens och sorgens mer existentiella perspektiv.

Maria Farm väjer inte för något utan leder med varsam hand läsaren genom sorgen. Det är en utmärkt bok att ge till någon som har förlorat till exempel en förälder, men det är också en utmärkt bok för vuxna som finns i det sörjande barnets närhet.

Läs mer på adlibris >>

Fler boktips

taggar
..  döden  Maria Farm  prata med barn  sjukdom  sorg  
Postat 2015-11-04 20:20 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera