Meny

Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Dags för en ny skollag – nattis är viktigt!

För Sveriges Makalösa Föräldrar är rätten till barnomsorg när man arbetar en viktig fråga. Vi företräder en stor grupp människor i Sverige, som har en ekonomisk standard som skiljer sig avsevärt från andra föräldrar och samhället i stort. Besparingarna på nittiotalet slog hårt mot många, men alla grupper utom en har återhämtat sig. De som skiljer sig från mängden är de ensamstående föräldrarna, och det slås fast gång på gång i bland annat Välfärdsbokslutet. En stor anledning till de stora skillnaderna är ensamstående föräldrars sysselsättning. De är i högre grad arbetslösa, arbetar deltid och en ensamstående kvinna med barn tjänar dessutom bara 54 procent av vad en sammanboende man med barn tjänar. Ska ensamstående föräldrar däremot bli en grupp som ges förutsättningar att arbeta, köpa sin hyresrätt och fostra sina barn i dagens samhälle där konsumtion är ett sätt att skapa tillhörighet, så krävs en ändring av skollagen.

I veckan kom Regeringsrätten med sin dom i ett fall i Strängnäs kommun. Regeringsrättens dom, som blir prejudicerande, slår fast att skollagen tolkas som att kommunerna inte måste erbjuda barnomsorg när föräldrarna arbetar. Nu börjar arbetet med att få en ändring av skollagen.

Vi lever i ett 24-7 samhälle, kraven på ständig tillgänglighet, effektivitet och dygnet runt service ökar. Idag känns det otänkbart att gå tillbaka till hur det var förut, när affärerna stängde klockan 18 på vardagar och inte var öppna på helger.

Vill vi kunna njuta av musik och teater på kvällar och helger behövs det någon som ser efter aktörernas barn. Vill vi kunna få vård på sjukhusets akutmottagning behövs det någon som ser efter vårdpersonalens barn. Människor med småbarn arbetar också inom viktiga samhällsfunktioner, som vi vant oss vid att ha ständigt tillgängliga. Dessa människor är beredda att arbeta på alla möjliga olika tider, under förutsättning att någon ser efter deras barn. Regeringsrättens dom, som utgår ifrån att ”normal” arbetstid är före klockan 18, och att det är då man har rätt till barnomsorg, känns väldigt otidsenlig.

Vi vet att ensamstående föräldrars inkomst tjänar mindre än andra grupper, vi vet att deras ekonomiska standard är lägre, vi vet att ensamstående föräldrars sysselsättning behöver bli bättre. Det behövs inte lagar och domar som försämrar ensamstående föräldrars möjligheter att arbeta. Tvärtom.

Helene Sigfridsson

Sveriges Makalösa Föräldrar

Postat 2007-02-21 15:11 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Vad vore livet utan barn?

Jag har funderat jättemycket på en sak. Och eftersom jag alltid själv haft en helt annan inställning så kan jag förstås aldrig få full förståelse för de som väljer annorlunda. Det jag funderat över är det här med att "skaffa barn".

Jag kan helt enkelt inte förstå folk som väljer att inte försöka få barn.

Jo, jag kan förstå såna uttalanden när man är ung. Då speglar det mer en naivitet eller nån form av uppror mot hela vuxenheten och kanske också det oundvikliga åldrandet. Men när en vuxen (30+) människa säger sig inte vilja ha barn vill jag bara skrika "du kommer ångra dig och snart är det försent!!". Rent krasst har man ju inte så många år på sig.

Men kanske är det jag som är naiv då? För att jag inte kan fatta de som väljer bort livets största gåva - att få ett barn. Men vad skulle annars meningen med livet vara? Upptäcka världen, shoppa, meditera och njuta av friden och lugnet i tvåsamhet?

Biologiskt sett är alla levande organismers enda mening just att föröka sig och se till att arten lever vidare. Det kan ju låta banalt och nästan lite omänskligt - har vi inget högre syfte liksom? Men det är ju just det som jag tycker är det fina i den enkla kråksången. Ett barns tillblivelse och födsel är människans största mysterium och mirakel. DET är ett högre sfte. Biologins magi kan dessutom hända vem som helst av oss.

Men, tänker ni nu. Alla de som inte kan då barn då, trots att de försöker? Har de inte förstått meningen med livet? Jo, det tror jag absolut. Annars skulle de inte hitta all den kraft som krävs för att genomgå alla de prövningar som det kan innebära.

Så det som jag fortfarande är mest brydd över är varför det här med barn är ett val. Hur har ni tänkt när ni valt att vilja ha barn? Var det ens ett val?

Postat 2007-02-12 10:32 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera