Mia Althoff - på barnsidan

Gott och blandat. Debatt, tankar, prylar och inblick i mitt liv.

Era barns framtid

Det här året har det under valrörelsen och i samhället i stort pratats mycket om barnens framtid och vilken värld de möter under och efter sin uppväxt.

Sverige håller på att gå sönder

Politiker har pratat om ett Sverige som håller på att gå sönder och oavsett om det stämmer eller inte så ser i alla fall jag att det blir allt större gap mellan de som har och de som inte har. Jag pratar inte om pengar och välstånd utan om utbildning och kunskaper som är viktiga i vår tid. Det som drar i sär och marginaliserar grupper är det förakt för utbildning och kunskap som frodas i många hörn. Jag har bland annat hört det från andra pojkföräldrar som berättar om en attityd bland killar att kunskap är töntigt och bra skolresultat och en iver att lära sig är ocoolt.

Bild inlänkad från bloggen Så här är det

Jag vet inte var den attityden kommer ifrån, men "coolt" är det ju knappast att behöva leva sitt liv marginaliserad och utan möjligheter att påverka sin livssituation. För så blir livet med ofullständiga betyg och taskiga kunskaper. Har vi fått det så bra och bekvämt i Sverige att man känner att man det går att kosta på sig lite "fuck it all"-attityd, skita i allt och det ordnar sig ändå? Vakna! Livet blir grått, innehållslöst och väldigt långtråkigt om man inte själv kan styra det som händer.

Kunskap är makt

I själva verket är ju utbildning och kunskap de bästa verktygen för att skapa sin egen framtid och förstå de större sammanhangen som gör att ens liv känns mer meningsfullt och begripligt. Kort sagt - med huvudet fullt av kunskap får du mer plats för att drömma.

Jag har också hört om elever som slutat drömma om framtiden, som tappat hoppet om att skapa sig ett gott liv. Det är inte lönt att vare sig drömma eller kämpa med plugget. "Lärarna är dumma i huvet", "Jag bryr mig inte" och "Ingen lyssnar på mig" är inte ovanligt, vare sig här hemma eller från andra högstadiebarn.

För mig låter det där som två sidor av samma mynt och sorry alla mammor och pappor därute det är ni som måste styra upp det här och det finns ingen quickfix eller app som löser det här.

Det hände mig också

När jag själv hörde min son skryta inför sina kompisar om hur lite han pluggat inför provet och hört honom skylla sina egna tillkortakommanden på korkade lärare och idioter till busschaufförer etc så brann det till. Jag blev så jäkla förbannad på ongens bortskämda attityd, men såg samtidigt att det delvis är mitt fel. Ingen av mina flickor har ovårdat språk, ful handstil eller störande beteende. Varför skulle min son ha det? Och varför kommer han för sent till skolan, får hem lappar om bråk, slarvar med läxor och glömmer gympapåsar? Det handlar ju såklart om vilka förväntningar som ställts på honom. Varför har vi då ställt så mycket lägre förväntningar på honom? Jag vet inte, men eftersom jag inte vill fostra en loser så tog ett par allvarliga snack med min son och bad om input från hans lärare. Som tur är har han lätt för sig i skolan och har inte halkat efter något. Han är mycket intresserad av matte och NO och duktig på engelska (tack vare alla datorspel). Men läsa skönlitteratur, förstå sig på grammatik, analysera dikter, föra avancerade resonemang om samband är liksom inte hans styrka, just nu i alla fall. Han vill bli klar och gå vidare, fort ska det gå.

"Skriva för hand är som att titta på färg som torkar"

En annan grej är handstilen... känns igen va? OK, de flesta har ju rätt dålig handstil. Och visst.. det mesta skrivs ju med tangentbord idag. Men med nationella prov som ska lämnas in handskrivna insåg både han och jag att något måste göras för att lärarna ska kunna läsa och bedöma hans kunskaper rättvist. I skolan är handstilen bara frustration, så nu sitter han hemma varje kväll och skriver minst en halv sida med text. Han kan skriva vilken text som helst, hitta på eller skriva av från en bok eller tidning. Bara han skriver, handstilen påverkas framförallt av vilken finmotorik man övar upp. Nu formar han bokstäverna rätt hyfsat så nu ska vi jobba vidare på att få upp farten så det inte blir sån uppförsbacke så fort läxor och uppgifter ska lämnas in handskrivna.

Förutom att det man skriver blir läsligt finns det fler fördelar med att öva sin handstil och skriva för hand. Genom att öva finmotoriken med handstil gynnas inlärningen, genom att bokstäverna som formas gör ett avtryck i det motoriska minnet i hjärnans talcentrum. Det är alltså mer effektivt för inlärningen av bokstäver och text att skriva för hand jämfört med att använda tangentbord. En stunds handskrivning kan också vara avstressande och ett sätt att finna lugn.

Vi har också gjort en överenskommelse om några ganska enkla regler, här är ett par:

  • Gör läxorna direkt efter mellanmål och sen är resten av eftermiddagen "ledig". Ofta tar det ju bara en halvtimme och sen är man klar med det.
  • Lägg bort mobilen en timme före läggdags för att kunna somna i tid och sova gott.
  • Människor är dåliga på att multitaska så gör bara en sak i taget. Det blir inte bra när man försöker läsa läxa framför TV'n, läsa mejl medan man pratar med någon eller titta youtubeklipp vid frukosten.

And now to the fun part

Men man kan ju inte bara kämpa och traggla med handstil, måsten och regler. Det måste ju vara kul (även som förälder :)) ibland också. Så nu har jag öppnat en ny värld för alla mina barn att utforska, nämligen kodvärlden!

Redan nu lever vi i en digitaliserad värld som bygger på kod vilken de flesta inte behärskar. Vi omger oss med appar, spel och tjänster som majoriteten inte förstår grunden till. De flesta kan bara styra sina appar och spela sina spel, inte förstå hur de är byggda eller ens vilka byggstenarna är. Ett relativt livet fåtal människor förstår vad kod är och kan använda det för att programmera elektroniska tjänster, avancerade robotar och självkörande bilar. Resten är analfabeter. De som kan koda och förstår kod kommer vara de som sitter på makten, resten.. ja - vem vet?

Och här mina vänner ska jag väva ihop mitt inlägg. Genom att öppna kodvärlden så ger jag kanske mina barn ett försprång in i framtiden men jag ger dem också en värld där de och logiken står för reglerna. Min sjuåring har byggt ett spel i Scratch som räknar hur många gånger man klickat på en gris (som hon klippt ut från Minecraft) och applåderar när man klickat tio gånger. Nu försöker hon få grisen att nöffa på ett speciellt sätt. Min ostyriga son håller på med en app som kan spela upp skojiga ljud, repliker och ljudeffekter. Båda två vill gärna sitta timmavis och koda och bygga.

Jag kan tänka mig att många av de där "coola" killarna som gör allt för att inte följa reglerna och skita i läxorna lätt skulle kunna bli lika uppslukade som mina barn. Mina barn är nämligen som vilka andra ungar som helst.

Speciellt tycker jag att tjejer ska satsa på att lära sig om kod och att koda. Det finns ett otroligt sug efter fler kodande tjejer på arbetsmarknaden. Det är bara att ta för sig av jobb, prestigefyllda uppdrag, spännande arbetsplatser och pengar. Kod och kunskaper om kodspråket kommer behövas överallt och i alla branscher. År 2020 beräknas det saknas ungefär 1.000.000 (en mijon) programmerare i EU, detta samtidigt som det råder massarbetslöshet bland unga.

Där mina damer och herrar har ni era barns framtid - i kod!

Man kan ju tänka att om ett ämne är så viktigt så bör ju skolan lära ut det. Ja, att koda borde ingå i läroplanen. Men nu gör det tyvärr inte det, men glädjande nog finns det massa initiativ och föreningar som vi sprida kunskapen. Tex Kodcentrum och Code.org. (Se fler länktips nedan)

Vidare lästips

Kod är makt och vi är framtidens analfabeter

When women stopped coding

Kom igång-guider

.se:s guide till Scratch

Samling guider till bla Python, Javascript och bygga iphone-appar

Kandu - en app där man bygger spel

taggar
..  barnens framtid  handstil  kod  kodspråk  
Postat 2014-11-05 21:19 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

LasseMaja går igen

Min yngsta är nu 7 år och har börjat första klass. Med två äldre syskon är bokhyllan redan välfylld med böcker när läslusten sätter in. Det är verkligen en av föräldraskapets roligaste saker; att få återuppleva och dela kulturupplevelser. Jag har läst flera böcker och visat flera filmer som jag själv läste och såg som liten och nu får jag alltså läsa om böcker som jag läste för mina äldsta två barn (nu 14 och 12 år). Sandvargen-böckerna hör dit såväl som böckerna om Rosalie, Loranga Masarin och Dartanjang, Ronja Rövardotter och LasseMaja-böckerna.

En annan sak som är kul är att allt fler böcker och bokfigurer filmatiseras och kommer på bio så att man kan dela den upplevelsen också. 

Den 17:e oktober kommer en ny film med detektiverna Lasse och Maja i huvudrollerna!

Lukas Holgersson som Lasse, Amanda Pajus som Maja och Tomas Norström som polismästaren. © 2014 AB Svensk Filmindustri

LasseMajas Detektivbyrå - Skuggor över Valleby

Sensommaren har kommit till Valleby, men allt överskuggas av dåliga nyheter. Den lilla byns polisstation hotas av nedläggning och Lasse och Maja måste tillsammans med polismästaren snabbt komma på ett sätt att rädda den. När anrika Granats auktioner kommer på besök ser våra hjältar sin chans att visa vad Valleby och dess polisväsende går för. Med fem nyinstallerade larm och dygnet runt-bevakning av auktionens dyrgripar ska LasseMajas Detektivbyrå se till att ingenting går fel. Men allt äventyras när den ökände tjuven Konstskuggan visar sig vara på fri fot.

Biopremiär: 17 oktober
Speltid: 1tim. 17min.
Biljetter köpes på sf.se



Postat 2014-10-06 15:35 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Skolresan

I söndags gick Sverige till val. På min väg till valurnan besökte jag två av mina gamla skolor och tänkte på ytterligare två jag gått och formats i. Stora delar av mitt jag och min liberala värdegrund är formad i dessa fyra skolor.

Snösätraskolan, Rågsved 1979-1983

Jag är 6 år, fyller 7 snart. Jag och min mamma, pappa och lillebror bor i Rågsved söder om Stockholm. Ebba Grön kommer härifrån och kommer år senare att få kultstatus. Men det är en rätt sliten förort, ett skitfult centrum och mycket problem med droger och utslagning. Det är dock inget jag ser på min väg förbi parkleken till skolan. Jag har en morfar och mormor med en trädgård full av äpplen som jag tar med mig till hela klassen. Min farfar och farmor köper galonisar med barbapapa på och på helgerna åker vi till landet och fiskar och plockar svamp. I veckorna går min mamma till jobbet som skolsköterska och min pappa pendlar med tunnelbanan till sitt jobb på andra sidan stan. Min lillebror går på dagis och jag går i första klass.

Min fröken heter Kerstin. Vi, klass 1 i Snösätraskolan, är hennes allra första klass sedan hon blev färdig lärare. Vi räknar, skriver bokstäver, står på led, lyssnar på högläsning, har mockasiner, hoppar bondtolvan på rasten och i klassrummet har vi en kuddhörna. Kuddhörnan försvinner dock ganska fort eftersom nån har fått löss.

Klassen på 25 barn är densamma hela lågstadiet med några tillskott och några bortfall. Vi är alla ganska lika, barn till arbetare och lägre tjänstemän. På den här tiden finns det få människor från andra länder som invandrat. På gympan spelar vi fotboll eller brännboll, har redskapsgymnastik och vi springer 60 meter. Jag och Helga tävlar alltid om bästa tiden, hon vinner nästan jämt men jag är bättre på att slå iväg bollen långt i brännboll. Det mest spännande som kan hända på rasten är att fröken Kerstin frågar om man vill följa med till Ica och köpa Läkerol Special, men oftast hoppar vi twist i våra kinadojor. Efter skolan är det fritids, jag blir en hejare på biljard och rundpingis.

Lärdom: trivsel och en bra lärare är det allra viktigaste för ett barns skolgång.

Saltängens skola, Nacka 1983-1985

Efter skolavslutningen i fjärde klass går flyttlasset från söderförorten till Nacka som är en kommun "mellan storstad och skärgård". Vi bor i en villa från Älvsbyhus som farfar hjälpt oss färdigställa efter att den kom i delar på lastbil. Sommarlovet innan femte klass är oändligt långt och jag och granntjejen Sara har en kombinerad bok- och deckarklubb. Vi byter Kittyböcker och tassar orädda in i ödehuset i skogen i jakt på ledtrådar efter vad som hänt.

Sommarlovet är dock inte oändligt och när jag börjar femte klass kommer jag snabbt till insikt om att jag är helt fel. Den coola vindjackan med reklamtryck är inte ok, bok- och bänkpappret som jag och mamma köpt på ikea är inte fint och skrynklar sig på ett sätt som de andras inte gör. Jag klår alla killarna kast med liten boll och det skulle jag aldrig gjort. Dessutom har fröken Kerstin lärt mig den nya sortens skrivstil medan den nya stränga Ingrid benhårt håller fast vid den gammalmodiga.

Jag är helt fel och blir mer och mer utanför. Killarna börjar med öknamn och jag går ofta hem själv. Fröken Ingrid som har ett rykte vida spritt i kommunen om att vara sträng och hård förstärker mobbningen genom att visa hur fel och annorlunda jag är. Jag får kvarsittning för jag inte kan läsa en dikt högt inför klassen eller för att mina skrivstils-r inte är fina. På väg hem från en friluftsdag har min cykel på punka, men hon och hela klassen cyklar helt sonika ifrån mig och ger mig dessutom anmärkning för sen ankomst.

En del av mig gråter fortfarande när jag tänker på det här och hur ensam jag var. Hade det funnits någon möjlighet att byta skola, eller bara vetskapen om att det ens fanns andra skolor att välja på hade det hjälpt mig otroligt. Jag trodde det var mig det var fel på, i många år har jag burit en skam över vem jag är och alltid anpassat mig.

Tack vare att jag mådde bra och var trygg hemma klarade jag mig, jag dukade inte under. Många många böcker blev lästa och jag vet inte hur många timmar jag legat på golvet lyssnades på Depeche Mode och Alphaville med blicken fäst i taket.

Lärdom: föräldrar och barn ska få välja skola som passar barnet bäst.

Skuru skola, Nacka 1985-1988

I sjuan flyttade hela klassen till högstadiet i Skuru Skola. Vi fick en klassföreståndare från flummiga Södermalm som älskade att undervisa matte trots att han inte ens var behörig lärare.

Från att ha varit en underpresterande tyst tönt klev en annan person fram. Det var naturligtvis jag hela tiden, men när lärarmobbningen slutade slutade även mina klasskompisar att frysa ute mig och jag kunde successivt bygga upp mig själv igen.

Min engelska hade blivit riktigt hyfsad efter alla timmars lyssnande på melankoliska syntlåtar och hade alltid alla rätt på glosorna. Kemi och biologi var fascinerande och tack vare att jag läst så mycket var historia och geografi ämnen jag redan behärskade. Jag gick ut nian med högsta betyg i många ämnen och kände att jag kunde erövra välden typ.

Lärdom: läsförståelse, nyfikenhet och allmänbildning slår allt.

Nacka Gymnasium, Nacka 1988-1991

Jag var inte längre tönten, jag var nog rätt ball egentligen. På sommarlovet hade jag och min kompis Åsa själva åkt till USA för att hälsa på min brevkompis Stacey som jag skrivit brev till i många år. Vi hade sett frihetsgudinnan, första batmanfilmen med Michael Keaton som Batman (detta var på den tiden man fick vänta månader på att en film skulle komma till svenska biografer), Vita Huset och fått lära oss att fotboll inte heter "football" utan "soccer".

Tack vare att klasserna inte bestod så kunde man prova nya roller och jag lärde känna många nya kompisar från alla delar i kommunen och även grannkommunen. Tyvärr tog min ambition att vara bäst i skolan slut när den fick konkurrens av äventyr, resor och fester.

Men jag var faktiskt fortfarande riktigt bra i vissa ämnen och hade lätt för ämnen som matte, samhällskunskap och engelska. Tråkigt nog (för mig) var det många andra duktiga i min klass så de högsta betygen "tog slut" trots att jag presterat på högsta nivå. Det tyckte de flesta var orättvist, men alla lärare hade att förhålla sig till normalfördelningskurvan där ett visst antal ettor, tvåor, treor, fyror och femmor skulle delas ut i varje klass.

Jag minns också att vi fritt fick välja ett ämne att skriva specialarbete om. Det jag skrev  handlade om EU och varför eller varför inte Sverige skulle gå med i EU (detta var före vi gick med senare 1994). Att jag valt ämne själv var den största sporren till att göra ett bra arbete och även senare i livet har jag insett att mest utveckling sker när en symbios av nyfikenhet, valfrihet och intresse blandas med lust.

Lärdom: betyg och omdömen måste vara rättvisa och utgå från kunskapskrav och inte utifrån var man är jämfört med andra i klassen.

--------------------------------------------

Hur har din skola format dig och hur du ser på dagens skola?

taggar
..  betyg  skola  skolpolitik  
Postat 2014-09-17 15:08 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Informationsvideo om nya betygen

Känns de nya betygen svåra att förstå sig på? Är ett E att jämföra med en etta? Känns det orättvist att betygen kan sänkas mycket från termin till termin? Vad var det för fel med betygsskalan G-VG-MVG egentligen? Du är inte ensam om alla dessa funderingar.

Här är en himla bra video från Pedagog Värmland om nya betygssystemet.

Du får svar på vad en relativ betygsskala är och hur man kan jämföra våra barns betygssystem med det vi hade (dvs system med betyg 1-5). Du får också svar på hur betyg kopplas till läroplan och hur bedömning av eleven sker. Vad är det till exempel för skillnad på ett "enkelt resonemang" och ett "välutvecklat resonemang"? Du får också svar på hur en elev med betyget A på en termin kan sänkas till betyg D.

Här har jag också skrivit en text om LGr11 och nya betygen

Postat 2014-09-11 09:16 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Du har väl rensat bland barnens böcker?

I min ursprungsfamilj har böcker och läsning alltid haft en speciell status. Det har alltid varit bättre att läsa böcker som förströelse än att spela spel och se på TV. Det är väl bara fint väder som kunde slå bokläsning. Var det fint väder fick man inte sitta inne, utan skulle ut och röra på sig.

När jag var 8 år hade jag läst massor av olika böcker och när jag var 12-13 år och läst alla Femböckerna, Agnes Cecilia, Tordyveln, alla Kittyböckerna, Det blåser på månen och Sagan om Ringen började jag snegla på böckerna i mamma och pappas bokhylla. Där stod bland annat Gudfadern av Mario Puzo, Slakthus 5 av Kurt Vonnegut, PC Jersilds Babels hus och verk av John Irving och John Steinbeck samsades på hyllorna tillsammans med Lace och Törnfåglarna.

Jag tror att jag försökte mig på Gudfadern (men har inga minnen av att jag läste den klart) men fastnade totalt för Törnfåglarna som också gick som TV-serie vid den här tiden. Sen var steget inte så långt till Steinbeck för att sen hoppa vidare till Fogelström och Auel. Efter det hade jag en längre period när jag läste allt om vampyrer (Ann Rice!) och plöjde David Eddings och Terry Brooks fantasy och även Marion Zimmer Bradleys sagor.

Sen blev jag vuxen och fick barn och eftersom böcker alltid haft sån speciell status hemma så finns allt sparat på vinden hos mormor och morfar (mina föräldar alltså). Vi tog hem slitna pekböcker, Totte och Malin, några Alfons-böcker, Elsa Beskows sagor och Lennart Hellsings ABC bland annat.

Själv började jag komplettera deckarboksläsningen med Virginia Wolf, Jane Austen, Sylvia Plath, Simone de Bevoir, Nina Björk, Linda Skugge, Katarina Wennstam, Maria Sveland och andra feministikoner. Hann dock aldrig till Brögger, Jong eller Tikkanen.

Efter ett feministiskt uppvaknande ser man på sin barndoms böcker med lite andra glasögon. Är det t.ex. ok att läsa om Pippi som negerprinsessa? Ska man förbjuda Askungen, Snövit och Törnrosa för de är såna ytliga våp som passivt väntar på Prince Charming? Kan man läsa kapitlet "Lotta är en n***rslav" i Barnen på Bråkmakargatan?

Och hur är det med Margret Reys bok Pricken? Är den ok?

Jag har nog kommit fram till att det är viktigare att diskutera och prata med barnen om böckerna och på så vis föra över sin version av rätt och fel, än att censurera eller kräva "politiskt korrekta" barnböcker av förlagen. Tintin i Kongo är enda undantaget hittills och jag väljer att se det som att sonens samling av Tintin är komplett eftersom just den delen saknas (den här texten i UNT.se sammanfattar det bra).

När jag läser Pricken så brukar jag pedagogiskt lyfta frågan varför morfar känner sån oro inför det som är annorlunda och försöker empatisera med Pricken. Boken om Pricken slutar ju med att alla vita och bruna kaniner äter och är tillsammans, dvs bokens slutliga budskap är inte att annorlunda är fel.

Böcker med sedelärande sensmoral är kanske för magstarkt för dagens föräldrar? Se t.ex bara på Joakim Lamottes blogginlägg "Min dotter drabbas av sexismen i Alfons Åberg" som inte vill att hans treåriga dotter ska behöva höra att tjejer är "tramsiga och fega". Nej, det är klart att han inte vill. Grejen är ju bara den att berättelsen om Alfons och Milla inte slutar där, utan den fortsätter och Alfons kommer fram till att han vill fortsätta leka med Milla. Ingen bygger trädkojor och är som Milla.

"Det här är inte en tjej, det här är Milla. Det är min bästa kompis."

Alfons väljer att gå emot normen och se människan Milla, inte tjejen Milla. Mobbarna får fel och förlusten är deras. Fint tycker jag. Och massvis med bränsle till diskussion (läs också Martina Montelius) tillsammans med barnen.

Även de äldre barnens bokläsande försöker jag sätta mig in i. Jag må vara trött på fantasy, men jag försöker hålla samma bokslukartempo som min fjortis och har läst Hungerspelen, Divergent, Twilight-serien. På många sätt är ju Bella i Twilight inte så himla oproblematisk som rollfigur, om man tänker som en feminist alltså. Inte så stor skillnad på Bella och Törnrosa faktiskt. Det är ganska häftigt att kunna diskutera det med sina tonåringar.

Just nu läser jag John Green och Jenny Downham och klappar händerna i förtjusing åt att den äldsta lånar hem The great Gatsby och Pride and Prejudice. Snart följer nog Sylvia Plath och Virginia Wolf.

Känns som cirkeln snart är sluten.

Postat 2014-07-02 13:20 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Att vara mamma är inte världens viktigaste jobb

På söndag är det mors dag. Det är en dag då förväntningar om frukost på sängen, blombud och praliner i present skruvas upp. En hel del blir också besvikna och känner sig snuvade på den uppskattning de (rättmätigen tycker sig) förtjänat. Personligen tycker jag att alla dagar är mors dag och fars dag, alla människor förtjänar uppskattning varje dag. Men låt vara att det är en speciell dag och det är trevligt att bli uppvaktad och se barnens ansträngningar att göra nåt för en person de tycker om.

Men finns det något konstigt över hur moderskapet hyllas och glorifieras i samband med mors dag. Det sägs bland annat att att vara mamma är världens tuffaste och mest krävande jobb. Kolla på den här videon som gått varm de senaste månaderna.

Men det stämmer inte att det skulle vara så krävande och tufft att vara mamma, det är bara att kolla på några avsnitt av "Skitiga jobb" så ser ni att vaknätter, tonårsfyllor, blöjbyten, treårstrots och även kaskadkräkningar är rena västanfläkten jämfört med att städa avloppsrör, jobba på en oljerigg, driva en grisfarm, inseminera boskap eller vara den städar upp efter en naturkatastrof eller någon som hoppat framför tåget... eller vara killen som ha nöjet att lätta på trycket i den här jästa valen. Nä, så jäkla tuff behöver man inte vara för att vara mamma.

Inte heller kan man påstå att det är så viktigt när det finns jobb som räddar liv, forskar fram botemedel, lindrar lidande och hjälper nya generationer till bättre levnadsvillkor. Att vara Hans Rosling, Malala Yousafzai, Nathan Wolfe, Angelina Jolie, Cristina Fernandez de Kirchner, Aung San Suu Kyi, Takeshi Kanno, Oprah Winfrey, Fathi Terbil eller Barack Obama är mycket viktigare för världen än att mina barn har mig som mamma. Faktiskt.

Men min starkaste invänding mot moderskapet som ett "krävande och viktigt jobb" är just att det inte är ett jobb. Man kan t.ex inte byta arbetsgivare eller ta semester från "jobbet". Lika lite som man kan löneförhandla eller ha utvecklingssamtal med chefen. Att vara mamma är en relation, inte ett jobb! Det är klart att mamma-barn-relationen är viktig, alla relationer är viktiga för barnet! Så att vara pappa, mormor, granne, lärare, farbror, kusin, tränare till ditt barn kan vara minst lika viktigt! En relation är ju vad man gör den till.

Allt detta vore ju nog för att skrota ett så dumt budskap, men ni ska få ett argument till. Att hylla, visa uppskattning, glorifiera och hjälteförklara en kvinna enbart genom att lyfta fram det faktum att hon har barn är... inte alls en hyllning till den kvinnan! En kvinnas värde sitter ju inte i huruvida hon har barn eller inte, utan i kvinnans egna person, kompetens, erfarenheter och personlighet.

En verklig hyllning till alla kvinnor och mammor därute vore att aktivt jobba för ett mer jämställt samhälle. Ett samhälle utan lönediskriminering, ett samhälle där kvinnor får bestämma över sina kroppar och sexualitet, där vi slipper sexistisk reklam och vågar gå ut utan att vara rädda för hot och våld.

I år råkar mors dag även sammanfalla med dagen då vi röstberättigade i Sverige kan rösta i EU-valet. Runt om i Europa mobiliserar sig rasister och icke-feminister för att ta platser i parlamentet. Från katoliskt och konservativt håll kommer krav på inskränkt eller avskaffad aborträtt. I många länder har HBTQ-personer svårt att leva öppet med sin sexualitet och för lite görs för att stoppa prostitution och trafficking som drabbar kvinnor och barn.

Gå och rösta!

taggar
..  
Postat 2014-05-23 17:35 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vanliga misstag föräldrar gör

När barnen var små låg allt mitt fokus på att ta hand om dem praktiskt. Bära dem, trösta dem, krama dem, natta dem, byta blöjor, laga mat, snyta dem, vagga dem, tvätta dem och städa upp efter dem osv. Jag sov när jag kunde och bad till högre makter att slippa väckas av kasadkräks eller nattskräck. Varje middag var hetsätning med en bebis vid bröstet och en tvååring ståendes i barnstolen. Ibland fick jag för mig att snabbduscha medan storasyster var upptagen med pussel och lillebror sov nån av sina mikrosömnar, vilket förövrigt ofta slutade med att storasyster "råkat" väcka lillebror genom att stoppa pusselbit i örat/ögat på honom och duschen fick vänta. Och mellan varven krascha i soffan för att "ha vuxentid" när barnen äntligen knoppat in.

Ja, ni hajar. Fokuset var kort, en dag i taget. Det gällde att klara sig från en dag till en annan, dagarna försvann in i varandra. Jag älskade barnen gränslöst och gjorde allt för dem, men nån egentligen tanke om fostran eller långsiktig plan för mitt föräldraskap hade jag inte. Jag satte på plåster när det blödde, köpte glass när de var trötta efter dagis, läste böcker om bollar, prinsessor och traktorer, lekte lekar med dinosaurier, flygplan och nallar, provsmakade på sandkakor och plockade upp alla duplobitarna när leken och energin var slut.

I takt med att mina barn (nu 13, 12 och 6 år) blivit mer självständiga och mindre beroende av oss vuxna har jag funderat på vad man som förälder ska ge sina barn för att de ska klara sig långsiktigt och trivas med sig själva och livet.

Ju större barnen blir desto mindre är ens möjligheter att göra dem lyckliga och trygga. Och ändå försöker vi, vi älskar dem ju så och vill att inget ont ska hända dem. De vill inte bli tröstade med glass, men de vill ha pengar till konserter, fester och kläder. De vill inte längre att man leker med dem, men vill ha skjuts och bli hämtade i ur och skur dygnet runt.

Kanske för att vi inte provsmakade nog med sandkakor och de där åren gick så rasande fort så står vi nu här snopna och liksom tomma på att vara praktiskt behövda. Vi ger dem allt och förbereder dem på allt - allt utom att livet faktiskt kan vara fördjävligt ibland (kanske för att vi själva förnekar det faktumet?).

Ingen går inte igenom ett liv utan att behöva kämpa i motgång, få sitt hjärta krossat, förlora hoppet, se vänner försvinna i sjukdomar eller känna ångest och oro. Ändå övar våra barn inte på de sakerna om vi konstant ser till att skydda dem från svårigheter och besvikelser. I själva verket hämmas deras utveckling i att klara av livet och sig själva om vi täcker upp för livets dalar. 

Det låter ju enkelt kanske, att förbereda sitt barn på livet - vägen. Och inte tvärtom. Men det är ju det föräldraskap handlar om - förutom allt det praktiska råddandet. Här är några av de misstag jag och föräldrar idag gör eller bör bli medvetna om och försöka undvika.

Avgudar sina barn

Älska dem, hjälp dem, prata med dem och lär känna dem. Men låt dem inte styra hela tillvaron och bli ditt universums centrum. Det ger barnet en konstig syn på sig själva och världen och kan göra barnen ängsliga och osäkra när hela världen dansar för deras pipa och allt det gör beskrivs med superlativ trots att barnet kanske inte ens ansträngde sig. Hur ska man klara en dag i verkligheten när man hemma alltid fått höra hur himla bra, unik och fantastisk man är oavsett vad man gjort?

Jämför och tävlar i föräldraskap

Föräldaskap är ingen tävling, men vi föräldrar jämför oss gärna och våra barn med andra för att få ett mått på hur "bra" föräldrar vi är eller hur välartade barnen är. Förmodligen gör vi detta för att vi är rädda för att eventuellt vara "sämre" än nån annan. Att ha välartade barn som lyckas i skolan är en viktig statusmarkör.

Man kan jämföra sina barn och sitt föräldraskap med andra, om syftet är att utvecklas, lära sig och få nya idéer. Men om man i jakten börjar nedvärdera andras föräldraskap eller snacka skit om andras barn för att framstå som bättre själv är man ett dåligt föredöme. Det visar barnen att det är ok att "gå över lik" för att vinna och komma först.

Barn behöver lära sig att jobba hårt för sina drömmar och inte att vinna är det viktigaste. Det kan få dem att börja ta genvägar eller ta till fula knep för att vinna och få fördelar.

Missar barndomens under
Vi vill våra barns bästa och vill gärna peppa och pusha dem framåt till nästa steg. Hur många gånger har man inte tänkt framåt för att orka med vardagsslitet som småbarn innebär? Fantiserat över hur skönt det blir när de sover hela nätter, när de är stora nog att vara hos barnvakt, när de klarar sig utan blöja och när fönstren inte är kletiga av handavtryck!

Den här superfina dikten har ett av mina barn i sin pärm från dagis.

Den påminner mig om hur underbara, gulliga och speciella barnen är när de är små. Snuttefiltar, sparkdräkter, övertrötta skrattanfall, konversationer med nallar, hålla handen hem från dagis och morgonfrisyrer.

Allt det där gör mig så sentimental, men glad och tacksam. Jag var där, jag såg allt och missade inget.

Barndomen ska fyllas av lek och upptäckter och vara fri från stress och press. Om vi rusar för fort och inte låter dem ha kul och växa i sin egen takt hinner de inte upptäcka sina intressen och vilka de är. Jag tror att många med mig tycker barndomsåren gick för fort (kanske för att man bara såg framåt till nästa framsteg eller fas) och får lite ångest och dåligt samvete för man vet att den magiska tiden aldrig går i repris.

Tror att deras barn är perfekta

Ditt barn är inte perfekt utan kommer göra bort sig, få svårt med något och helt enkelt inte hålla måttet alla gånger. Ju mer öppen du som förälder är för detta, desto lättare är det att se problemet OCH lösningen. Och ju tidigare man bryter mönster och tar tag i sitt barns problem, desto lättare är det att få barnet i rätt riktning igen.

Vill vara barnets bästa kompis

Du kommer göra ditt barn besviket, du kommer göra honom fly förbannad och gå mot hennes vilja flera gånger. Det ingår att ta fajter i föräldrajobbet eftersom det är du som leder barnets utveckling att bli en självständig individ. Om du strävar efter att få ditt barns gillande i allt underminerar du din ledarroll och kommer få svårare att få barnet dit du vill.

Vill att barnen ska uppfylla drömmar

Nästan alla föräldrar ser sina barn som miniversioner av sig själva, bara smartare och med bättre förutsättningar. Och nästan alla föräldrar tror att deras egna erfarenheter och intressen även ska uppskattas och delas av barnen. Men barnen vi får är ju sina egna individer, med egna syften, drömmar, ambitioner och sinnelag.

Ditt barn kan inte uppfylla drömmar som du fått krossade. När gränserna mellan vad barnet vill och vad du vill suddas ut är det lätt att deras lycka blandas ihop med vår lycka. Barn ska göra saker de vill och brinner för och inte göra saker för du vill det eller brinner för det.

Så istället för att tvinga våra val och drömmar på dem ska vi hjälpa dem att hitta sitt syfte, hjälpa dem i deras ambitioner och förstå dem för att kunna påverka deras väg fram i livet.

Tror att barn gör som man säger (moahahaha)

Föregå med gott exempel. Barnen kommer aldrig göra som du säger om du inte också själv gör som du säger. Monkey see, monkey do. Så enkelt är det.

Dömer andra föräldrar och barn

Visa förståelse och empati istället för att fördöma andras val och liv. Du kanske tycker andra gör konstiga eller till och med felaktiga val, har problem eller beter sig underligt. Inse att du inte vet något om deras situation och därför inte kan sätta dig på höga hästar och fördöma. Är du orolig - ta kontakt och erbjud din hjälp!

Framgång är inte "tur"

Ju yngre barnet är desto sämre är de på att förstå begreppet tid. De vill ha godis nu, att vänta till lördag är oöverstigligt svårt. De förstår heller inte samband och konsekvenser. De vill titta på TV, att först behöva städa rummet går inte att förstå utan ses bara som ett straff. Men barn behöver lära sig att planera och tänka långsiktigt och förstå att framtiden går att styra om man gör aktiva val och handlar därefter. Att nå framgång kräver ibland (oftast!) hårt arbete, uthållighet och tålamod. De som är allra bäst på något har lagt ner minst 10.000 timmar på att nöta, öva, träna och jobba stenhårt. Det är alltså inte "tur" som gör en Zlatan, en Charlotte Kalla eller en Markus Persson (Minecraft).

För mig betyder uttrycket "Man är sin egen lyckas smed" att jag oavsett situation alltid kan agera istället för att passivt se på när saker händer åt mig.

Skyddar barnen från besvikelse och kriser

Om barnen ska få karaktär, självförtroende, motståndskraft och en stabil plattform måste vi utsätta dem för svårigheter och olika typer av problem och situationer. Vi ska inte vara där och sopa banan för dem, de har inbyggd kraft att bygga upp den styrkan själva. Om vi låter dem försöka. När de mött höga hinder, problem och svåra situationer och klarat av dem så bygger de självförtroende, självkänsla och tillit till sig själva.

Men även om de försöker och gör sitt allra bästa så kommer de misslyckas ibland. De kommer göra bort sig, sumpa chanser, missa tåget, ta fel beslut och göra dumheter. Och vi ska låta dem göra det, utan att lägga oss i eller försöka mildra fallet. Det kommer vara för deras eget bästa, i alla fall i långa loppet.

Läs också: Lori Gottlieb (mamma och psykolog) skriver om hur vår besatthet av barnens lycka kanske gör dem till olyckliga vuxna.

taggar
..  föräldraskap  
Postat 2014-03-22 23:34 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Varför man inte vill vara ett sexobjekt

Här är veckans viktigaste videoklipp.

Caroline Heldman berättar om vad sexuell objektifiering är och varför vi får lära oss att sträva efter att bli perfekta (objekt) i andras ögon när det tvärtom kan skada vår självkänsla, sexualitet och mentala hälsa.

taggar
sexobjekt  TEDTalks  
Postat 2014-03-04 19:51 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Pili Pop lär ditt barn engelska

Jag och min sexåring har fått testa Pili Pop som är en app för iPhone och iPad. Pili Pop är tänkt för barn mellan 6 och 8 år som vill lära sig engelska. I appen kan barnet lära sig upp till 350 ord i 4 olika världar och 24 minispel.

Här har vi blivit assistenter till kocken som behöver hjälp att hämta rätt ingredienser från hyllorna. Om man inte kan på en gång kan man få en ledtråd för att komma vidare i spelet. Roligt och lärorikt!

Och här ska vi säga vilken färg det är på bilarna som åker förbi. Här är en som är "pink" :)

Hela tiden kan man via sin "Pili book" följa sin utveckling och även få tips på små förbättringar.

Appen använder enhetens mikrofon för att kunna lyssna när barnet säger de engelska orden. I den här delen av appen kan man dessutom finputsa sitt uttal så det blir perfekt.

Pili Pop innehåller fyra olika världar att utforska. Den första världen "India" är lättast och svårast är fjärde världen "Japan".

Både jag och min sexåriga dotter tycker detta är en jättebra och rolig app. Det är fina bilder och färger och det är ett lugnt och trevligt tempo. Ingen stress och även om det ibland är klurigt och svåra ord så känns det aldrig frustrerande svårt. Det är bara att ta en liten paus och fortsätta lite senare, eller ta ett av de andra roliga minispelen.

Pili Pop har vunnit utmärkelsen Parents Choice Award 2013 och den känns genomarbetad och både pedagogisk och kul. Den innehåller ingen reklam för andra appar och det går inte att köpa till saker i appen. Knappar och symboler är tydliga och intuitiva.

Helt klart högsta betyg till Pili Pop!

Appen är utvecklad för både iPhone och iPad, den kräver IOS 6 eller senare och att din enhet har mikrofon.

Priset är 49 kr.

Köp och ladda ner på iTunes.

Läs mer på pilipop.com

taggar
apptest  ipad  iphone  Pili Pop  
Postat 2014-02-13 23:13 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Av fyllon och barn får man höra sanningen

Ja, det är faktiskt sant. Från barn och väldigt onyktra personer kan man få höra saker som andra drar sig för att säga eller som helt enkelt inte blir sagda.

Häromdagen råkade jag på ett rasande och brutalärligt inlägg med råd till föräldrar från ett barn (eller nja.. en 18 åring... men mentalt fortfarande med barnperspektivet kvar).

Så jag tänkte jag skulle återberätta - för tipsen var galet briljanta

1. När du blir förälder är du inte längre jordens medelpunkt. Ditt barn är det. Även sedan de blir myndiga är det du som är vuxen och ditt barn är inte din jämlike lika lite som nån du kan ignorera. Finns där för ditt barn. Vill barnet prata, släpp allt du har och lyssna.

2. Om ditt barn mår dåligt eller har psykiska problem så betyder inte det att du förstår hur det känns. Inte ens om ni lider av samma sak. Säg inte att det är värre för dig som måste se sitt barn må dåligt, det ÄR inte värre än att faktiskt må dåligt och behöva hantera det själv.

3. Många problem kan enkelt lösas genom TYDLIG KOMMUNIKATION och att du är håller tyst och istället ser till att ditt barn känner sig trygg och bekräftad nog att våga berätta allt.

4. Ha tålamod och var vänlig. Ditt barn kommer möta dig som du behandlar hen. Om du bråkar ignorerar och beter dig som en skit mot ditt barn kan du räkna med att ditt barn antingen blir sårat och går sin väg eller blir sårat och för ett jävla liv om det. Innan du reagerar och tycker ditt barn beter sig illa ska du fråga dig själv vad du gjorde för att framkalla detta beteende.

5. Om du skriker åt ditt barn och ditt barn skriker tillbaka så är det du som gjort bort dig. Sänk rösten och be om ursäkt.

6. Så här ber du om ursäkt

  • Sätt dig ner i lugn och ro med ditt barn
  • Säg förlåt. Punkt. Dvs utan att lägga till "...men du gjorde si eller så". Då ber du inte om ursäkt, utan lägger skulden och ansvaret för det som hände på ditt barn.
  • Berätta vad du ber om ursäkt och är ledsen för
  • Lova att du ska försöka göra ditt bästa för det inte ska hända igen

7. Kränk aldrig ditt barn. Otroligt många föräldrar klantar sig ordentligt på den här punkten. Det borde vara enkelt att inte kränka eller behandla sitt barn dåligt om man tänker på att det här barnet är en helt fantastisk varelse som jag satt till världen. Det borde stoppa föräldrar från att göra sina barn illa, ledsna och känna sig som skit.

8. Visa intresse för ditt barns hobbies och vad hen tycker om att göra. Bry dig om att ta reda på vad den där nya grejen är eller för fascinera dig för boken/appen/whatever som hen är uppslukad av.

9. Berätta att du tycker om barnet. Visa din kärlek med handlingar och inte bara ord. 

Inlägget i orginal kan du läsa här

Postat 2014-01-29 23:18 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera