Ett stycke vardag

Jag har följt Sabinas kamp mot hudcancern. Kampen tog slut förra veckan, vila i frid Sabina. 

Det som alltid finns kvar efter en människas för tidiga död är känslan och tanken att det är gott att leva, varje dag är en ynnest, varje dag är en ny chans att ta vara på livet. Njuta. Vi vet aldrig när det tar slut.

Det är så lätt att det starka budskapet försvinner likt en floskel. Man blir lite mer ödmjuk inför livet när man får ta del av en människas kamp mot det oundvikliga, när livet inte alls är så självklart och enkelt som det är för oss som är friska.

Det blir lite lättare att se det stora i det lilla. Det är jag tacksam för. För livet består mest av det lilla och vardagen.

Som här: på väg hem från skolan i vårsolen.