Ur "Jag heter Rosalie" av Ingrid Carlberg:
-Oj kossan har kommit. Tjena Rosalie! flinade han och gick ned på alla fyra.
De nya grabbarna skrattade högt åt hans konstiga rörelser med kroppen. Rosalie blev alldeles röd i ansiktet. Hon tittade efter mamma och försökte komma ihåg vad det var hon skulle säga. Men mamma stod kvar därute i farstun. Hon pratade med papporna och en av fröknarna. Killarna försvann in i legorummet innan Rosalie hade hinnit säga någonting.
Efter en stund kom de tillbaka igen, Jesper först och de andra efter. Nu svängde han bara fåningt med rumpan när han gick förbi.
-Ser man på, en ko, en Rosalie, sa han
Då hände något. Rosalie hann inte ens tänka på att hon var rädd förrän allt det arga sprutade ut henne.
-Och hur kan du veta det? Har du många kokompisar, kanske? Jag brukar inte leka med kor, men du kanske tycker det är kul! Är du en ko eller? Det ser ju ut så.
Nu var det Jespers tur att bli röd i ansiktet.
Det gör inget att det blir min tur att läsa de flesta av denna veckans kvällar. Att lägga barn och läsa schyssta böcker är Livets Goda. Saker som jag sparar, etiketterar och vårdar ömt.