Jag undrar när jag kommer komma ikapp. I flera år har jag mentalt alltid legat efter minst en halv årstid. När julen kommer tycker jag det är lagom att höstmysa med soppa och tända ljus. När det är skolavslutning känns det som att man kanske borde ta bort påskpyntet. Osv, hela året om är jag helt efter. Kommer det blli värre med åren eller kommer jag hinna i fatt tiden igen?
Det känns som alldeles nyss var det sportlov och nu blommar magnolian!
Allt det här snacket om mindfulness verkar mycket lockande. Att leva i nuet, ta tillvara och uppskatta det som är och händer nu. Det låter ju vilsamt och skönt - men samtidigt sjukt stressande eftersom jag då alltså först måste komma ikapp för att komma till "nu".
