När livet passerar revy

Jag vet att inte man behöver vara nära döden för att se livet passera revy. Det räcker att kolla igenom bilder man knäppt med mobiltelefonens kamera. Den rymmer så otroligt mycket vardag och små och stora ögonblick som jag med en vanlig kamera aldrig skulle få för mig att dokumentera. När jag tar fram min "riktiga" kamera är det för att fotografera, inte i första hand dokumentera. Vilka bilder är då bäst? De som får en att minnas såklart! Här är tex bild från sonens skolavslutning. Mycket känslosam eftersom det är i hans gamla skola, dvs massa vänner han lämnat... Snyft

Lite sommarbilder, extra härligt när mörker och minusgrader dominerar


Och här från vår resa till London


Från julpysslet


Nyårsafton


Och så massor av såna här bilder när nåt barn tagit bilder på sig själv. Haha


Inga av dessa bilder hade jag fotograferat "på riktigt". Tack vare telefonen finns de ögonblicken nu sparade. Och varför nöja sig med att bara låta dem ligga i telefonen? På piccaprint.com kan man superenkelt få ut dem på papper. Just nu har de dessutom en fototävling, så passa på att bekanta dig med tjänsten och skicka in tävlingsbidrag på temat 'värdefull'. 100 gratis papperskopior kan man vinna!.

"Men vad ÄR det med alla dessa sportpappor?!"

Förra helgen kunde vi läsa i tidningar och se på TV om hur en pappa lämnat sin 14-årige son att gå hem själv efter en innebandyturnering. Pappan ska ha sagt nåt i stil med att pojken spelade så dåligt att han kunde gå hem (till Stockholm från Uppsala).

Genom hela Sverige gick en rysning och ett argt "Men vad ÄR det med alla dessa sportpappor?!"

Nu visar det sig att allt var ett stort missförstånd och en enskild bloggares andrahandsuppgifter fick flera tidningar och nyhetsredaktioner att skriva braskande rubriker och texter som verkligen fick igång snacken runt fikaborden såväl som folks benägenhet att dela på Facebook och Twittra indignerat.

"Men vad ÄR det med alla dessa skjutglada journalister?!" vill i alla fall jag utbrista. Är det inte anmärkningsvärt att "fakta" kollas upp så dåligt innan man låter en enskild bloggares ord stå helt oemotsagt?

Jag tippar på att Twitterstormen inte kommer igång och folk inte kommer dela denna glada nyhet (dvs att det faktiskt inte var så att nån pappa lämnade sitt barn 7 mil hemifrån utan kläder och transport hem) i samma utsträckning. Vad tror ni?

Sportvärldens sexism

För alla som som sportat, haft sportande syskon eller barn så kommer egentligen Feministiskt perspektivs avslöjande inte som en överraskning. Men självklart är det vidrigt att 14-åriga killar pumpas med sexistiska budskap i syfte att spela bättre innebandy. Förhoppningsvis kan såna här artiklar få aktiva, ledare och spelare att tänka till innan man (gissar jag) slentrianmässigt häver ur sig saker som faktiskt är djupt kränkande. Stephan Mendel-Enk skrev redan 2005 boken Med uppenbar känsla för stil som bland annat belyser vilken jargong och vilket synsätt som många sporter och sportjournalistik ofta präglas av. Även om den har några år på nacken är det en jäkligt bra bok! Läs!

Felicia försvann

Nu har det skrivits om boken Felicia försvann, som är Anna Wahlgrens dotters uppväxtskildring, på många ställen.

Överallt har man kunnat läsa den ena hemska historien efter den andra. På adlibris kan man provläsa. Det handlar om omfattande övergrepp, fylla och bråk, humörsvängningar och bestraffning.

Jag mår illa av att bara läsa de små brottstycken text som förekommer i recensioner och bloggar, klarar man av att läsa hela boken?

Felicia försvann av Felicia Feldt på adlibris.se

Moon dough

Alltså vem tyckte att det var bra med en lera som aldrig torkar även om man glömmer locket av? Moon dough är en slags lera med konsistens som sand och man kan forma den ganska bra, ofta får man med små formar i dyl när man köper en förpackning.

Och en av fördelarna är alltså att leran inte torkar. Som förälder tycker jag dock det är ganska bra om leran torkar så man kan slänga allt den när barnen tröttnat på den. :) Vad tycker ni om Moon dough?

Håll koll på dina barn med GPS

Förra veckan skickade jag mina tre barn (4, 9 och 11år) själva på bussen hemifrån och in till stan där jag mötte upp dem. Allt skedde under ledning av storasyster som är van SL-resenär. Jag vet att hon hittar, vet vilken buss man tar osv. Även om jag var helt lugn med att hon skulle fixa det galant så är det nu för tiden med mobiltelefonens hjälp så enkelt att försäkra sig om att allt går enligt plan.

Förutom att vi hördes av vid några överenskomna platser kunde jag även följa dem via en positioneringstjänst som finns i barnens telefon.

Man kan ju tycka att det här är ganska integritetskränkande, jag skulle känna mig övervakad om jag visste att t.ex min man följde mina minsta steg via den här tjänsten. Så länge barnen är så här små så tycker jag ändå att skyddsbehovet är starkare än behovet av integritet. Vad tycker du? När går gränsen för när man inte ska övervaka sina barns äventyr ute i världen?

På Debatt (svt.se) har Rädda Barnens skrivit klokt om detta. "Ny spårningstjänst kan leda till förtryck inom familjen"

 

 

Utan internetuppkoppling försmäktar jag i dagens samhälle

Har du någonsin reflekterat över hur mycket tid som läggs på att facebooka, twittra, slösurfa, mejla, chatta och bara "hålla koll" digitalt på vänner och omvärlden?

Jag har det och vi har här hemma försökt sätta upp regler och begränsar skärmtiden för barnen. Men det är ju inte helt lätt att efterleva de reglerna när man som vuxen själv tycker det är omåttligt svårt att låta bli att titta på en skärm och förlora sig en stund i cyberspace så fort tillfälle ges!

Samtidigt har jag märkt att stämningen i familjen blir härligare och mer geniun om vi alla hållt oss borta från datorn/iphonen/ipaden ett längre tag. Det blir mer spontana berättelser, längre diskussioner vid matbordet, mer lek och mer samarbete. Mycket härligare egentligen! Så man kanske skulle ta och sätta lås på datorer, telefoner, läsplattor och annat?

Vad har ni för regler och tankar om detta?

Susan Maushart funderade över detta redan 2008 och skrev sen en bok om tankarna och de experiment hon och hennes barn genomförde - att vara hela nedkopplade under 6 månader. Boken har just kommit på svenska och heter just Nedkopplad - en familj, ett experiment, ett liv utan teknik och jag är väldigt sugen på att läsa den.

Läs intervju med Susan här.

 

Livet på landet

Vilken härlig helg det varit! Massor av ledigt och massor med härligt väder!

En sak jag verkligen gillar med att hänga på landet är att allt är så opretentiöst och enkelt. Inte spelar det nån roll att inga handdukar matchar eller att listerna fortfarande inte är färdigmålade..?

Alla barn älskar att plocka blommor! Även mammor gillar att plocka blommor när det är såna här fina och väldoftande varianter.

Och de här är inte så dumma de heller...

Att få ha en sån här utsikt när man vaknar är välgörande efter vårens stressiga månader.

Jordgubbstårta!

Coola killen...

Sovmorgon och håret på ända

Fossil traktor

Promenad bland hundkexen

Ett litet dopp i havet

Vi flaggar på nationaldagen

Sen var det dags att åka hem och köra tvättmaskin efter tvättmaskin :)

Har du Sveriges vildaste hår?

Just nu pågår en tävling på barnsidans systersajt - kalasdags.se. I tävlingen kan man vinna filmer och nintendo-spel! Allt du behöver göra är att ta ett kort på ditt vilda hår och skicka in!

Klicka här för att läsa mer och tävla!

 

Saker som går sönder, del 2

Behöver jag säga mer?

Som tur var finns det en lösning även på detta. Jag hittade (Via Petra Jankow Picha) ett företag som kommer på hembesök och byter ut glaset. Så himla smidigt! Iphonereparation.se - lägg det på minnet så du vet det när olyckan är framme...