Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Det finns inga duktiga pappor

Mammor applåderas inte när de hämtar barnen klockan tre och har kommit ihåg julledighetslappen. Mammor som är hemma 18 månader med sina barn får höra att de är egoistiska och "roffar åt sig" medan de pappor som tar föräldraledigt (oavsett ledighetslängd) ryggdunkas och peppas till max. Mammor applåderas inte när de trappar ner på jobbet för att stötta sin make under en sjukskrivning. Mammor får sällan höra att de är "sååå duttiga" när de sätter på sin bebis en ny blöja. De får knappast några höjda ögonbryn på BVC.

Och tur är väl det!

Jag skulle bli skitförbannad om folk inte utgick från att jag kan byta blöja på mitt barn, eller komma ihåg lappar, biljettpengar och leksaksdagar till förskolan. Många män som gör det som förväntas av vilken förälder (ok, läs mamma) som helst får ideligen höra hur duktig, mogen och ansvarstagande han är. Hur står män ut med det?

Visst kan det väl vara skönt att få lite cred efter en stökig natt eller ett rejält trotsutbrott. Men att varje dag bli betraktad som ett unikum när man bara gör det man ser som ett naturligt ansvar? Och jag ska säga att jag blir lika förbannad när jag blir bemött som att jag vore ett ointresserat mähä på bilprovningen ("Jag tar mig friheten att hjälpa dig med inställningen av lamporna. Det kan vara lite knepigt ibland") eller hjälplöst våp när jag ska hämta ut ett paket som väger mer än 1 kilo ("Jag kan hålla paketet medan du hämtar en vagn").

Det finns inga duktiga pappor lika lite som det finns duktiga mammor. Sluta curla och gulla med papporna som vågar ta ansvar.

Postat 2005-11-29 00:31 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Jag vill slå ett slag för McDonald's

Vi Föräldrar, Mama och Föräldrar&Barn kan alla slänga sig i väggen. Den bästa föräldratidningen just nu är gratistidningen du kan få på McDonals. I det senaste numret intervjuas en hjärnforskare tillika konsertpianist (Fredrik Ullén) om flow. Han menar att barn såväl som vuxna behöver lagom stora utmaningar i livet. Då mår vi bäst och kan hitta vårt flow. Flow är som namnet antyder ett slags flyt - allting bara stämmer - och när man har flow är man som lyckligast.

Att erbjuda sig själv och sina barn flowstimulerande aktiviteter är en väg att nå högre livskvalitet och tillfredsställelse. Det här är mycket intressant läsning så gå genast till närmaste McDonalds och hämta ut gratistidningen "Våra Barn".

Postat 2005-11-27 23:30 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Guds gåva till kvinnan

Jag har inte kollat mycket på TV på bra många år. Men det blir LOST, lite bompa, nyheter och nån film så företeelsen tv-reklam är inte ny. Att tycka om reklam gör vi ju alla, vare sig vi gillar den eller inte. Ibland är den både informativ och underhållande (Horst hos ICA är ju underbar t.ex). Ofta är det den simpla metoden nednötning som gäller. "Jaja, jag köper väl ett par batistinikalsonger bara ni slutar med den där jävla dressmanjingeln!"

Men vissa saker tar priset.

Dummast just nu måste bara vara Libresses nya intimservetter. Dessa mina menstruerande väninnor ska vi använda när vi byter tampong eller binda - för man är ju fräsch eller hur? Servetten är indränkt i aloe vera så förmodligen får man glidmedelsbehandling på köpet. 

Jag är säker på att det här är i stort sett samma produkt som Proctor&Gamble försökte mångla på bajjnödiga föräldrar med småbarn i bli blöjfri-stadet för något år sen under namnet Kandoo.

"Feel Fresh. Wear Libresse" 

Postat 2005-11-24 00:33 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vems fel är det att en kvinna blir våldtagen?

Svaret kan verka enkelt. Såklart är det gärningsmannen (-männen) som bär skulden. Ändå är det många som någonstans tycker att lättklädda tjejer, alkoholpåverkade tjejer och tjejer som går hem ensamma får skylla sig själva. Vi i Sverige är inte ensamma om det.

När antalet (i alla fall sett genom medias ögon) utomhusvåldtäkter ökar så får tjejerna tips om vilka vägar som är säkra, hur de kan försvara sig och hur man ska röra sig ute. Jag är rädd att jogga på andra platser än de där jag vet att det är upplyst och någorlunda mycket folk. Vintertid begränsar det mina joggingturer till att springa på cykelvägen bredvid den stora vägen. De flesta män är inte våldtäktsmän, men det drar alltid en isande rädsla genom kroppen när jag går hem från tåget med en man gående bakom. "För vem vet?" 

För att öka chanserna för fler fällande domar inrättar Stockholm en speciell akut för våldtagna kvinnor. Där ska bevis säkras för att få dit fler gärningsmän. Det är bra, det ger tydliga signaler att dessa kvinnor behöver hjälp. Men något är fel.

Borde inte debatten och handlingsplaner handla om vad det är för män som våldtar, istället för att se till att fler tjejer klarar sig undan dessa tickande bomber? Som många vet är det också en ansenlig mängd män som blir offer för mäns våld, men det gör det inte mer ok att kvinnor blir våldtagna. Är det inte dags att ifrågasätta varför dessa män får fortsätta som de gör? Är det inte dags att foka debatten på vilka mekanismer som gör dessa män så våldsamma att vi icke-våldsamma måste begränsa våra liv och vår frihet?

Lästips; Katarina Wennstams 'Flickan och skulden' samt 'En riktig våldtäktsman'

 

 


Hur kan nån vilja vara en brat?

Jag såg ett program på TV3 som handlade om brats. Inte mycket nytt under solen. Men jag visste inte att det är så rätt att framstå som korkad. Det är liksom tufft att säga att "det kostar att ligga på topp" om att spruta och hälla ut champagne för flera tusentals kronor. Det är helrätt att prata om sig själv (stapplande som kungen själv) i en avpersonifierad tredje person (t.ex "man åker ju Camaro", "man beblandar sig inte med de andra"). Det är ok att det tar två timmar varje morgon att tvätta håret och komma i ordning inför dagens bestyr.

Och visst meningen med det här programmet är att man ska bli arg och surt fundera över orättvisorna här i livet, men ärligt talat är det att ligga på topp att hälla ut champagne? Tända cigarren med en tusenlapp? Nej, det är bara dumt slöseri. Då menar jag inte slöseri med pappas pengar, utan med verkliga resurser.

Jag vill slå ett slag för tråkiga ordet "Lagom" - en förvånansvärt stor bit av ganska lite. Efter att ha läst den här artiikeln; http://www.popco.org/press/articles/2001-2-atkisson.html skulle jag vilja kalla ordet lagom för svenskarnas gåva till världsarvet.

Postat 2005-11-20 09:24 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Visitkort ÄR faktiskt bra

När man beställer visitkort kan man aldrig få färre än 500 st. Jag har aldrig (på mina 3 anställningar) aldrig lyckats göra av med mer än 5%. Vilket slöseri! Och ärligt talat är visitkortens tid förbi. Man addar ju varandra på msn eller använder plaxo för att hålla koll på folk. I min bransch har dessutom de flesta bytt jobb flera gånger.

Nu under hösten har jag jobbat tillsammans med en gymnasietjej i ett projekt. Även om både hon och jag är digitala och helst pratar med msn istället för telefon så fick hon mitt visitkort. Jag var rätt nöjd, det var säkert det tredje i år jag delade ut.

Idag fick jag ett meddelande att hon tappat sitt busskort och hon var rätt sur över det. Inte billigt att skaffa nytt busskort som gymnasiestudent. Under middagen ringde det på mobilen, men jag missade som vanligt att svara. Lyssnade av meddelandet som var riktigt kryptiskt; "om du är född 198x-xx-xx så kan du ringa mig på xxx". Dåre!

Men sen ramlade poletten ner!

Någon vänlig själ hade hittat det borttappade busskortet, där bara födelsedatum och mitt visitkort fanns. Imorgon får tjejen tillbaka sitt busskort.

Postat 2005-11-15 22:29 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En trött mamma

Vet inte om det är november som suger all must ur en eller om det är detta konstanta vabbande i kombination med heltidsarbete. Men jag är helt slut, speciellt på morgnarna.

Jag gör så mycket trötta grejer. Imorse t.ex när jag skulle servera risgrynsgröten (yes, på den punkten är det jul året om) så drog jag ut kryddlådan som vanligt. Strödde över lite kanel, lite socker och så mjölk. Ställde fram på bordet och sonen, angripen av infektion i både ögon och öron, tog en tugga.
 - "Det är starkt mamma."
 - "Nej, då, ta lite mjölk och häll på kanelen bara så kommer inte allt på en gång."
Han tog en tugga till.
 - "Det ÄR starkt mamma."
 - "Här, drick lite vatten." 
Jag fortsätter läsa om vargen som synts i stockholmstrakten.
 - "Mamma, du har tagit fel."
Tänker: Okej, har han fått halsfluss nu också eller?
 - "Men vad menar du?"
 - "Det är starkt mamma, du har tagit fel i lådan"

Han hade rätt - jag hade lagt chilipulver på gröten.

(för den som inte vet så ser chilipulver och kanel väldigt lika ut, om man bortser från bokstäverna på etiketten)

Postat 2005-11-15 00:17 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Jag är en sån där mamma

Jag och barnen åkte till leksaksaffären för att sätta sprätt på lite pengar från spargrisen. Vi snurrade runt i affären bra länge. Storasyster visste direkt - en barbie med rosa hår och grönmålade ben. Osedvanligt kort tyllkjol också. Jag gissar att vingarna därbak betyder att hon är en älva. Sonen var inte lika snabb. Till slut blev det i alla fall en stor brandbil med illtjut (varför ser jag aldrig de där knapparna som drar igång illtjuten?).

De fick betala själva med sina pengar och sen skulle vi bara in i affären bredvid. Trodde jag ja...

Lillebroren var borta! Från kassan till utgången på affären kom han bort. Vid en promenad på 3 meter försvann han från jordens yta. Jag posterade storasyster utanför och gick in igen. Ingen son syntes och inga desperata rop efter mamma hördes. Men jag var lugn, hur långt kan han ha hunnit liksom?

Gick ett varv till utanför affären. Kollade alla små människor som fascinerat såg på hur ballongfigurer skapades av en uppgiven man i clowndräkt. Ingen liten lillebror i blå jacka. Han kan nog ha hunnit ganska långt nu. Sprang mot närmaste utgång. Såg syner där han klättrade in under en stillastående buss, sprang ut i gatan efter ett brunt löv, eller blev bjuden på godis av nån ful gubbe.

Gick tillbaka och in i affären igen. Kollade tv-spelet han velat kolla på när vi kom dit. Kollade brandbilarna igen. Han var inte bland småponnysarna heller. Lätt panik, kallsvettig. Shit!

När jag kom ut stod stora systern utanför och log. "De har ropat efter Felix mamma i högtalarna".

Postat 2005-11-14 15:33 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Magont för feminismen tillbaka

Nina Björk menar att vi är på helt fel spår. Hon anade då inte hur rätt hon skulle få.

Kvinnorna är med rollen som yrkesarbetande fri från det som feministen Beauvoir fruktade; beroendet och immanensen. Svenska kvinnor är fria, men Nina menar att vi samtidigt har lite lite ont i magen när vi lämnar våra barn på dagis.

Vi måste inse att barn finns och tar tid. 6 timmars arbetsdag är målet.

Kd's Maria Larsson vill värva Nina till partiet. Feminister (med Petra Ulmanen och Linna Johansson) menar att att dagis är bra och nödvändigt för kvinnornas fortsatta frigörelse. Och behöver inte alls ge magont.  "hallå, Nina Björk! Läs Under det rosa täcket!!!" skriver Rebecka Edgren Aldén.

Maria Söderquist på expressen undrar varför det är så tabu att erkänna att en mammas omsorg är det bästa för barnen. Det bästa för barnen är enligt en färsk undersökning av Penelope Leach "Mamma är helt enkelt bäst för små barn."

Nina Björk svarar att det inte är feminismens mantel hon vill bli av med utan konsumtionshetsen. "Så tack för inbjudan, Maria Larsson, men den feministiska vägen leder trots allt fortfarande inte till kd."

I måndags skrev Malin Niwe i kolumnen "Det politiska är personligt" i DN om att all makt kostar. Både den officiella makt som idag oftast innehas av män (makt över pengar, status och arbete) men också den andra makten som kvinnor oftast fogar över - relationsmakten. Allmakt har ingen och kanske är det de som försöker sig på just det är de som har mest att lära.

Jag undrar om inte Niklas Ekdal har mycket rätt i när han säger att staten är schizofren. Å ena sidan har vi en föräldraförsäkring som medger att folk cementerar sig i könsroller och mallar ingen av oss vill behålla. Å andra sidan har vi ett barnomsorgssystem som lämnar väldigt lite utrymme för egna lösningar eller alternativ. Dagis är bra. Punkt. Det borde vara tvärtom att valfriheten kring barnomsorgen ökas medan föräldraförsäkringen individualiseras. "Staten ska inte bidra till magont vid dagislämning, till kvinnodiskriminering och till att undanhålla fäder från deras barn."

Ja, Nina vi var på fel spår när den feministiska debatten handlade om huruvida män är djur som egentligen bara ledde till hetsjakt på ledande genusforskare.

Nu är vi tillbaka där vi ska. Vi ska prata om frågorna som gör föräldraskap och frigörelse realistiskt.

Respekt Nina.

Postat 2005-11-11 09:27 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Det är Harry Potter feber - igen

Jag har verkligen försökt förstå den här Harry Potter hysterin som väller fram så fort en ny bok eller filmatisering kommer. Jag har läst den första boken och även sett den filmen. Och visst det är spännande, det är kittlande och filmerna är välgjorda och underhållande. Men hur kan man bli besatt såsom så många verkar bli? Även vuxna.
/

Kan nån förklara för mig vad det är som är så fängslande med Harry och hans äventyr? Kan nån förklara för mig varför man t.ex ger sig på ett maraton i högläsning av nyaste boken?
/

Jag är ganska stor konsument av fantasy-böcker, älskar böckerna om Avalon och har läst LOTR ca 15 gånger. Så det handlar liksom inte om det här att det är så overkligt och "barnsligt" - men jag fattar bara inte herr Potters storhet. Men jag vill gärna bli övertygad.

Postat 2005-11-09 23:47 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Jag längtar efter jul

Mörkret blir kompakt nånstans runt fyra-fem. Det är novemberdimma och inga härliga höstfärger kvar.

Det här är Sverige i sin fulaste kostym, men det är härlig förväntan ändå.

Snart är det jul och innan dess en skön adventstid med pepparkaksbak och glögg. Nynnande barn skvallrar om att övandet inför luciatåget på förskolan börjat. Julpysslet är förberett, ligger och väntar på ivriga fingrar. Snart börjar allt det härliga. Vissa av grannarna har dock redan tjyvstartat med adventsljusstakar och ljusslingor.

Jag gillar att dra ut på förväntningen.

Sen är själva julen inte så mycket att stå efter. Det är ju ändå över så fort. Adventstid och annandagen är mina favoritjuldagar.

Postat 2005-11-07 09:14 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Måttet på lycka funnet

Som de flesta av oss gissat är varken pengar, makt eller status garanti för lycka. Det ter sig nästan tvärtom om man ska tro den undersökning Kyrkans Tidning gjort tillsammans med Centrum för samtidsanalys (läs mer på dn.se). T.ex visar det sig att Kinneviks Cristina Stenbeck är den folk anser är den minst tänkbara personen att förknippa med lycka.

Istället för pengar och makt är det nära relationer, tid att umgås och närhet till naturen som är vägen till lycka. Saker vi oftast tar för givna. Så mitt simpla råd att ta med barnen ut i skogen ter sig nu riktigt genialiskt.

Att vara kändis är förmodligen inte heller något som förknippas med lycka. På listan över personer minst förknippade med lycka finns dokusåpastjärnan Olinda Borggren. Och får jag gissa finns även Linda Rosing, Kate Moss och Mikael Persbrandt där.

De personer som uppfattas som lyckligast är istället Dalai Lama och Thomas Di Leva. Även Carolina Klüft och Lasse Åberg finns med i toppen på den listan.

Vad tror du är signifikant för lyckliga personer? Vad gör de? Vilka mål i livet har de?

Postat 2005-11-03 09:56 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Har vi fått nog av katastrofer?

50000 personer dog i jordbävningen i Pakistan. 3 miljoner är hemlösa och vintern knackar på. Det börjar bli bråttom att samla ihop och skicka iväg hjälp.

I samband med tsunamin skänkte jag och många fler så mycket pengar att det efter en stund sas att "eh, sluta skänk pengar nu, vi har liksom nog". Så låter det inte nu. Anledningen är väl enkel - inga västlänningar är drabbade i nån större utsträckning.

Vi har beslutat att de som vinner i fototävlingen (vinnarna utses på fredag) kommer kunna omvandla sitt pris till en gåva i sitt namn till Röda Korsets insamling.

Röda Korset

Postat 2005-11-02 22:43 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Livet är inte rättvist

Här hemma har inget varit sig likt och "det är orättvist!" skriks i frustration så fort något känns motigt. Som förälder vill man nog gärna att det ska vara milimeterrättvisa. Man vill verkligen känna att man behandlar sina barn lika, gör exakt samma saker med dem och ger dem leksaker för samma summa pengar. Man vill att även lill*syskonets "min första bok" ska vara lika full av datum för första tanden, första rullningen, foton på ettårstårtan, inklistrade huvudfotingar som storasyskonets. Rättvisa är en ständig källa till ångest. 

Men livet är inte rättvist. I alla fall inte om man bara ser till stunden. Men i det långa loppet är det nog rättvist. Jag försökte förklara det för mina barn. Jag tog en massa exempel, förklarade att ibland vinner man själv men ibland vinner nån annan. Jag vrängde verkligen ut och in på min pedagogiska förmåga men allt de undrade var om det där loppet var längre än Lidingöloppet jag sprang.

Postat 2005-11-01 12:22 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera