Jag fattar inte grejen. Vad är det att vara avundsjuk på? Klart att alla vill ha mera pengar, men man måste också tänka på vad det har kostat.
Det är en hel del tur, timing och kontakter iblandat i en framgångssaga som TradeDoubler eller Skype. Nästan inga av de sakerna har man nån större påverkan över.
Den typen av flax kanske man kan vara avundsjuk på, men mest av allt handlar det om hårt arbete och försakelser. Man måste förmodligen jobba jäkligt mycket och försaka sömn, hälsa och socialt umgänge både för att bygga upp företaget men också för att sälja in idén.
Nån flickvän hade klagat när killen offrade hela sommaren för att bygga grunden till det som sen blev TradeDoubler. Det är bara toppen av isberget. 90% av de snubbar jag känner som gjort sig en hacka på den egna idén har sumpat fruar, barn, vänner, förstånd och anseende på vägen. Men ok, det kanske kan vara värt lite försakelser för 11 miljarder?
Men inte är de ju stenrika sen heller. Det är ju inte direkt så att man får 11 miljarder på banken att leva loppan för. Det är inte ens säkert att entreprenören är helägare i bolaget. Ofta är en stor del av köpeskillingen bunden i aktier i det köpande bolaget. Aktier går oftast inte att köpa mat för. Fråga de som äger/ägde Adera eller boo.com-aktier om de är nöjda med de ziljoner andelar av noll de har på sitt e-trade konto. Oftast måste man som utköpt entreprenör jobba kvar 2-3 år i företaget som inte längre är ens baby. Och oftast får man inte sälja aktierna eller optionerna förrän man visat att ens baby är livskraftig och marknaden fortsätter tro på idén.
Men visst, på sista raden har guldgossarna säkert skitmycket pengar och mycket mer frihet. Men frågan är om det var värt det? Har inte Linda Skugge skrivit krönikor om vad som egentligen är värt något i livet? Har inte Linda Skugge frågat sig vad styrelseproffsen, patriarkerna och gubbsen egentligen håller på med?
Barnsidan (
2007-03-14 08:52)
Om nån nu är intresserad så här långt efteråt så kan jag berätta att i det senaste numret av Siftidningen (3/07) så fanns en text som avund/avundssjuka på jobbet. Tyvärr finns ingen länk och jag orkar inte göra ett fullständigt referat, men om du snubblar över denna tidning kan du läsa. Summan av kardemumman var ungefär samma saker som vi skrivit i våra kommentarer - avund är en stark drivkraft som rätt använd (dvs utan missunsamhet) kan vara en stor hjälp för att förändra sig och utvecklas.
Barnsidan (
2007-01-27 22:49)
Jag tror att det är så att mycket vill ha mer, det är svårt att vara nöjd och uppskatta det man har. Avund, i den "positiva" formen, verkar vara en stark motivator, även när man "har allt" finns det alltid nånting mer man "måste" ha. Att inte sträva efter mer eller lägga manken till bemöts ofta som lite suspekt och lättjefyllt.
hsirwall (
2007-01-26 11:53)
Du har rätt Mia, vi har helt enkelt olika definitioner av ordet avundsjuka.
Det här med definitionen av olika ord är ju faktiskt ett riktigt spännande fenomen. Det lärde jag mig om inte annat när jag skrev min c-uppsats! Då fick jag ofta bannor av min handledare för att jag inte var tillräckligt tydlig. Man var tvungen att verkligen förklara vilken innebörd man lade i olika ord och begrepp.
Antagligen sker det dagligen, att man pratar med någon om något och tror att man är helt överens, men i själva verket lägger man olika definition i ett ord och är egentligen hel oense! Eller - tvärtom. Det är värt att tänka på!
hsirwall (
2007-01-26 11:42)
För att ytterligare förtydliga mitt resonemang kan jag ta ett exempel ur mitt liv.
För ca 7 år sedan var jag ganska tjock. Jag vantrivdes med mitt utseende och var ofta avundsjuk på mina smala väninnor. Jag ville också vara smal och snygg. Avundsjukan gjorde dock inte att jag tog tag i problemet. Det var snarare så att jag mådde uselt av avundet. När jag hade träffat någon smal, snygg väninna kände jag mig fetare och fulare än någonsin. Det ledde bara till självömkan och i vissa fall tröståt jag godis för att jag var så nere.
En väninna, som liksom jag vägde några kilo för mycket, gick en dag med i Viktväktarna. Hon lade om sin kosthållning och lyckades gå ner 10-15 kilo. Jag blev imponerad och tänkte att "om hon kan så kan väl jag". Jag kände ingen avundsjuka för jag såg hur hon kämpade för att gå ner och jag blev glad för hennes skull. Med henne som förebild lyckades jag gå ner 20 kg på mindre än ett halvår.
Det beror på hur man definierar ordet avundsjuka, men för mig är det en negativ känsla som får mig att känna mig underlägsen och mindre värd.
Barnsidan (
2007-01-26 11:26)
Helena jag tror att du och jag ser på avund på olika sätt, vi har olika definition. Du lägger kanske in "missunnsamhet" medan jag lägger in "eftersträvansvärt".
hsirwall (
2007-01-26 11:04)
Jag tror inte att avundsjuka är en så stark drivkraft som du, Mia. Jag kan bara gå till mig själv, och jag har inte åstadkommit speciellt mycket i de fall jag har varit avundsjuk på någon. Däremot har jag ofta haft andra personer som FÖREBILDER, men det har inte något med avundsjuka att göra tycker jag.
När jag t.ex. bestämde mig för att utbilda mig var det inget jag gjorde för att jag var avundsjuk på andra med utbildning, jag kände snarare att "kan hon så kan jag". Jag köpte hus, inte för att jag kände avund inför min väninna som bor i hus utan för att jag kände att "så här vill jag också bo".
Avundsjuka leder ingenstans. Förebilder kan däremot leda en hur långt som helst. Att jag har kommit där jag är idag, med utbildning, hus, två underbara barn och en underbar sambo beror inte på avund gentemot någon annan, utan helt och hållet på ambition och bejakande av min egen vilja.
Självklart känner jag också avund ibland, men det får mig bara att må dåligt, det är inte en konstruktiv känsla som driver mig framåt.
A O (
2007-01-25 10:18)
Jag gillar inte avundsjuka rakt av heller - men det är så mycket lättare att bemöta när den kommer ut helt ren istället för att vara så inlindad som den oftast är.
Hela det svenska skattesystemet bygger ju på avundsjuka - om man vrider till det en aning. Om Kajsa skiter i familjen och blir IT-miljardär så är det självklart att hon ska skatta bort en massa pengar som ska få användas av de som skitit i att tjäna pengar och njutit av familjen istället. Det är väl en sorts avundsjuka som gör att vi inte kan unna Kajsa hennes pengar när vi själva inte ger henne vår familj som vi unnat oss istället?
Barnsidan (
2007-01-25 09:26)
jag tror att "den svenska avundsjukan" ofta är missunnsamhet och då blir det såklart fult att vara avundsjuk. Jag tror avund är en av de starkaste drivkrafterna hos människan - faktiskt.
hsirwall (
2007-01-25 08:28)
Jag kan inte hålla med om att det skulle vara "befriande" att någon öppet vågar visa sin avundsjuka, som AO skrev tidigare. Jag tycker hela det svenska samhället är uppbyggt omkring just avundsjuka - tänk bara på den svenska "jantelagen". Det är ju nästan fult att vara framgångsrik i det här landet. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har hört någon säga "jaa, och tänk, nu åker de utomlands för tredje gången i år och själv har vi knappt råd att gå ut och äta någon gång." osv.
Precis som Tova känner jag ingen avundsjuka inför någon som tjänar mycket pengar. De allra flesta som tjänar bra har som sagt försakat mycket på vägen, de flesta har kämpat och slitit hårt. Jag lägger inte energi på att vara avundsjuk på materialistiska ting, jag är lycklig trots att jag (antagligen) på en månad tjänar lika mycket som de här snubbarna tjänar på en dag.
Vi prioriterar alla olika. Hade jag haft mycket pengar hade jag också spenderat dem. Varför är det så fult?
Barnsidan (
2007-01-24 19:36)
Jag tycker inte avundsjuka är så sjukt egentligen. Men man småste ju kunna göra logiska slutsatser om vad som verkligen är avundsvärt. Folk som har vacker hy, karisma eller har talets gåva - såna är jag avundsjuk på. Inte på folk som försakar sig och andra för pengar.
A O (
2007-01-24 11:29)
Jo fast det är ju både och - det finns ju unga människor som tjänat en massa pengar på sina livsintressen. Tänk att tycka något är dunderskoj och sen kan du tjäna ruggmycket pengar på det.
Som tekniker kan jag känna mig lite misslyckad som gjort "fel" val, det jag tyckte var skoj är inte det som man tjänar mest pengar på.
A O (
2007-01-24 10:56)
Jag tror att det mer handlar om någon sorts prestationsångest ifrån Lindas sida, att inte själv ha lyckats och fått en fantastiskt ekonomiskt läge för resten av livet.
Själv kan jag känna så ibland - här är jag, medelålders och med en bra ekonomi, men inga stora buffertar och inte fantastiskt lyckad... Tänk om man haft bättre koll när man var ung:)
Men mitt liv är skoj. Är inte det det viktigaste egentligen?
För mig är Linda Skugge den stora avundsjukans ansikte. Det är lite befriande att någon vågar vara det!
