Livet är inte rättvist
Publicerad: 2005-11-01
Här hemma har inget varit sig likt och "det är orättvist!" skriks i frustration så fort något känns motigt. Som förälder vill man nog gärna att det ska vara milimeterrättvisa. Man vill verkligen känna att man behandlar sina barn lika, gör exakt samma saker med dem och ger dem leksaker för samma summa pengar. Man vill att även lill*syskonets "min första bok" ska vara lika full av datum för första tanden, första rullningen, foton på ettårstårtan, inklistrade huvudfotingar som storasyskonets. Rättvisa är en ständig källa till ångest.
Men livet är inte rättvist. I alla fall inte om man bara ser till stunden. Men i det långa loppet är det nog rättvist. Jag försökte förklara det för mina barn. Jag tog en massa exempel, förklarade att ibland vinner man själv men ibland vinner nån annan. Jag vrängde verkligen ut och in på min pedagogiska förmåga men allt de undrade var om det där loppet var längre än Lidingöloppet jag sprang.
Skrivet av: Barnsidan
Lämna gärna en kommentar!
Vad tyckte du om det du läste? Det är jättekul om du vill lämna ett litet avtryck här.
Tidigare kommentarer/betyg
A O (
2005-11-01 13:59)
Det enda man kan göra är väl att stå på sig om att livet faktiskt inte är rättvist. Jag tror att problemet kommer om man börjar lära barnen bete sig genom att säga att de ska vara rättvisa. Då får man "det är orättvist!" tillbaka som en bumerang - kan det vara så?
Eller också lever jag helt enkelt den tillbakalutade tillvaron man får när det är nio år mellan barnen!
Mina föräldrar uppfostrade mig och brorsan till just det att millimeterrättvisa inte fanns, utan att det var det långa loppet som gällde. Jag blir fortfarande frustrerad när det visar sig att en bekant inte kör samma stuk utan fortsätter ta för sig på min bekostnad istället för att turas om – d.v.s. min uppfostran gör att det tar längre tid innan jag upptäcker vilka som utnyttjar en. Vet inte om det är bra eller dåligt - hoppas att det gör mig till en behagligare bakantskap i alla fall.
