Min dotter har bestämt sig för att varje kväll göra ett snabbt kollage och mejla till mig. Vi får se hur länge hon orkar :) Här är i alla fall dagens bild.
Som ni kanske vet så håller jag på att starta upp en ny sajt som ska handla om barnkalas. www.kalasdags.se.
Barnkalas finns idag i alla varianter och medan vissa tycker att det blir bäst att ha det hemma i all enkel och mysighet så tycker andra att det är skönt och avslappnat att leja ut arrangemanget av kalaset. Jag tycker det är strålande att alternativen finns och att det är kanon för de som vill leja ut kalaset, har trångt hemma eller helt enkelt inte pallar att rådda och ha en massa kalasiga barn hemma.
Jag har gjort både hemmakalas, sommarkalas i trädgården, kalas på gocartbanor, i bowlinghallar, ordnat klassfest i skolan mm mm och det jag vill dela med mig som tips är detta - utgå från vad födelsedagsbarnet vill göra och lägg sen till lite skojiga moment och försök sätta en personlig touch på kalaset - oavsett var eller hur kalaset är.
Så nu skulle jag vilja höra om dina allra bästa enkla kalastips! Har du gjort en skoj men enkel tårta? Vilka lekar är kul? Fiskdamm eller skattjakt? Vad kan man erbjuda istället för godispåse? Ja, skriva allt som faller dig in som bra kalastips!
Skrivet av: Barnsidan
Vi har haft en tävling på barnsidan där man skulle skicka in en marsvinshistoria, om ett påhittat eller verkligt marsvin.
Agnes berättelse om Herr Honey vann och kommer belönas med filmen G-Force. Här är berättelsen
"Pappa!Pappa!" ropade jag. "Här är ett!" Vi var i
zoobutiken, pappa och jag. Vi skulle kolla på ett husdjur. Jaja, även om
jag var 13 år, jaja. Men i vilket fall som helst hade jag nu hittat en
supergullig krabat, med en stor honungsfärgad päls i tjocka virvlar. Det
var en hane. Han var ett marsvin och jag visste redan vad den skulle
heta. Nu kom pappa gåendes från papegojorna. "Skrik inte så högt, Maja!
Du skrämmer livet ur djuren!" sa han. "Vad har du hittat?"
"Titta
här!" sa jag ivrigt och pekade på det honungsfärgade marsvinet. Pappa
följde mitt finger och blicken landade på marsvinet. "Jaa...Jaaa..." sa
han fundersamt. "Ja, det var ju sött...Vill du ha det?"
"Vad tror
du?" sa jag. "Klart jag vill! Kom nu så paxar vi honom innan nån annan
tar honom!" Och så drog jag iväg med pappa till burarna, fodret och allt
sånt. Vi bad en personal om hjälp, och hon visste vilket som var bra.
Så bara en kort stund senare var vi på väg hem i bilen igen. Bakluckan
var proppfylld av marsvinsgrejor. Jag satt i baksätet med mitt marsvin i
en transportbur och storsmilade. Jag hörde hur han raffsade omkring där
inne. Han stannade upp, nosade lite och kikade ut lite nyfiket genom
lufthålen. Vi fick åka en bra bit, vi bodde ju på landet. Fast vi hade
bara lite höns och en tupp. Och en fin liten ponny som hette Twist.
Just
nu, när resan var slut om 5 minuter började marsvinet bli otåligt inne i
sin transport. Jag lugnade honom lite tills vi äntligen kom hem. Mamma
och Molly stod i dörren och vinkade. Vi körde in på uppfarten och jag
klev ur med mitt nya honungsmarsvin. Jag storsmilade fortfarande. Det
gjorde mamma och Molly med.
"Heej Maja! Hittade ni något? Få se!"
sa mamma glatt. Jag ställde ner transporten på marken och tog upp
honungsfiguren i famnen. Molly sprang fram och satte sig på knä brevid
mig.
"Åhh så sööt!" sa hon och klappade marsvinet. "Vad heter
han?"
"Han heter..." ,jag drog ut på det, "Han heter Herr Honey!"
"Ett
sånt passande namn!" utbrast mamma.
"Ja det var ju fint", sa
pappa.
"Gulligt!" sa Molly. Jag storsmilade för tusende gången
idag. Pappa packade ur grejorna och vi hjälptes åt att sätta upp det.
Även Molly tultade fram på sina 3-åriga ben och hämtade allt från
nappflaskor till marsvinsgodis. Herr Honey verkade tycka om all denna
uppmärksamhet och han var verkligen stor i mat och han älskade att kela.
Men så kom det. Nästa morgon när jag skulle titta till Herr Honey och
ge honom mat var han inte där. Då plötsligt fick jag se ett stort hål i
burnätet. I det daggvåta gräset fanns spår från en räv. Nej. Nej, nej,
nej! NEJ! Aldrig!
"MAMMA! PAPPA! MOLLY! HERR HONEY ÄR...Han är..."
Här bröts rösten ut till storgråt. Jag hade knappt känt honom i ett
dygn och så var han redan tagen av en räv! Jag skrek och svor och grät.
Twist gnäggade lite ifrån stallet av allt odjud. Mamma och pappa kom
utrusandes. Molly kom tultandes lite långsammaren.
"Vad har hänt,
kära barn!" sa mamma oroligt.
"Vad är det? Var är Herr Honey?" sa
pappa minst lika oroligt.
"Maja är du jättelessen?" frågade Molly.
Jag slängde ur mig allt. Pappa bestämmde att vi skulle ut och leta.
"Herr Honey är säkert någonstans. Räven har nog inte tagit honom, räven
följde nog bara marsvinets doft efter att Herr Honey rymt!"
Alla
utom Molly visste att det var meningslöst. Herr Honey var borta. För
alltid.
Ett tröstpris går också ut till Irene Andersson som skickat in två olika bidrag! Filmerna kommer med posten.
Skrivet av: Barnsidan
Det jag uppskattar mest i Aladdinfilmen är all skön musik. Så det är extra kul att den Aladdin som nu släpps kommer i singalongvariant. Kör igång videoklippet så ser du och hör du vad jag menar. Till tävlingen!
Skrivet av: Barnsidan
Det är inte likt mig att inte se en Pixarfilm på bio. Men nu har det hänt. Jag har inte hunnit se filmen UPP på bio och nu kommer den på DVD redan!
Jag och barnen bänkade oss och var mycket förväntansfulla. Och den var så bra. Så varm, tänkvärd, fin och samtidigt rolig och spännande. Värt all väntan. Full recension kommer senare.
Tack Pixar för att ni gjort en så bra film.
Skrivet av: Barnsidan
Jag känner att jag tappat stinget lite. Är inte alls så uppdaterad som jag skulle vilja på den senaste litteraturen om genus, jämställdhet i förskolan och allt det där som jag tycker är både intressant och viktigt.
Men nu har jag fått en ny bok att läsa - "Istället för 2" heter den. Det handlar om att man ska ge sina barn 100 möjligheter istället för två genom att genomskåda och ta kål på de stereotypa könsroller som bara ger barn två möjligheter - att spela rollen Pojke eller rollen Flicka.
Mycket intressant. Mer läsning följer!
Skrivet av: Barnsidan
Birgitta Ohlsson, stridbar folkpartist och ja... kvinna har antagit en utmaning som heter duga - som 
EU-minister! Grymt bra, heja Birgitta!
Att hon gjort det samtidigt som hon är gravid med sitt första barn har fått det att hetta till på debatt och ledarsidor.
Så här skriver Hanne Kjöller (som uppfattar sig som liberal) i DN 3/2-2010:
"Jag undrar hur många mammor som mäktar med att vinka adjö till den lilla och åka direkt från BB till en nattmangling i Bryssel"
och det här:
"Kvinnor, precis som dinosariehonor, fylls av omhändertagandehormoner oavsett hur moderna de är".
För det första tycker jag det är hemskt att som människa alltid - ALLTID - behöva bli degraderad till hormoner. Jag tänker inte låta mina hormoner styra mina beslut! Och därför har jag medvetet aldrig skyllt på PMS (även om jag haft ont i huvet, varit gråtig och trött eller sjuuuukt sugen på choklad) eller tänkt att några hormonstormar skulle svepa mig av banan när jag får barn. Förnuft före känsla. Alltid! Man blir mycket svårare att avfärda om man alltid är rationell, rak och logisk och inte gömmer sig bakom pms eller bimborollen.
Jag tycker för det andra att privata val inte bör bli ett debattämne, oavsett hur offentlig personen är. Låt Birgitta och hennes moderna man göra vilka val de vill för sig själva och sin familj!
Vad du, jag och alla andra har upplevt under vår familjebildning är inget som ska användas för att ifrågasätta eller trycka ner andra kvinnor. Birgitta Ohlsson är en förebild! Peppa och ta rygg på den kvinnan istället för att dra ner henne i samma genusmörker som många av oss hamnar i.
För det tredje tycker jag det är fruktansvärt genant att valet att kombinera barn och karriär ens ifrågasätts i världens mest jämställda land!
Och det vore väl inte så genant om den här frågan ställs varje gång en förälder eller förälder-to-be får ett toppjobb. För visst är det ett anmärkningsvärt val, det sticker jag inte under stol med. Jag hade aldrig kunna ta det beslutet, ens om toppjobbet hägrade.
Men jag har aldrig varit med om att en mans val att kombinera familj och toppjobb ifrågasätts på det här viset. Visst hade det var intressant om Jan Björklunds val hade blivit debattämne på Expressen eller snackis i fikarummen? När han tackade ja till att bli partledare för folkpartiet hade han två små barn.
Det händer inte att pappors jatackande till toppjobb ifrågasätts eller ens nämns. (Prova att googla på "barn toppjobb" så får du sida efter sida med träffar som handlar om kvinnor.) Men gång på gång när en kvinna - helst en stridbar en - utmanar genussystemet så kommer vi få höra samma tongångar vevas likt positivhalarens - om och om igen.
Tröttsamt? Ja, mycket.
(foto: Roland Karlsson)
Skrivet av: Barnsidan
Vet ni hur många målarböcker vi har hemma som det aldrig ritas i? De är jättesnygga på utsidan, med färger, glitter och löften om klistermärken. Förtjusningen försvinner så fort man öppnar och ser bilderna som ska fyllas i med färg.
Men nu har jag hittat en helt underbara målarböcker i en serie som heter Mandalas som passar alla åldrar från 4 år. Det fantastiska är dels att man kan fylla i med vilka färger man vill och det blir helt underbara kreationer. Men det finns en tanke bakom också, nämligen att man ska hitta lugnet och fokuset. På mina barn som normalt alltid är på sju ställen samtidigt och bara orkar koncentrera sig om något är väldigt intressant så har det varit jättespännande att se att enkla mönster har en viss lugnande effekt.
Alla mönster är gjorda i cirklar och det är just vad Mandala betyder på sanskrit - cirkel. Tanken är att man ska börja fylla i noga utifrån och så jobba sig inåt mot cirkelns mitt.
På jullovet satt vi eftermiddag efter eftermiddag och bara ritade, pratade och hade det jättetrevligt och avspänt. Tankarna vandrar fritt när man gör monotona målinriktade saker, det blir som att sitta och meditera lite.
Böckerna finns för olika åldrar, olika svårighetsgrad och med lite olika sorters motiv - från mer geometriska/matematiska till djur, växter, årstider med mera. På unicorn.dk hittar du en hel del mer info (på danska).
Jag vet att böckerna är lite svåra att få tag på, så om du vet var man hittar dem (jag fick mina via mamma som hade köpt dem på skolmässan) får du gärna tipsa mig och andra som kan vara intresserade.
Här kan man prova att fylla i en digital mandala
Skrivet av: Barnsidan
Läs de här fina små berättelserna som är några av de som kommit in i vår G-Forcetävling
Det var en gång ett marsvin som hette Frasse och bodde i ett blått hus, Frasse var ensam fast han hade en husse, men han brydde sej inte om Frasse, men så en dag kom det en liten tjej och hälsade på och såg Frasse, vilket gulligt marsvin tänkte hon, så varje dag gick hon och hälsade på Frasse och Frasse var så glad att äntligen var det någon som tyckte om honom. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Vi var bjudna på tjejfest hos en vännina och hade alla barn med oss, i familjen bor ett marsvin som heter wisky. Så kom barna på att dom skulle gosa med honom, och satt sig i en ring på golvet och alla ville klappa, men sedan vart det Magdas tur och hon blev livrädd och släppte Wisky som genast kila in under bordet och klättrade upp på Karins ben och hon fick panik och reste sig, så bordet välte och alla som satt på motsatt sida fick allt i knät. Tur man satt på rätt sida av bordet. Vi träffas fortfarande men tänker alltid på vart vi placerar Karin. :)
"Pappa!Pappa!" ropade jag. "Här är ett!" Vi var i zoobutiken, pappa och jag. Vi skulle kolla på ett husdjur. Jaja, även om jag var 13 år, jaja. Men i vilket fall som helst hade jag nu hittat en supergullig krabat, med en stor honungsfärgad päls i tjocka virvlar. Det var en hane. Han var ett marsvin och jag visste redan vad den skulle heta. Nu kom pappa gåendes från papegojorna. "Skrik inte så högt, Maja! Du skrämmer livet ur djuren!" sa han. "Vad har du hittat?"
"Titta här!" sa jag ivrigt och pekade på det honungsfärgade marsvinet. Pappa följde mitt finger och blicken landade på marsvinet. "Jaa...Jaaa..." sa han fundersamt. "Ja, det var ju sött...Vill du ha det?"
"Vad tror du?" sa jag. "Klart jag vill! Kom nu så paxar vi honom innan nån annan tar honom!" Och så drog jag iväg med pappa till burarna, fodret och allt sånt. Vi bad en personal om hjälp, och hon visste vilket som var bra. Så bara en kort stund senare var vi på väg hem i bilen igen. Bakluckan var proppfylld av marsvinsgrejor. Jag satt i baksätet med mitt marsvin i en transportbur och storsmilade. Jag hörde hur han raffsade omkring där inne. Han stannade upp, nosade lite och kikade ut lite nyfiket genom lufthålen. Vi fick åka en bra bit, vi bodde ju på landet. Fast vi hade bara lite höns och en tupp. Och en fin liten ponny som hette Twist.
Just nu, när resan var slut om 5 minuter började marsvinet bli otåligt inne i sin transport. Jag lugnade honom lite tills vi äntligen kom hem. Mamma och Molly stod i dörren och vinkade. Vi körde in på uppfarten och jag klev ur med mitt nya honungsmarsvin. Jag storsmilade fortfarande. Det gjorde mamma och Molly med.
"Heej Maja! Hittade ni något? Få se!" sa mamma glatt. Jag ställde ner transporten på marken och tog upp honungsfiguren i famnen. Molly sprang fram och satte sig på knä brevid mig.
"Åhh så sööt!" sa hon och klappade marsvinet. "Vad heter han?"
"Han heter..." ,jag drog ut på det, "Han heter Herr Honey!"
"Ett sånt passande namn!" utbrast mamma.
"Ja det var ju fint", sa pappa.
"Gulligt!" sa Molly. Jag storsmilade för tusende gången idag. Pappa packade ur grejorna och vi hjälptes åt att sätta upp det. Även Molly tultade fram på sina 3-åriga ben och hämtade allt från nappflaskor till marsvinsgodis. Herr Honey verkade tycka om all denna uppmärksamhet och han var verkligen stor i mat och han älskade att kela. Men så kom det. Nästa morgon när jag skulle titta till Herr Honey och ge honom mat var han inte där. Då plötsligt fick jag se ett stort hål i burnätet. I det daggvåta gräset fanns spår från en räv. Nej. Nej, nej, nej! NEJ! Aldrig!
"MAMMA! PAPPA! MOLLY! HERR HONEY ÄR...Han är..." Här bröts rösten ut till storgråt. Jag hade knappt känt honom i ett dygn och så var han redan tagen av en räv! Jag skrek och svor och grät. Twist gnäggade lite ifrån stallet av allt odjud. Mamma och pappa kom utrusandes. Molly kom tultandes lite långsammaren.
"Vad har hänt, kära barn!" sa mamma oroligt.
"Vad är det? Var är Herr Honey?" sa pappa minst lika oroligt.
"Maja är du jättelessen?" frågade Molly. Jag slängde ur mig allt. Pappa bestämmde att vi skulle ut och leta. "Herr Honey är säkert någonstans. Räven har nog inte tagit honom, räven följde nog bara marsvinets doft efter att Herr Honey rymt!"
Alla utom Molly visste att det var meningslöst. Herr Honey var borta. För alltid.
Du kan också skriva en berättelse och vara med i vår tävling.
Skrivet av: Barnsidan
