Det är änna så gôtt Göteborgskt. Låter kolligt härligt och så flanigt så man nästan dör.
Skall man skämmas över sitt ursprung eller stolt posera runt med kraftig dialekt med stark accent av göteborgska? Det är frågan om det.
Men nu nalkas semester och det finns aningen många som är sugna på både den gröna kaninen med alla dess trevligheter som bjuds där på Liseberg eller det härliga Kisskalaset alias Göteborgskalaset som bjuder på Kållebös aktiviteter nere vid hamnen. Hur go är inte den dá! Det skummar utav ölet…bara på skôj skepp o hôj…
För mig får man gärna skämta om Göteborgska ord och dialekt, men snälla gör det åtminstone rätt då för gud skull. Så fort man reser ut i landet kommer någon tjomme med en apart dialekt och säger,
”Är du go eller?”
Och det låter ju mysigt gulligt, men det betyder att man är go i huvudet. Alltså för att vara övertydlig dum i huvudet, så det är inte alls härligt mysigt göteborgskt.
Lite tyket stod det en helt underbar krönika i GP för ett tag sedan. En härligt ironisk krönika som omnämnde Göteborg som en blöt överkörd katt, värre än Borås. ”Om man inte flyr utomlands flyr man åtminstone till Stockholm för här kan man ju inte bo” skrev den där ljuvliga Vallgren.
Folk blev så upprörda och röjde runt med diverse insändare. Sluta Tjôta tänkte jag. Det blir himmel och pannkaka när någon kritiserar vår goa, goa stad.
Såhär bäst-före-sommarsäsongens semester stök och bök gör jag lite reklam för er som inte besökt den goa, goa staden Götlaborg och sticker hål på alla fördomarna. Jag kan för all del vara er reseguide för en kort sekund och berätta om angenäma Göteborg, som ni bör besöka omedelbart. Okaj! (Som Harald Treutiger brukar säga.)
För ni som inte visste brukar västkusten kallas även för bästkusten och inte undra sa flundra det, då det doftar av tång och salta räkor liksom salta bad bland de pittoreska fiskarsamhällena. Vem vill bada i bräcktvatten räck upp en hand nu?
Båtar stora som små kan bli sommarens värsta penisförlängare här i Götet, men strunt samma alla har väl någon gång raggat bland seglareliten på Marstrand.
Så har vi förstås Feskekörkan det så klart att det är tämligen generande att berätta att gatan stundtals presenterar folk med lackväska med ändå.
Trampa- kaj-dojor bär halva medelklassens medelålders män i Göteborg och tillhörande Pelle P jacka åtminstone de som bor nära havet. Sedan är Göteborg en av det mest segregerande städerna i hela Sverige, men det går vi inte in på för det är inte så smickrande förstås.
Jojomensan, det rosa görgoa rullande tivolit med gröna kaniner all over kan man äta svindyra våfflor med sylt och grädde på, med tillhörande en miljard getingar som ilsket surrar omkring så man får trycka i sig våfflan fort serru, för att sedan jaga småbarn som oftast drabbas av en tämligen snabb sockerchock efter att ha jagat i sig våfflan för att slippa de randiga kräken. Ändå skall man som Göteborgare äta den där våfflan varje år serru.
Och nu har vi också Universeum med läskiga ormar som är bra för dem med stående fobi.
Vissa tycks tro att alla i Göteborg talar som Loket ”elva miljoner till Balltorp. De va la roligt dá!” Go och gla kexchoklad! De va la skôj å så kan la du rulla på löckohjulet du med Britta lilla, hej på dig det la roligt da, hej hej conny ray och hela den biten. Är inte det flanigt så säg. Flane betyder töntigt för er som inte visste.
Åh, nej det är inte sant att folk talar som Leif ”Loket” Olsson. De som bor på finare adresser lägger an en PG Gyllenhammar dialekt med nasalare stämma.
Solklart tycker jag det är tramsigt om man som Göteborgare flyttar till Stockholm och plötsligt är livrädda för att uttrycka sina göteborgska öÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
Istället försöka en del apa efter någon slags fånig rikssvenska eller pratar för tok för mycket överdriven stockholmsk dialekt. Liksom bräker om ni förstår vad jag menar.
Bösigt sa någon om Göteborg. Jag är stolt över mitt Göteborg. Kålle bös får någon annan vara.
Visst det är klart att det låter ju lite korkat kanske att döpa om bambamaten till Göteburgare för att skoja till det. För ni som inte vet var det är så där det en blek tjock svettig falukorv skiva i hamburgebröd
Skitäckligt om jag får tycka. Men Karlstad, Örebro och någon lite ort i Skåne har säkert också något käckt namn på deras mat i barnbespisningen.
Bamba = smeknamn för barnmatsbespisningen alltså.
Sedan så låter det kanske lite flanigt att säga att någon är måcklig (=lyckans ost.) Ni förstår ju själva att här krävs lexikon för att hänga med.
Sent om natten är vi rätt många som gillar att möla i sig korv vid Pölsemannen. En Pucko (Galna kosjukan mjölk + chokladpulver) och en halv special(korv med bröd och mos) Och on the top of the line västkustsallad och ketchup (giack…)
Härligt Göteborgskt blir det här faktiskt med ett starkt förankrat Stockholms komplex kan jag det till trots rekommendera en vecka här i soliga goa, goa Götlaborg. Sveriges framsida.
Göteborg är så mycket mer än Feskekôrkan och Liseberg. Jag har till exempel nästan bott granne med bröderna Herrey när jag var liten. Spårvagnar är exotiskt och vi har tydligen flest gangstergäng per capita det är liksom här det händer (åtminstone på Hesingen)
Vi är glada och hälsar i affären och tränger oss sällan i rulltrappan och slö går, flanerar på Avenyn, vår paradgata.
Och sedan har vi faktiskt Gothia Cup”We are the world, we are the children trall-la-la”
Och dessutom står nu kära turister Trädgårdsföreningen i sin blomsterprakt och glassarna är till salu i varenda kiosk. Uteserveringarna serverar billigt rödtjut och solen gassar bakom mina solglasögon och alla verkar rörande överens om att solen värmer och tar bort det kalla hos oss människor.
Är det inne med blommigt i år så har alla blommiga klänningar på sig, för i Götet kör vi samma och är grymt homogena. Det är okej bara vi inte blir jämförda med Borås!
SPRÅK PARLÖR
Att klippa ut inför semestern i Göteborg
Är du go eller = Är du dum i huvudet
Flane= tönt
Måckligt= lyckans ost
Tyken= uppkäftig
Bösigt= brötig stillös
Kållebös= personifierad stillös person (Kan inte prata efter tre öl utan säger öööööööööö och rapar till exempel finns några sådana på Kisskalaset)
Möla=Äter för att det är gott
Göteburgare= hamburgare med en falukorv skiva på
Halv spece= korv med bröd och mos
Lycka till!
Tack alla ni som läser/läst mina krönikor på Barnsidan.se
Nu tar den desperata hemmafrun time-out och återkommer med ny text i augusti...
Skön sommar! kram Lotta
Skrivet av: Charlotta Thunes
Kan någon logisk person förklara för mig varför ondskan uppenbarar sig för människor som redan har tillräckligt? För i lördags tror jag nog visst att till och med änglarna grät…
Min väninna som är en varm, generös och omtänksam person tog bilen i lördags till Mc Driven för att handla Mc Donalds mat till alla, utan henne själv. Hon skulle tillsammans med sonen lämna en födelsegåva till en familj som nyligen fått en bebis och tänkte bjuda dem på hamburgare för att de skulle slippa ordna med fika och dopp.
Själv skulle hon inget ha. Hon går på diet. Kämpar varje dag. I kön hördes plötsligt ett irriterat tut-tut bakom hennes bil. Och ytterligare ett till och ett till för att bytas ut av en rivstart. Allt snart stod en högljudd Volvo V70 bredvid och tvärnitar. En man i femtioårsåldern rusar ut och skriker,
”Ge mig min cola, ge mig min coca-cola” Han skriker högt och ljudligt femtioåringen iklädd Lyle and Scott tröja med rutor på.
I hans bil sitter en kvarlämnad förskrämd dotter.
Han fräser,
”Jag ser på dig att du vill äta upp hela affären, men den här är till för folk som skall handla lite LAGOM!”
Min väninna sänker ner huvudet. För hon är inte alldeles LAGOM, hon är större än de flesta och just i detta ögonblick är hon en utomjording. En sådan som inte borde få finnas. Åtminstone inte i den rabiata femtioåringens värld. Att han är elak och född utan nerver, utan känslor det förstår vi men när ondskan uppenbarar sig förstår jag inte varför just hon, min vän? Det onda försvinner inte för att han sätter sig i bilen och kör iväg. Han river och krafsar i ett öppet sår. Han kör inte iväg för han har bestämt sig för att kränka henne lite till. Han kliver ut igen och skriker så alla på området hör, ”Gå hem och titta dig i spegeln och se hur du ser ut! Börja träna med dig, så du orkar GÅ in i restaurangen nästa gång! För du orkar kanske inte gå in i restaurangen som du ser ut!” Gubben utan empati sätter sig i Volvo V70 aggressiv och hänsynslös. Ger dottern hennes coca-cola och med en rivstart åker han sin väg. Undra vad han tänker, tänker jag.
I den andra bilen sitter en son och hans mamma som levt på soppor i en månad, mist sin svärmor och farmor som funderar över begravningen. Hon skall opereras om en vecka med operation som ger henne dödsångest. Hon skall strypa sin magsäck så hon får en LAGOM mättnadskänsla. En sådan där gastric by passe operation så hon handlar LAGOM PÅ Mc Donald´s nästa gång.
Varje dag kämpar hon med sin självbild.Varje dag vill hon också vara lagom. Äta en glass utan att bli uttittad, kränkt eller hånad.
Hon som bara skulle handla lite hamburgare till en nyfödd mamma. En stor omtanke som inte hade något som helst att göra med hennes viktproblem. I den andra bilen satt en förskrämd dotter med en rasande pappa.
I den andra en son som frågar varför hennes mamma gråter fastän hon grät det tystaste tårarna man kan fälla så förstår han mycket väl. Hon orkar inte visa sin son att hon är kränkt, att det bränner och skaver inombords. Hon skyller på vinden som fattat tag och blåst fram det små tysta tårarna som ligger som små öar runt ansiktet. .I den andra bilen sitter en man utan minsta respekt, utan minsta förståelse för andra människor. Hans dotter åker bil med Hin Håle han själv.
.Den enda man kan hoppas på är att dottern lär sig reflektera och inte agerar som svinet vid ratten till pappa bredvid.
Skrivet av: Charlotta Thunes
Jag kastade mig över buketterna från Konsum och snodde ihop blåklinten med några smörblommor. En sådan ful krans hade jag nog aldrig snott ihop tidigare. Midsommar, blå himmel, blåklint, jordgubbar, vit klänning och hemlagade köttbullar och små söta fötter springandes på en timotej äng! Jag har alltid älskat midsommar. Är liksom född obotlig romantiker och även som singel älskade jag denna traditionsrika dag. Man vågar dessutom hänga ut flaggan utan större oro om att bli kallad Sverige demokrat. Känns tryggt.
Som singel satt man väl oftast runt den där lägerelden och lyssnade på någon kille med gitarr hybris som sjung Gessle låtar med spräcklig röst och frös gjorde man alltid så in i norden med vita jeans fulla med gräsfläckar på och någon alldeles för tunn blus, men det ingav hopp till en varm mans famn att kramas med.
Midsommarkransen var alltid pedantiskt välgjord med både blåklint och prästkragar i. Underbart!Mat på klipporna och kittlandes grässtrån virat runt tån. Precis som det skall vara. Man andades havsbris och smuttade på en iskall öl och kanske om man har tur fanns det någon eller några på kalaset att vila ögonen på. Midsommar lämnade alltid någonting efter sig, en längtan, en dröm eller något helt annat att sätta sin etikett på.Jag drabbas alltid av något slags Pripp- blå- komplex. För att vara helt ärlig så går halva dagen åt att diskutera ska-vi-äta-ute-eller-inne-diskussionen.De där hemmagjorda köttbullarna som jag brukar sno ihop får den ena konstigare formen efter den andra. Min man brukar säga till mig åtskilliga gånger att det hade funkat lika bra med mamma Scans också,”Är du inte riktigt klok Mamma Scan på midsommar! Inget halvfabrikat här inte, för det skulle vara som att ha plastblommor i midsommarkransen!” Ett tu tre så var de trekantiga bullarna klara och då kan det vara lägligt för maken att spänna upp det vackra partytältet i dansk design med kalkvitt tyg. Eller nej kanske inte. Verkligheten ser alltid annorlunda ut. En helt vanlig grådassig presenning från Jula, som dessutom var av den billigaste sorten de hade. Fast i min fantasi var det fortfarande det danska vita tyget som fladdrade runt i små vindar som knappt märktes.Men i vanlig ordning blåste det, så det kom en och annan svordom ur makens mun under det trettio tappra försöken att sätta upp tält eländet. Min romantiska bild av vitt, vitt, vitt och helst två vita små likadana klänningar också, som både mor och dotter kunde bära. Det får gärna vara något från klädbutiken Noah Noah. Fast nu bor vi i Sverige och vädret bestämmer trotsigt och godtyckligt om det skall regna eller blåsa spik. Kanske kunde hagla i år som variation. Varför får vi alltid så bråttom till det där midsommarfirandet?Besviket är vi alla klädda i tjock tröja och jeans men ÅTMINSTONE en krans i håret. Jag brukar kasta mig över buketterna från Konsum och sno ihop blåklinten med några smörblommor. En sådan ful krans har jag nog aldrig snott ihop tidigare som just det året. Huah… Maken letade verktyg för midsommarstången som senare skulle kläs. Nåväl, när vi väl var framme vid dansbanan hade lillan slitit av sig den dys- funktionella midsommarkransen.Min väninna ringde förtvivlat till oss då vi satt i bilen och sa att det inte var något midsommarfirande. Vi hade förstås sett fel på tiden och efter att ha stressat halvt ihjäl oss hade vi nu plötsligt en timma tillgodo,Toppen! Nåväl, dragspelet träddes på goá gubben och högtalarna stod på sin sedvanliga plats, fiskdammen var laddad med priser för barnen och korven osade av sin sensationella köttlukt. Högtalarna vajade av några barns eviga pill- bus på sladdarna som låg som ormar krälandes i gräset och bara väntade på att någons fot skulle bli inkapslad och snubbla i takt med små grodorna. Mammor och pappor tågade snällt runt stången med högröda kinder och barn som grät för att fiskdammspriset fallit sönder och trampats ner av någons ondskefulla fot.Andra tappar bort varandra och står och skriker på frugan vid bilen för det har inget gemensamt minne av årets midsommarfirande för en timme gick åt till att leta bland myllret av folk. Flädernubbens beska smak får alltid tungan att åter kännas sträv. Jordgubbarna är goda fast några redan möglat på resans väg. Himlen klar, fast vädret har kroknat. Det är då jag inser att man inte behöver ha några som helst Pripps- blå- komplex. För känslan är densamma oavsett om jag är klädd i vitskrud eller har krans i håret. Huvudsaken är att familjen är med. Glad midsommar till er alla! Och till de idioter som säger, Nu vänder det och blir mörkare igen eller påtalar hur många dagar det är fram till jul. Dem tycker jag kan få äta mamma Scans köttbullar! Punkt!
Skrivet av: Charlotta Thunes
”En låtsas ros från en radioröst hjälper inte den här trötta kvinnan tänker jag cyniskt.” Rosmannen var en galen man som cyklade omkring på Göteborgs gator om lördagskvällen. Så snart uteserveringarna hade fyllts på med folk kom rosmannen springandes med sin blinkandes korg och maniskt blick in på krogarna, och generade unga män till att köpa en ”tacky” ros till kvällens pingla, som de kanske hellre hade velat bjuda på ett glas än den där halvvissna rosen. Men ni vet med den där känslan i magen av att jag köper väl den där rosen för att bli av med clownen som står framför mig blinkandes som en julgran, fast det är lika klart som korvspat att det är mitt i sommaren och han stör mig i mina patetiska raggningsfraser. ”Ros, ros!” ropade han in i de trånga lokalerna och han hördes lika bra som Hemglassbilen.Samtidig putte han till rätt många av de testosteron stinna unga männens öl med blomsterkorgen. Mottagaren av den där hemska rosen var oftast söta platina blonda flickor med djup urringning som suckade uppenbart irriterat över den halvvissna gåvan och hade gärna sluppit ta emot rosen. Vad skulle hon ta vägen med den? Lägga den på bardisken kanske? Glömma den på toaletten eller vaddå? Gå runt med en röd ros med svagt glitter på. Nä, tack! Som mammaledig lyssnar jag ibland (typ varje dag) på Lugna favoriter. Tro nu inte att jag är avundsjuk på Malin Berghagen för att hon har hundra barn och ärföre detta fotomodell. Hon är säkert trevlig den där Malin och söt är hon också, men ibland när det snackas om kärlek får jag liksom rysningar och små knottriga utslag på hela, hela kroppen. Jag säger bara REM It hurts hela vägen. Den där rosen, Dagens ros ni vet! Som är i för sig en behjärtas värd tanke som är god men i praktiken vet jag ärligt talat inte. Helt seriöst det ringer upp folk som vill skicka dagens ros till någon. Och denna någon är oftast en sur, arg kanske ett så kallat ”utsketet” päron till fru som är trött på att aldrig få uppskattning, aldrig hjälp med soporna eller ett schysst presentkort på SPA eller vad vet jag. En del sådana personer ringer det faktiskt upp. Det går inte att undgå att höra något annat på deras röst.En del låter passivt aggressiva andra snarare chockade och den stackars ovetande mannen som bara ville slå på stort och visa hela Sverige hur mycket han uppskattar att Ulla-Karin tar hand om disk, barn, städ, svärmor, barnens julklappar, pianolektioner, tandläkarbesök, tvagning och barnens fotbollsträning och MYCKET mer därtill. Hamnar kanske sedermera i ett minfält. Själv reser han fyra dagar i veckan och spelar tennis på lördagen men nu skall han visa hela Sverige och lilla Gullspånga hur mycket han älskar sin fru. För det gör han. Och sedan ringer den där äckliga kladdiga rösten som liksom är under huden och flåsar på en med sina frågor till Ulla-Karin som viker tvätt och arbetar extra som vårdbiträde. Han vill spela Sonja Aldén gubben också. Hon spyr tänder säkert en cigg efteråt. Det är jag nästan helt säker på. Konstigt nog så är folk förvånansvärt väldigt öppna. En del säger det rent ut att de är för dåliga på att visa varandra uppskattning och att förhållandet har slocknat. Att de har glidit isär eller att de är helt dött. Alla på radion är så gulliga och förstående så man nästan kräks på den där kanalen. Tror mig, jag är romantiker men det här ger mig panik. Är detta romantik? Den röda rosen i triss betyder jag älskar dig. En symbol som lätt kan bli en uttjatad gåva som bara gör sig påmind som plågoande, som en sådan där laddad ångestpistol som skapar dåligt samvete och känns påtvingad att bära med sig hem den 14 februari varje år. Då tycker en del personer säkert att jag är löjlig ”Vaddå Valentine är ganska bra för då får jag blommor åtminstone en gång per år.” Min man svettas rejält över sådana dagar. Han ser bara sjuhundra andra plikttrogna män i en varm svettig blomsterbutik med imma på fönstren på jakt efter den där röda laddade ångestpistolen. En gång lyckades han släpa med sig hem en bensinmacksblomma. Det var en röd ros i prasslig brun brödpåse som han försökte slänga in genom brevinkastet för att verka lika hemlighetsfull som Zorro. Det skulle han aldrig ha gjort med den stackars sköra bensinmacksrosen. Stolt satte jag den på matsalsbordet för att visa min uppskattning för att en sekund senare se en taggig kvist sticka fram ur vasen och de enda tre röda rosblad som fanns på blomman falla trött ner på den vita linneduken. Stackars sate tänkte jag då han åtminstone hade försökt på rätt dag och allt. Det ringer upp kvinnor liksom män på Lugna favoriter och de som slår mig mest är att det verka känna sina partners rätt så dåligt. “… körde på en fågel och begravde den nu är det försent. Hösten kom, du sa nu känns det som vi börjar om…” De låter trötta, förvånade eller helt krasst uppgivna som en urvriden disktrasa. En del bubblar som sagt lite för mycket. Berättar vitt och brett om deras inre känsloliv. Ångrar de sig efteråt när det berättat om hur det glidit isär på sista tiden? Jag fantiserar vidare om hur de säkert har kolikbarn och en gubbe som aldrig hjälper till och med kräk på axeln och en unken disktrasa i handen hör man en nasal överkäck röst i andra sidan luren som skall dela ut en dagens ros. ”Va!” Hon låter förvånad kvinnan i luren, för i sanningens vitöga hade hon hellre velat ha hjälp med dammsugning tror jag som fortsätter fantisera. En låtsas ros från en radioröst hjälper inte den här trötta kvinnan tänker jag cyniskt.Vissa låter smärtsamt glada och skrattar hysteriskt och tycker det pyjamas- party mysigt hela tiden. Vem vill ha en dagens ros skickad från radion räck upp en hand nu? Ibland låter de så generade så det inte är klokt och det har säkert ingen lust alls att vara med i radion helt enkelt. De vill säkert slänga luren i örat på dem och säga tack men adjö och ring för guds skull aldrig igen, men det är då det blir så där härligt lagom svenskt igen. De frågar en massa onödiga frågor som partnerna har skvallrat om. ”Äh hä, jo vår hund, jo det är en labrador som vi äger hä hä hur visste du det”Så kommer den där kladdiga rösten åter igen. Den liksom sipprar ur porerna på mig.”Hur ofta går du ut med den då?””Va!” ”Din man säger att du älskar att bada?””Jasså, gör jag. Jo men…” ”När var din man romantisk sist? Vad brukar han göra DÅ?””Va!” Det blir tyst i luren nästan skönt när Ulla-Karin från Gullspånga får fortsätta stryka och byts ut mot FR David Words för trehundrafemtiogången. Den skivan fick jag på mitt party i fyran så jag har hört den låten exakt ettusentrehundrafemtiofem gånger tror jag. Jag tror att det finns olika sorters människor som de ringer till.De som spyr av att de ringer upp och blir passivt aggressiva men håller masken.De som är blyga och egentligen vill slänga på luren helt opolitiskt korrekt men härdar ut och sedan finns det säkert någon som uppriktigt gillar konceptet som blir uppriktigt glada. Vilka är dem? ”åh när vi rör varann är känslan alltför sann… å med slutne ögon … då vill jag ta dig i min famn när du ropar högt mitt namn… ibland vill jag di att briste ut i gråt…” Nu tror jag bestämt att jag skall ros- befria min man för resten av livet, men det är klart då kanske man kan få ett sådant där litet vitt paket med guldsnören på istället och då menar jag inte en ask choklad utan något härligt silvrigt guldigt inuti. Så lätt slipper han inte undan! ”I wanna know what love is I want you to show me…”
Skrivet av: Charlotta Thunes
