Barnsidan - Barnsidan
Meny

Barnsidan

Lovande läsning

Ur "Jag heter Rosalie" av Ingrid Carlberg:

-Oj kossan har kommit. Tjena Rosalie! flinade han och gick ned på alla fyra.

De nya grabbarna skrattade högt åt hans konstiga rörelser med kroppen. Rosalie blev alldeles röd i ansiktet. Hon tittade efter mamma och försökte komma ihåg vad det var hon skulle säga. Men mamma stod kvar därute i farstun. Hon pratade med papporna och en av fröknarna. Killarna försvann in i legorummet innan Rosalie hade hinnit säga någonting.

Efter en stund kom de tillbaka igen, Jesper först och de andra efter. Nu svängde han bara fåningt med rumpan när han gick förbi.

-Ser man på, en ko, en Rosalie, sa han

Då hände något. Rosalie hann inte ens tänka på att hon var rädd förrän allt det arga sprutade ut henne.

-Och hur kan du veta det? Har du många kokompisar, kanske? Jag brukar inte leka med kor, men du kanske tycker det är kul! Är du en ko eller? Det ser ju ut så.

Nu var det Jespers tur att bli röd i ansiktet.

Det gör inget att det blir min tur att läsa de flesta av denna veckans kvällar. Att lägga barn och läsa schyssta böcker är Livets Goda. Saker som jag sparar, etiketterar och vårdar ömt. 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-31 21:59 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Har dina barn en "egomormor"?

Linda Skugge anmodade i sin blogg sina läsare att beskriva "ego-mormödrar" som inte har tid eller lust att hjälpa sina barn med deras barn för de är så busy. Så här skriver hon vidare; "Jag fattar inte hur man kan föredra vinklubbar, spa, golfresor framför att gosa med och ta hand om sina egna barnbarn. Jag tycker att livets mening är att hjälpa sina nära och kära."  

Alltså, jag fattar inte varför man ska hålla på och klaga på sin egna mamma? Kan man inte, även om man är uppe i småbarnsåldrar och blöjträsk, unna sina egna föräldrar lite egen space? Ser man inte mönstret när man själv är desperat efter egen space - att ens mamma nu äntligen fått frihet att ta egen plats?

Ni som undrar vad era mammor har för sig istället för att sitta barnvakt, varför frågar ni inte era pappor?

Jag skulle inte vilja att min dotter om 20 år skriver om mig att jag bara satsar på mig själv, går till "frissan" och inte kan passa barnbarnen när jag har annat planerat (spa, vinresor whatever). Livets mening är att hjälpa och ta hand om sina nära och kära, men man måste inse att även "egomormor" ingår i de där nära och kära.

 

Skrivet av: Barnsidan
taggar
Linda Skugge  
Postat 2005-10-27 23:37 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Hur gör vanligt folk när inget är som vanligt?

Jag är en hopplös rutinmänniska. Alltså jag är hopplös på rutiner, det är för trist för mig på något sätt. Men jag vet ju att allt blir så mycket lättare, roligare och egentligen mer kreativt. Men ändå är det så drygt! Jag vill gärna kokettera över att "genier klarar kaos, ordning är för medelmåttor".

Den här hösten började som alla andra "nystarter" med hopp om veckomatsedlar, storhandlingar, schemalagda aktiviteter med barnen, strikt uppdelning mellan jobbtid och barntid, nattningstider and so on. Och det funkade jättebra. Verkligen jättebra - tills det blev dags för vab. Allt ställdes på ända, stortjejen blev ett argt åskmoln, jobbtid blev dygnets alla vakna timmar, morgonrutiner blev barnkanalen i sängen tills det - panik - blev dags att packa sig iväg till vad man nu skulle göra.

Allt detta för tre bokstäver. VAB. Jag fattar inte varför jag är så hopplös - kanske jag inte ens har VAB att skylla på?

Hur gör du för att upprätthålla livsnödvändiga rutiner när saker inte är som de brukar?

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-25 23:28 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Uppvärdera naturupplevelser

Vabbar. Två barn hemma. De klättrar på väggarna, för ingen av dem är speciellt sjuk. Ingen bil. Allt pysselmaterial slut. Leksakerna dötrista och dataspelen sönderspelade. Vad gör man?

Jo man drar ner mössan över öronen och går ut i skogen. Det må vara minusgrader och frost. Men så vackert och oförutsägbart. Kolla en riddarborg! Och en perfekt picknickplats i en solig skogsbacke. Trollskog, mossludna stenar och vattenpölar i hoppa i.

Det är dags att uppvärdera naturen.

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-24 13:12 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Fågelinfluensan

Jo, jag fattar att det är mycket skrämselpropaganda i tidningarna. Jag fattar att just min familj inte är i nån särskild riskzon. Jag inser att det kanske inte finns listor över de samhällsmedborgare som man kan offra i en fågelinfluensaepidemi. Jag hajar att jag inte ska ta ut nåt i förskott - hey livet är ju livsfarligt att leva!

Men ändå, de där döda svanarna gnager i mitt inre. Smitthärdar poppar upp i Rumänien, Grekland, Ryssland och Makedonien - kanske också i Italien? Och så tror de inte smittan kommer hit förrän till våren (då har Roche hunnit poppa lite mer tamiflu), men om den på bara några veckor kommit ändå fram Asien till centraleuropa - varför skulle det ta 4 månader för den att komma hit? Okej, smittan kommer med återvändande flyttfåglar. Kan man inte sprita alla dom vid gränsen?

Nu hittade jag äntligen en artikel som inte innehåller så mycket illavarslande fakta.

"Risken att i Sverige drabbas av fågelinfluensa är i stort sett obefintlig." Ah, obefintlig. Smaka på det ordet. Puh!

"Det finns ingen som helst anledning till panik i Europa" in Zsuzsanna Jakab we trust

Nån pandemi verkar alltså inte stå och knacka på dörren just nu... men vad nu vad är det här?

"Det finns alltid en risk för pandemi. Varje år kan det uppstå en pandemi."  ska nog börja läsa de där spambreven om free medical advice och drug discount i alla fall!

 

 


 

 

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-20 00:36 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Hur farligt är det att dricka vin och amma?

Jag har faktiskt funderat ganska länge över det här med varför det är nollgräns för alkohol som rekommenderas för ammande kvinnor.

Det är ju en klar skillnad mellan att vara gravid och dricka och amma och dricka. Om man dricker får blodet en viss alkoholhalt, och redan vid rätt låga promillehalter känner de flesta av berusningen. Eftersom mamma och barn "delar" blod under graviditeten kommer barnet får samma promillehalt. Och fostret klarar dåligt av att effektivt göra sig av med giftet som alkoholen innebär.

Men när man ammar är det ju bara bröstmjölken som barnet får i sig från sin mamma. Bröstmjölken får samma promillehalt som blodet, och att dricka någonting med promillen av alkohol skapar ingen berusning och även ett barns lever klarar av att bryta ner så små mängder alkohol innan det kommer ut i blodet. Alltså borde bröstmjölk även om den är alkoholhaltig vara tämligen ofarlig.

Idag togs ämnet upp på Kalla Fakta som gjorde en del tester av båda bröstmjölk och några andra drycker. En kvinna fick dricka ett glas rödvin och efter en kvart fylla ett provrör med bröstmjölk. Därefter drack hon ett glas till och fyllde nästa provrör. Proverna, tillsammans med seven up light, fil och jos, togs till nåt labb för analys. Det visade sig att bröstmjölken efter ett glas vin innehåller 0.3 promille alkohol och efter två glas 0.5 promille. läsken innehöll 0.6 promille, medan jos och fil inte innehåller något alls. Alltså - om det är farligt för barnet att mamman dricker ett till två glas rödvin och sen ammar är det minst lika farligt för barnet att dricka läsk. Och som de flesta vet kan man inte dricka sig berusad på läsk eller ens lättöl som innehåller skyhögt mycket mer alkohol!

Jag förespråkar verkligen inte att man ska dricka under amning! Även så lite som ett glas vin ger en berusning och kan säkert medföra att man blir lite fumlig och kanske hanteras med barnet på ett sätt som barnet kan bli lite skrämt av. Men samtidigt ska man nog inte skrämma upp kvinnor i onödan, jag kan tänka mig att nojiga mammor är bra mycket farligare än mammor med 0.3 promille i blodet.

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-17 21:52 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Äntligen fredag

En lång vecka går mot sitt slut och jag längtar redan efter måndag. Min son har nefrit (inflammation i njurarna) och har varit beordrad vila i två veckor nu. Jag har vanligtvis ingenting emot att vabba, klart man vill ta hand om och vyssja, hälla upp blåbärssoppa och badda febriga pannor på sina små telingar. Klart att man kan offra både sig själv, jobbmöten och viktiga ärenden för dem. Men det är en klar fördel om barnet verkligen är sjukt. Han är allt annat än sjuk, ingen feber, inget ont och helt symptomfri.

Det har varit en plåga för oss alla.

Storasyster är som ett argt litet åskmoln och grymt avundsjuk på att brorsan får äta Happy Meals och glo på barnkanalen hela dagarna. Han är å sin sida inte heller så nöjd med tillvaron utan saknar kompisar och att dra på sig galonisar för att kolla på flugsvampar i skogen. Och som ni förstår är det omöjligt att vabba och jobba heltid - även om man har kontoret hemma eller på fickan. Jag är rätt stresstålig, men min hjärna kokar när jag måste tänka samtidigt som en uttråkad treåring klänger på mig och kräver att jag ska bygga tågbana.

Jag klarar inte split vision längre, rutiner är lyx. Därför ser jag fram emot måndag.

Videobandet med Molly Mus knastrar oroväckande - måste gå!

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-14 11:01 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Måste blogga kortare och inte tänka på snoppar mer

Jag har kommit på hemligheten - jag måste blogga kortare och oftare.

Idag har jag återigen tänkt på årets roligaste radioögonblick - det där Elin "Grynet" Ek pratade om snoppsallad. På granntomten bredvid hålls det på och byggs. Huset kom på 3 långtradare förra veckan och nu är byggjobbarna där och spikar. Nån toa inomhus finns inte än - så vad göra när nöden inte kan vänta till lunchen? Jo, man går väl iväg en bit, kikar åt olika håll för att försäkra sig att ingen glor och uträttar det man ska helt enkelt.

Att nån sitter i grannhuset och kanske råkar se när de tror att de kissar utan att nån ser är förstås helt otänkbart. Egentligen bryr jag mig inte, även om jag såklart har funderat på hur jag skulle låta dem veta att jag vet vad de gör. Men det stör mig inte så mycket, men jag undrar ändå lite om de tänker på det själva? Anledningen till att det inte finns nån toa bör ju också betyda att det är rätt svårt att tvätta händerna efteråt.

Händer det inte att de lånar varandras verktyg ibland? "Vem snoppspår är det på den där hammaren?" Hjälper de inte varandra genom räcka fram spikar som mottagaren sedan håller i mungipan? Tänker de på att de inte kunnat tvätta händerna när de sätter sig och förmiddagsfikar?

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-13 00:51 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Lite mycket nu

Jag är så stressad nu, hinner inte blogga. Men det kommer, jag lovar. Ett tips inför helgen - gå och se den underbara filmen 'Loranga, Masarin och Dartanjang' som har premiär på fredag. Jag och ungarna var på pressvisningen och skrattade gott alla 50 minutrarna och log brett hela vägen hem i bilkön.

Kika också på nya Linda Skugge-sajten

P.S I dagarna fyller barnsidans blogg 1 år! Kolla första bloggmånaden

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-11 00:51 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jämställdhet i förskolan

I morse läste jag förnöjsamt en artikel i SvD som handlar om att de allra flesta förskolor runt om i Sverige inte möter 1998 års läroplan och det var väl kanske inte så sensationellt. Det saknas resurser och utbildning.

Artikeln fortsatte sedan att berätta om en förskola i stockholms medvetna innerstad där man satsar på jämställdhet, videofilmar personalen och utbildar pedagogerna att tänka kritiskt. Parallell till Gävleprojektet Tittmyran och Ingmar Gens bok och egna forskning. "Bra att det ämnet kom upp på dagordningen" tänkte jag. Ibland känner jag mig som ett ufo när jag gång på gång måste förklara för mina ljuvliga ungar att det faktiskt inte finns nåt som "tjejfärger" eller "killeksaker". Att vem som helst (med tillräckligt god fysik) kan bli brandman eller gå med barnvagn.

Ikväll satte jag mig och läste de kommentarer som kommit på artikeln, och nu känner jag mig inte bara som ett ufo utan som en riktig flummare som "genustjafsar", har vänsteråsikter och är snudd på pedofil!

Här är ett urval kommentarer, direktlänk till alla kommentarerna;

Min son går i ett dagis i Tyskland, där flickorna med stor glädje bla får lära sig koka, diska och städa, medans pojkarna hamrar och spikar med sina träklossar. Underbart! Så skall det vara och så skall det förbli. 

Det är pedofilvarning på det här "projektet".

och vad tror du småkillarna som nu kläs i rosa och daddas som viljelösa spädbarn kommer att utvecklas till sedan de växt upp? Tro mig, reaktionen kommer att bli våldsam.

Finns det några fristående dagis som inte omfattas av dumheter som dessa?

Jag mår illa av tanken att små värnlösa barn används som försöksråttor för i någon slags könsrollexperiment. Sådant här trodde jag hade upphört efter sovjetunionens fall.

Om inte flickor leker med dockor, och om inte pojkar leker med bilar, som ett exempel, kommer de bli osäkra i sin identitet! Flickor ska vara flickor och pojkar ska vara pojkar. Suddar vi ut linjerna blir de identitetslösa, är det dit vi vill komma?

Jag blir förfasad av hur konservativa och ...ja ärligt talat... dumma SvD's läsare måste vara (om nu de 83 kommentarerna hittills representerar SvD's läsare). Det känns lite som att det sitter en massa människor som är arga på hur samhället har förändrats sedan kvinnor fick rösträtt och i allt högre utsträckning började kräva ett jämställt samhälle och samliv. Förmodligen borde de rikta sin ilska mot sin egen oförmåga att förändras med samhället. Det var inte bättre förr...

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-07 01:14 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Högläsningsböcker

Ett av mina starkaste och varmaste barndomsminnen är från gånger då mamma eller pappa läste högt ur böcker. Böcker med få bilder och mycket text. Det nog mest Astrid Lindgren som lästes och min solklara favorit blev Ronja Rövardotter.

Nu är det mina barn som vill ha högläsning och givetvis stack jag upp på vinden hemma och letade rätt på Karlsson på Taket och Pippi. Men helt plötsligt kändes berättelserna så utslitna och mossiga. Nu finns junibacken runt hörnet, Saltkråkan och Emil vevas runt på svt varje sommar och Ronja Rövardotter på våren. Den nya Pippi finns i otaliga förpackningar; dvd, mjukdockor, pussel och målarböcker. Och Karlsson på Taket - han är ju helt vedervärdig!

Så jag bestämde mig för att skaffa mig lite andra högläsningsböcker. Här är vad vi hittat sofar

Böckerna om Sandvargen av Åsa Lind

Jag heter Rosalie av Ingrid Carlberg

Mitt magiska finger av Roald Dahl

men, nej - Astrid Lindgren är inte på något sätt bannlyst. Vi har t.ex läst:

Lotta på Bråkmakargatan och Madicken och Junibackens Pims
Vilka böcker läser du för dina barn? Hur gamla var dina/ditt barn när du började läsa ur böcker utan bilder för dem/det?

Skrivet av: Barnsidan
Postat 2005-10-05 23:52 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Tankar mitt i kaoset!

Det som nu händer är ingen mardröm, bara en otäck och stickande verklighet. Även om jag skulle vilja svinga mitt imaginära trollspö och därmed backa tiden åter, till det som var och som ännu kunde göras bättre.
Jag har nu kommit så långt att jag ändå kan se vad som faktiskt hade kunnat göras bättre, om tid, engagemang, känslor och respekt ännu hade existerat.

Så ni alla par som ännu kämpar därute, glöm aldrig bort varandra!

Jag menar inte överdådiga födelsedagspresenter eller julklappar, utan håll fast vid det lilla!

Att köpa ett lass kolabönor eller geléhallon i plockgodispåsen, fast du själv sarkastiskt kallar det pensionärsunderhållning.

Att låta din älskade få tid för sig själv, utan att denne bokat in vare sig keramikkurs eller friskispass.

Att anstränga sig med SMS, fast tiden egentligen bara erbjuder ett OK till svar.

Att värdera varandra för det vi gör och den verklighet vi lever i, och förstå att det påverkar vår sinnesro, frid och själ.

Att våga prata om det som händer, även om det egentligen inte finns några direkta svar.

Att verkligen jobba för att belysa och respektera varandras styrkor, olikheter och brister och därmed finna den komplicerade kärlekens grunder.

Jag har en lång väg kvar att gå, med tunga steg och tyngande packning, men är ändå säker på att denna hårda, krokiga och tärande väg ger mig styrka längre fram.

Ta hand om varandra därute, och du, när gav du din kärlek ett geléhallon sist?

Skrivet av: Anneli Karlsson
Postat 2005-10-02 16:10 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera